Jag vill se mer av ”Paka” – redan i kväll

Man skall aldrig gråta över spilld mjölk, bara titta framåt. Dock: Ingen SM-vinnare har någonsin varit tio poäng bakom serieledaren efter tio omgångar. Förlust mot IFK Norrköping och guldet är kört, seger och liket lever.

Det exempellösa haveriet i Östersund må vara en engångsföreteelse men är samtidigt ett bevis på hur låg lägstanivå det här laget har. Ingen blåvit var nöjd, ingen vill se det ske igen, frågan är dock hur det skall undvikas.

IFK Göteborgs centrala mittfältare är för lite kreativa, för lite modiga och för lite risktagare. Våga – och vinn. Passa i sidled på egen planhalva – och dö en smula. Här måste i första hand Mads Albaek driva på sig själv ännu hårdare och ge Sebastian Eriksson mer av ansvaret för uppspelen på egen planhalva. Det är inte rimligt att ödsla två spelare i samma zon, inte om man vill tillhöra toppen av allsvenskan.

Jag fastnade även på presspelet, det på tok för låga, för enskilda och sällsynta. Och var är omställningarna? Vem är uppspelspunkt? Vem tar löpningarna när boll vinns?
Jag vet att vi gav Tobias Hysén fem poäng efter senaste matchen, men det var inte för att han var bäst, utan minst dålig. Jag skulle till och med kunna använda ordet osynlig för att beskriva insatsen.

Jag förväntar mig mer av ”Tobbe”, men vet att fotboll är ett lagspel. Det är svårt att löpa framgångsrikt i djupet om intentionen att slå de bollarna saknas.

Det har hänt något med Jörgen Lennartssons IFK Göteborg och det är för enkelt att skylla på sviterna efter Malmömatchen, även om den drog upp ett djupt sår i både klubbsjäl och tabellavstånd. Det är för enkelt att peka på att Sören Rieks saknas och det är för enkelt att lyfta fram avsaknaden av kemi mellan EM-spelaren Hjörtur Hermannsson och comebackande Thomas Rogne.

Jag vill se Patrik Lagemyr Karlsson spela mer än en kvart mot Norrköping, gärna minst en halvtimme och i så fall som ytter, inte som den droppande forward han kom in som senast.

För mig är han Sören Rieks givna ersättare i det här laget när Sören Rieks inte själv kan vara med. Jakob Ankersen mer en raka fotbollens spelare.
Nu är inte Haitam Aleesami med. Han ersätts av Billy Nordström, som blev blåvit när han som sexåring gick med pappa på gamla Gamla Ullevi och såg Hasse Blomqvist briljera.

En utmärkt förebild.

Och ett bra beslut av Jörgen Lennartsson.

Ni vet hur det är. Man sätter upp ett mål, tränar för att nå det och håller tummarna för kroppen skall hjälpa en på traven. Jag bestämde mig tidigt för att försöka slå mitt varvspers från 1995 på 1,36 och har under hela våren legat på tider och träningsmängd som pekat på att det skulle kunna gå.

Så kom P35-premiären (ljumskar), första rejäla förkylningen på flera år och ny fotbollsskada (vad) på tisdagens oldboysträning.

Jag tar det med jämnmod och ser fram emot lördagens löparfest ändå. Vad är väl ett personligt rekord …