IFK Göteborg gjorde AIK dåligt

Efter förlusten mot Sarpsborg i premiären har IFK Göteborg radat upp tre raka segermatcher (om vi är snälla och räknar straffvinsten mot Bröndby som en vinst, 2-2 vid full tid). Precis på samma sätt som det inte är någon kris efter knackiga försäsongsresultat går det heller inte att kalla Blåvitts inledning på 2017 för någon succé, snarare habil, på gränsen till bra.

För att kunna analysera insatsen mot AIK (2-1) bör man känna till att  Solnaklubben lät flera av sina mest namnkunniga spelare – de tänkta startspelarna – att sitta kvar på bänken. Man skall också känna till att ”Gnaget” bara gjorde ett byte. Men – och nu kommer det intressanta – Rikard Norlings plan var INTE att bli SÅ tillbakapressat som AIK trots allt blev under i princip hela matchen.

Jag skulle gissa att bollinnehavet stannade på 80-20 i IFK Göteborgs fördel.

Det är en fjäder i hatten för Blåvitt, Jörgen Lennartsson och hans spelare. Jag uppskattade lagets förmåga att spela med få tillslag, bygga med tålamod och successivt skapa ett bestående tryck långt in på AIK:s planhalva.

Det som möjligen var mindre bra och är något IFK behöver slipa på mer framöver är att omvandla stort spelövertag och bollinnehav i rena chanser.

Där håller jag med AIK-tränare Norling om att de stod för ett bra och kompakt försvarsspel.

Det var först i andra halvlek, när Tobias Hysén kommit in och Elias Omarsson blivit mer delaktig i ny roll som högermittfältare som det öppnade upp sig.

Isländske Omarsson kom till flera avslut och var som framarbetare delaktig i Hyséns vackra segermål, ett volleyskott efter att Martin Smedberg-Dalence via AIK-ben skyfflat fram bollen till Hysén.

Överhuvudtaget ser Tobias Hysén väldigt bekväm ut denna försäsong. Jag kan också förstå att han inte gjorde det i höstas, när speltiden begränsades och han började ifrågasättas även utanför truppen. Nu är han ett halvår äldre och ingen talar efter tre djupledsmål mot Sandefjord och ytterligare bra spel i Dubai om hans ålder.

Sören Rieks avslutade matchen som droppande forward ihop med just Hysén när Omarsson utgick från högerkanten. Kanske kan det bli stunder i årets allsvenska där just det kan var lösningar på motståndarförsvar.

Med Mikael Boman blir spelet ett annat. Han stred tappert som bollmottagare i straffområdet, men lyckades under den första halvleken inte skapa det tryck runt straffområdet vi fick i slutet av andra halvlek.

Det kan i sin tur bero på att AIK endast gjorde ett byte på hela matchen och hade tröttare ben.

Boman tvingade nye mittbacken Jesper Nyholm att stöta in IFK Göteborgs ledningsmål redan i minut 2. Frisparken från vänster av Martin Smedberg-Dalence dök mot första ytan, där flera IFK-spelare forsade fram i vindens och bollens riktning.

IFK Göteborg slutar tvåa i Dubai International Cup. Det är ett bra resultat, men kunde varit ännu bättre. David Boo Wiklander nickade i första halvlek Sören Rieks inlägg i mål, dock utan att domaren upptäckte detta. Där skulle IFK Göteborg ha haft 2-1, medan Hyséns mål i andra halvlek skulle ha betytt 3-1. Det hade räckt för turneringsseger, i så fall på målskillnad för Molde, som nu vann turneringen.

August Erlingmark fick denna gång en hel halvlek och spelade centralt på mittfältet ihop med Sebastian Eriksson. Mini-Erling tog för sig, vann en del dueller och växer sannolikt ytterligare framöver. Juniorer behöver tid. Kul att Jörgen Lennartsson och IFK Göteborg verkar vilja ge honom den.

Samarbetet på högerkanten mellan Emil Salomonsson och Martin Smedberg-Dalence blir allt bättre. Detta kan ha varit Smedberg-Dalence bästa match för säsongen, dessutom framspelare vid både IFK:s mål.

Noterar att Blåvitt har en ny hörnvariant, mot AIK testad en handfull gånger. Det är en korta variant, där spelare möter från straffområdet, och lägger ut den till en tredje spelare som ger sig själv möjlighet att lyfta in bollen med bättre vinkel – eller gå själv, rätt in i straffområdet.

Jag tycker redan att den känns vassare än fjolårets samtliga hörnor.

Erik Dahlin ställdes inte på några större prov i målet. Därför är det svårt att fullt ut dra några slutsatser i målvaktsfrågan från lägret i Dubai. Pontus Dahlberg svarade för några fina ingripanden mot Bröndby, Dahlin släppte in en frispark, slagen av Amin Affane över IFK:s mur.

Lawson Sabah fick spela en halvlek ihop med Mads Albaek och tog sin vana trogen för sig i närkampsspelet. Däremot vill jag fortfarande se honom mer delaktig i själva spelet med boll.

Kanske gjorde Scott Jamieson sin bästa match i Blåvitt under 2017 mot AIK. Även om hans roll inte är att vara lika offensiv som Emil Salomonsson på den andra ytterbacken var det kul att se hur han tog för sig och kombinationsspelade med framför allt Sören Rieks. Mer sådant framöver, tack.