Grymt målvaktsspel – av Ankersen OCH Alvbåge

I matcher där det blir sex mål och kunde ha blivit sex till är det fel att peka på enskilda situationer som avgörande, även jag fastnar för Stefan Ishizakis insats, Jakob Ankersens målvaktsspel och förstås, Tobias Hyséns två mål.

Nej, jag tänker inte plädera för Tobias Hysén till landslaget den här gången, men att han är en målskytt och en anfallare som kan göra mål på flera olika sätt vet vi sedan länge.

Nickskarven fram till 1-1 på Mads Albaeks frispark från vänster var en av många delikatesser i den här matchen, John Alvbåges placering vid AIK:s 3-3-mål diskuterades flitigt i GP:s direktrapportering.

Jag försvarar IFK-målvakten och funderar, precis som Tobias Hysén, hur det kom sig att Blåvitt förlorade så många höjddueller i defensiva fasta.

Jag minns när Tobias Hysén gjorde två mål för landslaget mot Tyskland i VM-kvalet 2013. Sedan flyttade han till Kina. Nu är han tillbaka och har gjort tre av IFK Göteborgs totalt sett sex mål den här allsvenska säsongen.

Det är inte godkänt.

Det är bra, gränsande nära mycket bra.

Där har IFK Göteborg nu en trygghet. Däremot kan jag tycka att Gustav Engvall och Tobias Hysén ihop inte är det anfallspar Blåvitt behöver för att lyfta sig ytterligare ett snäpp.

Jag är för kontinuitet, men också form. Mikael Boman är form. Kanske bör han därför spela mot Kalmar FF på söndag.

IFK Göteborg har spelat tre matcher i allsvenskan 2016, men inte förlorat någon. Det är en minst sagt lika viktig egenskap som att göra mycket mål. Blåvitts bortasvit är fin. Senast allsvenska förlusten kom mot Malmö FF i augusti. Därefter: Sju raka utan nederlag.

Det talas emellanåt om att matcher kommer avgöras på fasta situationer. IFK slet sitt hår i fjol över att ytterst få mål gjordes på just fasta. Det gäller förstås att täta till bakåt och fördela markeringen vid hörnor och frisparkar från ytterzoner.

Samtidigt är det lättare att säga än göra när motståndaren heter Stefan Ishizaki.

På nytt gjorde Mads Albaek en bra match på Blåvitts mittfält. Det är nu ett normaltillstånd. IFK:s centrallinje är stabil. Alvbåge – Bjärsmyr – Albaek – Hysén. Klass rakt igenom.

Största frågan i fotbolls-Sverige just nu: Hur skall det gå för Malmö FF? Ny förlust, nu hemma mot Sundsvall. Råd: Bara att bita ihop. Kvalitet betalar sig alltid i längden – även om jag inte vill byta jobb med Alan Kuhn just nu.

Hjalmar Jonsson gjorde sitt första allsvenska mål sedan 2012. Även då mot AIK, även den gången oavgjort och poänggivande. Vilken panna, Hjalle!

Jakob Ankersen stoppade tre skott i samma sekvens när John Alvbåge var ur spel. Världsklass!

John Alvbåge blir sannolikt ihågkommen för målet som gav 3-3, snarare än de räddningar som stoppade AIK från ytterligare mål. En målvakts livslott. Därför står jag bakom Alvbåge en kväll som denna.

Det är alltid lätt att peka på misstag, det är ibland svårare att undvika dem. Nu stod en AIK-spelare precis framför Alvbåge, som instinktivt försökte parera eventuell touch – som inte uppstod.

Plus: Kalmar FF nästa. För Sveriges bästa hemmalag de tre senaste säsongerna. Att ha en hemmaborg leder i slutändan till de placeringar man söker. Sanna mina ord.

Minus: Markeringen på fasta situationer. Måste gå att dela upp bättre.

Kommentarer om “Grymt målvaktsspel – av Ankersen OCH Alvbåge

  1. Engvall är inte bra just nu och bör ersättas av Boman och så måste IFK få upp Aldbeck högre i banan, kanske bredvid Tobias.. Det saknas tryck framåt och blir väl defensivt. Sätt Albornoz eller frisk Tom på mitten för defensiven och Sebastian litet högre.
    Alvbåge till skamvrån för sina jättedumma varningar.

Kommenteringen är stängd.