Tankar inför tisdagens ödesbeslut i IFK

IFK Göteborg står inför ett vägval. Något förenklat handlar det om att fortsätta satsa eller dra i handbromsen. Kring detta skall det beslutas på ett styrelsemöte på tisdag.

En dragen handbroms skulle innebära en annan sorts satsning. På de egna. De unga. De avsevärt billigare. De från Göteborg.

I mina öron låter det som en bra satsning. Sannolikt den enda vägen, den kloka vägen.

***

Allt handlar inte om ekonomi. Eller … jo, det gör det.

Det är utgångspunkten för tisdagens beslut i Blåvitts styrelse.

Ekonomin går inte ihop. Pengarna räcker inte till. Kostnaderna är i jämförelse med intäkterna för höga. Driften backar. Igen.

Det är bilden.

Mot detta ställs möjligheten att behålla nuvarande ambitionsnivå.

Bilden innehåller även en uppfattning av att nivån på spelarlöner inte går att påverka. Vill man tillhöra toppen behöver spelarlönerna vara de samma. Över hela linjen.

Jag är inte så säker på det.

I Frölunda, som har ett av Sveriges bästa ishockeylag, spänner lönerna från 20 till 300 kronor. De bästa skall ha betalt, de unga får vänta. Träna. Fostras. Och vänta på sin tid. Men den kommer. Det har föreningen bestämt.

En av fördelarna med den modellen är att urvalet ökar. Vittring. Närhet. Tydlighet.

Även om talangerna är många är det bara ett fåtal som lyckas. Det ger en extra morot och är i grunden ingen hemlighet.

Fotbollens fördel jämfört med ishockeyn är att intäktsmöjligheterna vid spelarförsäljningar är avsevärt större. Därför är ekvationen ”satsning på talang = ökad möjlighet till ett högre transfernetto” ännu viktigare att förstå som föreningsledare i IFK Göteborg än i Frölunda Hockey.

***

Spelarlönerna i allsvenskan ökar dramatiskt. Det sista ordet kan betonas.

Dramatiskt.

Under 2016 gick snittlönen för en allsvensk spelare enligt Svenska Fotbollförbundets analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi från 72 612 kronor (2015) till 93 142 kronor nu. Här inkluderas sign-on.

Det är en ökning med 28,3 procent.

Ingen annanstans på arbetsmarknaden ökar löner med en tredjedel på ett år.

Totalt betalades 429,2 miljoner kronor ut i lön till allsvenska fotbollsspelare 2016, att jämföra 334,6 miljoner kronor 2015. Totalt står lönerna nu för 32,3 procent av klubbarnas driftkostnad. Andelen har enligt Kjell Sahlströms förbundsanalys aldrig varit högre.

Kanske är det här skon klämmer? Utvecklingen behöver bromsas.

IFK Göteborg hade 2016 allsvenskans tredje högsta personalkostnad på 69,5 miljoner kronor. Bara Malmö FF (125,2 miljoner kronor) och AIK (81,2 miljoner kronor) redovisade mer.

Noteras skall att IFK Göteborg under 2016 sänkte sin totala personalkostnad från 71,6 miljoner kronor till 69,5 miljoner kronor. Summan är sett till intäkterna fortfarande för hög.

Sänkningen är inte kopplad till kostnad för klubbdirektör, som trots att Martin Kurzwelly slutade 2015 och inte har ersatts sedan dess, steg från 1,0 till 1,2 miljoner kronor.

IFK Göteborg har under flera år ”räddat” bokslutet med spelarförsäljningar. 2016 sålde klubben för 33,4 miljoner kronor. Det kan jämföras med 2015 då summan var 20,8 miljoner kronor.

Bara två klubbar redovisade 2016 ett större driftsminus än IFK Göteborgs 16,5 miljoner kronor: Malmö FF:s 18,4 miljoner kronor på en omsättning av 249 miljoner kronor och BK Häckens 17,2 miljoner kronor på en omsättning av 160,4 miljoner kronor.

I Häckens driftsresultat ingick ett driftöverskott från Gothia cup på 13 miljoner. Utan det hade driftminuset hamnat på drygt 30 miljoner kronor.

Vad är då rimligt? Hur skall Blåvitts ambitioner se ut framöver? Skall klubben skrota tanken att tillhöra toppen? Självklart inte.

Det finns dock mycket att fundera kring.

En fingervisning är klubbens intäkter exklusive spelarförsäljningar.

Malmö FF, som är en av IFK Göteborgs huvudkonkurrenter, har via två säsonger i Champions League uppnått en särställning i svensk toppfotboll.

2016 drog Malmö FF in 90 miljoner kronor mer än IFK Göteborg. 208,5 miljoner jämfört med 120,3 miljoner kronor.

Här finns varken spelförsäljningar eller intäkter från Champions League medräknat.

Vad finns att göra för Blåvitt där? Är det rimligt att det skall skilja så mycket?

Det är viktigt att poängtera att det långt ifrån är kris.  Både IFK Göteborg och BK Häcken tillhör allsvenskans fyra främsta på intäktssidan. Det gäller både med och utan spelarförsäljningar.

Om Malmö FF distanserat övriga klubbar i det yttersta toppskiktet är det slående hur avståndet mellan övre och undre halvan i allsvenskan fortsätter att öka.

De fyra klubbar med mest intäkter (MFF, AIK, IFK och Häcken) stod 2016 för närmare hälften (46,2 procent) av de allsvenska klubbarnas totala intäkt.

Samtidigt som de allsvenska klubbarnas totala intäkt under året minskade med åtta procent ökade kostnaderna med 1,5 procent, till drygt 1,5 miljard svenska kronor.

Utvecklingen bör ses över flera år, men är en varningsklocka och knappast hållbar i längden.

Tittar vi på IFK Göteborg ökade klubben sina kostnader från 142,4 miljoner 2015 kronor till 147,2 miljoner 2016. Den summan inkluderar kostnader för spelarförvärv.

Exkluderas kostnader för spelarförvärv är förhållandet ungefär det samma, 133,2 miljoner kronor 2015, 137,4 miljoner kronor 2016.

Tisdagens styrelsebeslut i IFK Göteborg handlar till syvende och sist om pengar.

Hur skall klubben få ut maximalt av varje satsad föreningskrona?

Jag säger: Gå på de unga, satsa på talangerna, gör det medvetet och ta höjd för konsekvenserna.

Det blir kanske inte guld första året, i förlängningen är det enda vägen. Plocka upp dem i A-truppen, ge dem speltid, välj en tränargrupp som står bakom idén och gör vad ni kan för att ta upp konkurrensen med BK Häcken om positionen som stadens talangutvecklare nummer ett.

Det är ambition.

8 kommentarer om “Tankar inför tisdagens ödesbeslut i IFK

  1. Tanken skapar! För att en vision skall fungera måste alla vara fokuserade på ungefär samma idé. Det är inte trovärdigt och inte i harmoni med visionen att ha Sveriges i särklass mest genomtänkta och resursstarka akademi och sedan satsa på lånade spelare från världens alla hörn. Personligen skulle jag vara mera intresserad att gå på matcher med ett lag som sprudlade av ungdomlig energi! Jag vill se ett lag som har potential att bli något och som supporter hjälpa till att utveckla laget. Ett sådant lag tror jag hela Göteborg kan samlas runt.! Tänk en kamratförening som alla kan samlas runt som en del i processen att minska segregationen i Göteborg , det skulle locka nya sponsorer och även nya kategorier av supportrar!

  2. Hur stor är risken att man åker ut och kanske tom blir kvar nere i träsket och får tampas med Öfverklassen och GöteborgsAlkoholisterna ?

    Med tanke på att man ligger 10’a med dagens trupp, steget till nedflyttning är inte speiellt långt.

    1. Ur åker de inte. Den risken finns inte. Alls. Steget är trots allt ganska långt.

  3. Jag har noterar flera genomgående kommentarer av GP gällande publiksiffror. När öis, Gais, häcken, Frölunda drar pinsamt lite publik lämnas det okommenterat men när Blåvitt drar över 12000 med en liten bortaklack mot Elfsborg förtjänar alltså spaltmeter? Minns även skrivelsen inför öis-Gais där allt över 10k var positivt men inget skrevs efter att publiksiffran var 1000 pers under det. Vad är agendan egentligen?

    1. Finns ingen, men frågan är relevant. Det handlar enkelt uttryckt om vad de budgeterar med.

  4. Satsa på unga har varit Roger Gustafsson idé i länge men har väl inte mottagits så väl de sista åren av IFK:s styrelse.

Kommenteringen är stängd.