Matchfixning minskar intresset för idrott

Jag är själv en dålig spelare. Inte så att jag fuskar. Jag spelar nästan aldrig. Jag är inte målgruppen och har svårt att förstå hur det kan satsas pengar på enskilda händelser (och då talar vi inte om målskyttar och slutresultat) i fotbollsmatcher lååångt ned i seriesystemet. Reklamen biter inte på mig, trots att den är omöjlig att missa om man någon gång sett en Premier League-match eller följt en Champions League-sändning.

Den explosionsartade utveckling som skett av sport- och spelmarknaden sedan avregleringen gynnar de icke-statliga spelbolagen, de reklamfinansierade tv-kanalerna, de attraktiva idrotterna och ligorna. Pengarullningen är enorm, miljarderna så många att ingen längre kommer på tanken att ropa efter ”OS och Champions League i SVT”.

Men: Ju större omsättning desto fler fallgropar och ljusskygga ytor.

Dagens Nyheters och Uppdrag Gransknings avslöjande om riggade matcher och spelare inblandade i uppgjorda matcher förvånar inte. Inte heller omfattningen.

Enligt deras granskning misstänks 43 fotbollsspelare som spelat i Sveriges två högsta divisioner vara inblandade i uppgjorda matcher, dessutom misstänks åtta matcher i superettan säsongen 2015 vara riggade.

Jag hör redan ropen från branschens stora aktörer. Matchfixningen är en marginell företeelse kopplat till spelbolagens totala omsättning. Endast en promille av alla spelbara matcher är utsatta.

Argumentationen känns igen från dopningsdebatten och huligandebatten. Det stora flertalet sköter sig. Det är bara några få som utgör problemet. Ett försök att marginalisera och förminska problemet; ett försök att förflytta ansvar.

Att samtliga spelbolag avsätter medel för att bekämpa matchfixning handlar mer om att vårda sina egna varumärken än att bidra till en sund spelkultur.

Ingen vågar eller har råd att ta i det på allvar.

Samtidigt växer den dolda, svarta spelmarknaden, den som inte syns och den som kan leda till avbrutna allsvenska fotbollsmatcher där tonåringar stormar planen för att rädda någons satsade pengar.

Den svenska spelmarknaden är i dag en ganska spretig företeelse, där online-spel på fotbollsmatcher växer så att det knakar.

Att det fuskas är inte något som förvånar. Fotbollens två största, Lionel Messi och Cristiano Ronaldo, är trots miljardlöner båda inblandade i uppnystade härvor gällande försök att undanhålla skatt – och därmed öka sina personliga förmögenheter.

Som om de inte har så att de klarar sig.

Deras beteende sätter ljuset på fotbollens totala haveri och vad pengar, för mycket pengar och möjligheten att tjäna ännu mer pengar gör med människan.

Tiden då den svenska idrotten var en isolerad och reglerad del av den internationella sport- och spelmarknaden är sedan länge förbi, även om det statliga spelet (Svenska spel, ATG, Folkspel etc) håller ställningarna rent omsättningsmässigt.

Precis som det finns olika syn på vad sund läktarkultur innebär och hur dopningsbestämmelserna egentligen skall tolkas finns de inte tar matchfixning på allvar.

Det påverkar idrottens trovärdighet och på sikt intresset att följa den.

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone