Först en vänsterfot och sedan en höger. Emil Salomonsson är åter rubrikernas man. Den här gången efter att ha räddat poäng för IFK Göteborg. Vi säger ofta att vi aldrig har sett något liknande efter fotbollsmatcher, men det här? Jag har aldrig sett något liknande. I alla fall inte som det här.
Östersund hade 1-0, IFK försökte, jagade, flyttade upp folk, gick ned på tvåbackslinje, men fick en omställning mot sig. Mattias Bjärsmyr snubblade och Emil Salomonsson var ensam mot fyra. Fyra. Och de rullade bort Pontus Dahlberg och hade sedan bara avslutningen kvar. I öppet mål.
Då kom IFK Göteborg högerback flygande från ingenstans – och lyckades täcka skottet med sin vänsterfot. Så kallade små marginaler.
I anfallet efter fixade Henrik Björdal straff, som Emil Salomonsson drog in med sin högerfot. Stensäkert. 1-1, skön bortapoäng mot ett svårspelat Östersund, ett Östersund som gjorde 2-0 mot IFK i fjol och som nyligen gjorde slarvsylta av IFK Norrköping i cupfinalen på Jämtkraft arena.
IFK Göteborg är efter resultatet 1-1 fortfarande obesegrat i årets allsvenska. Sex poäng efter fyra matcher i en rekordjämn allsvenska är helt okej.
För Emil Salomonsson, som blev syndabock efter ett individuellt misstag mot AFC Eskilstuna senast (1-1), var utvecklingen extra skön. Och ett bevis på hur häftig fotbollen kan vara ibland. Bittert för Östersund, underbart för IFK Göteborg.
I målet gjorde Pontus Dahlberg sin bästa allsvenska insats hittills, bland annat efter en lysande räddning på en frispark från straffområdsgränsen.
Som vi brukar säga, han är bara 18 år.
Tillägget: Men en ruskigt bra målvakt.
Jag gillar dessutom Abdul Razaks första match från start. Han bidrog på ett utmärkt sätt i det offensiva spelet med flera öppnande passningar, men jobbade även hårt bakåt.
En match till i kroppen och Blåvitt har ännu mer att hämta i honom.
Mot Hammarby är det dock troligt att Mads Albaek är tillbaka, om jag inte har fått det hela om bakfoten.
Dessutom kul att se David Boo Wiklander gör en så bra match som han gjorde i sin allsvenska debut för IFK Göteborg.
Senast valde Jörgen Lennartsson att satsa på Martin Smedberg-Dalence som Scott Jamiesons ersättare. Det gick helt okej i defensiven, men sämre i offensiven. Boo Wiklander hade inga direkt offensiva uppgifter mot Östersund, men var mycket stabil och hårt arbetande i defensiven.
Den populistiska åsikten är förstås att föreslå Tobias Hysén från start mot Hammarby på onsdag. Men taktik- och formmässigt? Jo, där med.
Elias Mar Omarsson fick chansen från start. Ett oväntat beslut och en åtgärd kopplad till Jörgen Lennartssons matchplan, som handlade om att ställa om snabbt på stort, förväntat bollinnehav från hemmalaget.
IFK Göteborg lyckades under Elias Mar Omarssons tid på planen inte komma åt Östersund i kontringsspelet, med undantag av det läge Sebastian Eriksson fick efter bra djupledspassning av Abdul Razak och fint försök av just Omarsson.
Efter bytet, där Omarsson tvingades lämna planen efter befarad hjärnskakning, kom Tobias Hysén in och var inblandad i första halvleks överlägset vackraste anfall.
Nye Henrik Björdal visade mot AFC att han har något på gång och tog ytterligare ett kliv nu.
I detta anfall dök han upp i mitten, som bollförare, och hittade Emil Salomonsson med en perfekt slagen passning i höger ytterzon.
Salomonssons inlägg var ännu bättre, curlade sig förbi Östersunds backlinje, där Hysén dök upp vid bortre stolpen; en perfekt tajmad löpning, ett grymt bra avslut – men en ännu bättre räddning av Andreas Andersson, som ersatt Aly Keita i Östersunds mål.
Elias Mar Omarsson är en omvittnad löpstark anfallsspelare, i fjol dessutom en bra målskytt och svår för motståndarna att stoppa.
I år har han konkurrerats ut av Mikael Boman, Tobias Hysén och ett nytt spelsystem. Dessutom har Jörgen Lennartsson bestämt sig för att spela Sören Rieks centralt och då minskar möjligheterna för islänningen.
För att kunna ha en åsikt här måste man ha med i beräkningen att vissa spelare uppges ha uppdraget att ”springa sönder motståndarna” för att sedan lämna över till pigga lagkamrater.
Så KAN man se Tobias Hyséns inhopp.
Man kan också tycka att Hysén är ett bättre alternativ utifrån placeringsförmåga, speed och smartness.
I Henrik Björdal har IFK Göteborg sin bästa spelare just nu. Han har jobbat sig in i laget, match för match, och styr nu IFK:s anfallsspel på nivå som Sören Rieks; tar för sig, vågar utmana, röra sig över stora ytor och fixa straffar.
Här har IFK Göteborg träffat rätt. Och passningen till Mats Gren är som tidigare, förläng!
