Därför startar inte Hysén

Tobias Hysén på nytt på bänken. Varför? Frågan är lika självklar som svaret svårt att ge i precis form. Jag har skrivit om det tidigare. Att vara djupledsgående forward och 34 år gammal ökar inte förutsättningarna att kunna bidra som i gamla dagar. Ingår dessutom småskavanker ställer det till ytterligare problem.

2016 är Tobias Hysén, trots detta, IFK Göteborgs främste målskytt i allsvenskan. I sig imponerande, samtidigt som alla som följt laget under säsongen också kunnat se att klippet saknas.

Jörgen Lennartssons beslut att bänka Tobias Hysén sammanfaller statistiskt med Mikael Bomans skada. De två kompletterade varandra väl, där Boman antog rollen som bollmottagare och bollhållare, medan Hysén stack i djupet.

Lennartsson har förklarat detta tidigare och anser att Elias Omarsson och Tobias Hysén är för lika, där Omarsson inte har Bomans förmåga eller ens uppgift att komma ner och möta, hålla i och släppa vidare.

Därav Sören Rieks tidigare, därav Mads Albaek nu.

Kan jag misstänka.

Och faktum är att uppställningen fick effekt.

Jag tycker att Sebastian Eriksson tog för sig mer mot Elfsborg än han gjort tidigare med Mads Albaek bredvid sig. Lite bättre självförtroende, lite klokare beslut, lite mindre stress och därmed viktigare i offensiven.

Att det nu blev just Albaek som avgjorde till IFK:s fördel (2-2 säkrade fjärdeplatsen och bronset) har inte så mycket med detta att göra, men ger samtidigt en bild av hur skador tvingar fram plötsliga lösningar.

Blåvitt har tvingats experimentera i anfallsled.

Och har i Tobias Hysén en utmärkt och lojal inhoppare.