Hade statsminister Stefan Löfvén dröjt lika länge med innehållet i regeringsombildningen hade han fått tala utan publik.
Drygt en timme, mer än en halvlek. Så länge satt svenska och utländska journalister, supportrar framför webb-tv-sändningar och väntade på Zlatan Ibrahimovic.
Sedan berättade den svenske lagkaptenen att inget är klart, men att han, sedan han lämnade Inter 2008, har daglig kontakt med José Mourinho, och sedan sade han att det enda som återstår är att trycka på en knapp.
På frågan om han fått ett konkret erbjudande från Manchester United, som många menar att han redan är klar för, log Zlatan brett. Och länge.
Han berättade också att han redan har bestämt sig och att han gjorde det för länge sedan.
Att sitta standby i över halvtimme, i koncentrerat läge och vänta på avspark suger must ur de flesta. Men, som presschefen Niklas Bodell uttryckte det, han skall bara byta tröja och är strax här.
Sedan kom nytt besked, ny väntan och efter 63 minuter en ursäkt från Bodell, medan Ibrahimovic fyllde i: ”Nej, det är ni som är för tidiga”.
Under den tolv minuter långa presskonferensen hann Zlatan Ibrahimovic ånyo hylla Paris SG och sina gamla lagkamrater.
Han sade att Frankrike, efter Sverige och Italien, blivit som ett tredje hemland och att fransmännen kommer heja mer på Sverige i EM än Frankrike.
På en fråga från Sportbladet, om han ämnar försöka slå Michel Platinis målrekord från EM på nio mål (Zlatan står själv på sex), svarade han att han skall försöka, men att allt handlar om laget, det kollektiva.
Senast 14 juli måste han bestämma sig för OS-spel eller inte. Det kommer, sade han själv, styras av den kommande arbetsgivarens önskemål. Själv vill han till Rio och han ingår i den svenska bruttotruppen.
Jag fastnade allra mest för uttalandet i samband med en brittisk journalists frågor om Manchester United.
”If you wanna win titles, you bring Mourinho.”
Tolkningar på det?
