Ett fall framåt för BK Häcken och Mikael Stahres mannar. Minst. Jag imponerades i segermatchen mot Midtjylland (2-1) av flera saker, individuellt främst av Dalehu Irandust, Alexander Farnerud, Erik Friberg och David Engström, som lag framför allt kopplat till ett bättre försvarsspel, starkt dessutom att vända underläge från 0-1 till 2-1 och årets första seger.
Efter 0-1 mot Ålborg och 2-3 mot Molde kom första vinsten för året mot Midtjylland där Alhassan Kamara förvaltade den av Alexander Farnerud fixade straffen efter en timme och där David Engström knoppade in segermålet efter en välslagen frispark av samme Farnerud.
Det som framför allt skilde sig från matchen mot Molde var försvarsuppträdandet. Då tvingades lagkaptenen Rasmus Lindgren kliva av efter en minut, vilket skapade viss förvirring i Häckenled, nu låg hela laget snabbt på ”rätt sida” när Midtjylland byggde sitt anfallsspel.
Känslan efteråt är att Häcken, med undantag för en del fasta situationer i eget straffområde, hade god kontroll på den här matchen.
Efteråt fick Erik Friberg, som spelade ihop med Mohammed Abubakari som defensiv mittfältare välförtjänt beröm av tränaren Mikael Stahre. Det är bara att hålla med. Stor löpkapacitet, väl avvägda löpningar, lätta fötter och bra positionsspel – dessutom kryddat av en del offensiva djupledspassningar.
Hans insatser blir, nu när Kim Källström valde Djurgården, en nyckel för Häcken 2017.
Dessutom varvade Alexander Farnerud upp i andra halvlek. Ibland får jag för mig att han är för snabb för sitt eget bästa, fastnar – i hög fart – i motståndarbackar när ytorna är tillknäppta. I hans fall blev det mycket bättre efter paus. Inbrytningen i straffområdet som gav straff, frisparken som ledde fram till målet, ett fräsande skott och bra kombinationsspel, särskilt med Dalehu Irandust.
Vad Irandusts säsong skall ta vägen är för tidigt att säga, men bekantskapen har varit trevlig. Kvick i vändningar, stor spelintelligens, hårt hemjobb, men framför allt tekniskt driven i offensiva zoner.
Här skulle man kunna kasta ur sig uttalanden om att ”han kan bli hur bra som helst” eller ”här har Häcken gjort ett fynd”, men jag väljer att vänta, vila på hanen.
Kul också att 15-årige jättetalangen Kevin Ackerman fick speltid ( drygt tio minuter) och i rollen som central mittfältare, tog för sig, van några dueller och såg mogen ut.
Inhopparna visade överlag att de vill mycket.
Shkodran Maholli har också spännande kvaliteter, med precisa passningar och god förmåga att hota i djupled.
För Mikael Stahre var det viktigt att få till en seger. Så slipper han svara på frågor om när den första skall komma. Det såg jag på honom.
Vad gäller Christoffer Källqvist, som mot Midtjylland inledde sin 17:e matchsäsong med A-laget, är läget fortfarande oklart. Enligt Stahre är han ännu inte hundra återställd efter senaste skadan, men skötte sina åtaganden på ett bra sätt nu.
Bakom finns Jonathan Rasheed, som hade det småtufft i luftrummet, men i övrigt var ivrig att visa vad han går för.
Nu reser Häcken hem till Sverige och möter härnäst Norrtälje i cupen på lördag.
