Före avspark efterlyste Häckens sportchef Sonny Karlsson ett engagerat lag ”som sprutar in mål”. Han fick mer än så, i årets märkligaste match på Bravida arena.
Scenförändringen. Den närmast totala apatin och handlingsförlamningen under 20 minuter på första halvleken. Visserligen utan att släppa till ett enda skott på mål, men oförmågan att få grepp på ett rörligt Hammarby, då lett av Arnor Smarason, Kennedy Bakicioglu och Jiloan Hamad, var anmärkningsvärd.
Kanske minns ni matchen mot IFK Göteborg. Då Blåvitt mycket väl kunde tagit ledningen flera gånger om, men där Häcken gjorde första målet och sedan forsade fram till en 4-0-seger.
Lite som nu.
Det är, som vi varit inne på tidigare, Alexander Farnerud och Paulinho som sitter med nycklarna till anfallsspelet. Mot Hammarby lyckades båda knô in dem i låset, Farnerud med en psykologiskt betydelsefull chip i första halvleks sista minut, Paulinho genom utmanande dribblingar och ett straffmål. När Hammarby jagade reducering i andra halvlek glänste duon med variation och spelglädje. Tack för underhållningen, typ.
För er som aldrig varit på Bravida arena och tittat på Häcken kan jag berätta att det finns en spelare som heter Rasmus Lindgren som skjuter frisparkar på ett sätt ingen annan skjuter frisparkar. Han kan lägga upp bollen från 40 meter och få motståndarmålvakten att darra, som nu när Ögmundur Kristinsson med nöd och näppe lyckades styra bollen utanför. Häxpipor är bara förnamnet.
Man måste älska Mikael Stahres coachning, hur han med passion och energi blir en trettonde spelare (publiken är ju den tolfte). Man skall inte övervärdera en tränares påverkan från linjen, men jag inbillar mig att Häckenspelarna uppskattar Stahres intensitet och närvaro.
Jag måste nämna Alexander Faltsetas, som värvades från Djurgården och valde bort anbud från utlandet för att bygga ett topplag av Häcken, men som skadade sig redan i omgång två och sedan har kämpat sig tillbaka med en vilja av stål. Nu kom han in i stället för Erik Friberg och bidrog med precis det han var tänkt att bidra med. Kompromisslöshet, positionsspel, hängivenhet. Och täckte han inte till och med ett skott med hälsan som insats. Välkommen tillbaka, typ.
Malmö FF nästa. Det innebär möjligheter. Alla ni som följt allsvenskan ett tag vet att Häcken gärna möter Malmö. Bra tillfälle att ta sig an en serieledare efter det här.
Peter Abrahamsson höll nollan. Med totalt tre skor. En gick sönder i andra halvlek och gjorde Hammarbyfansen irriterade. Kul grepp med den inkastade skon.
Plus: Chisom Egbuchulam. Första matchen från start, visserligen inte målskytt, men ändå en insats som ger Mikael Stahre viss arbetsro. Han kommer bli bra.
Minus: Joel Andersson utgick med knäskada. Fastnade i konstgräset. Trist och lätt att initialt koppla till underlaget.
