Lennartsson får skulden för djupare symptom

IFK Göteborg ger Jörgen Lennartsson skulden. Droppen blev 2-4 mot Örebro SK på söndagskvällen. På måndagskvällen beslutade en enig IFK-styrelsen beslutet att tillfälligt ersätta honom med Alf Westerberg. Även Magnus Edlund får lämna.

Detta kan ses som slutet på en maktkamp mellan sportchefen Mats Gren å ena sidan, och med Jörgen Lennartsson och ordföranden Frank Andersson på den andra.

Andersson, som erbjöd Lennartsson en tvåårig förlängning på det ursprungliga treårskontraktet i mars 2016, har både intern och externt hela tiden pläderat för att en förlängning med Lennartsson är rätt väg att gå.

Det var också hans utgångspunkt på det styrelsemöte som innebar slutet för Jörgen Lennartsson i IFK Göteborg.

Att han nu får gå och ersätts av Alf Westerberg som redan finns i klubben som assisterande tränare innebär ingen större nypåtagen lönekostnad för ett ekonomiskt pressat IFK Göteborg. Det kan ha varit en faktor kring valet.

Jörgen Lennartsson inledde sin tid som IFK-tränare med en andraplats, följde upp med en fjärde och har även vunnit cupen med Blåvitt. Han anställdes som ersättare till Mikael Stahre med uppdrag att ta IFK Göteborg till gruppspel i Europa och vinna SM i kombination med att arbeta närmare akademin.

2015 var klubben mycket nära att lyckas med målsättningen att vinna allsvenskan och hade guldhäng inför sista omgången.

2016 nådde IFK play off i Europa League, men föll pladask i den avgörande bortamatchen mot Karabach.

2017 har det mesta gått emot IFK Göteborg. Det började dock bra. Mikael Boman gjorde 1-0 mot Malmö FF inför drygt 30 000 åskådare på Ullevi, ett mål som även var allsvenskans första.

Matchen slutade 1-1. Därefter har IFK Göteborg endast tagit 17 poäng på 13 matcher och är för närvarande elva i tabellen.

Mats Gren hänvisar beslutet till sportsliga resultat, men bestämde tidigt att leta ny tränare. Bland kandidaterna har Håkan Ericsson och Graham Potter funnits. Tills vidare tar Alf Westerberg över.

Jag hade kunnat tänka mig en långsiktig lösning direkt. Potter förblir en dyr önskedröm, Ericsson är omvittnat skicklig lagbyggare. Han hade definitivt kunnat göra ett bra jobb i Blåvitt och är dessutom tillgänglig direkt.

Att föreningen ger Jörgen Lennartsson och i viss mån Magnus Edlund skulden för de uteblivna resultaten och den bristande spelkvaliteten påverkar även Frank Anderssons position.

Å ena sidan är det bra att styrelsen kommit till ett beslut där det till slut blev ohållbart att behålla både Mats Gren och Jörgen Lennartsson. Å andra sidan har Andersson inte lyckats få gehör för sin önskan att behålla Lennartsson. Så vem är det egentligen som styr?

GP har tidigare kunnat rapportera att Mats Gren och Jörgen Lennartsson inte kunde komma överens om detaljerna i det framlagda förslaget på ett nytt kontrakt, där Lennartsson ville ha rätt till hela lönen vid en eventuell uppsägning, även om han skulle få ett nytt jobb.

Det var Gren inte villig att gå med på. Andersson ville att de skulle mötas halvvägs. Det förslaget drogs tillbaka och har inte funnits på bordet det sista.

Mats Gren har hela tiden bedyrat att han inte är en sportchef som vill sparka tränare, men har nu sparkat både Mikael Stahre och Jörgen Lennartsson, som båda vunnit SM-guld i andra klubbar.

IFK Göteborg vill med bytet av tränare under hösten skapa ny energi med en ny röst. Alf Westerberg har varit tränare i IFK Göteborg sedan 2012, först som ungdomstränare, de senaste säsongerna som assisterande i A-laget. Vad han än kan åstadkomma så är det inte en ny röst.

Föreningen söker fortfarande efter en ny assisterande tränare. Varför inte Niclas Alexandersson, som arbetar på Änglagårdsskolan och har en framgångsrik fotbollskarriär bakom sig. Han har både driv och idéer. Tiden och lusten? Det återstår att se.

Alf Westerberg leder på onsdagen ett första träningspass som huvudansvarig. På söndag väntar Örebro SK på Gamla Ullevi.

IFK Göteborg har de senaste åren redovisat positiva resultat i boksluten, men brottas fortfarande med jobbiga driftunderskott.

Den ekonomiska situationen har hindrat föreningen att göra de spelarrekryteringar de tidigare har haft möjlighet till.

Den kvalitet Lasse Vibe, Haitam Aleesami och Gustav Svensson besatte har inte ersatts.

Mats Gren har haft svårt att gå i mål med de värvningar han och föreningen önskar. Nyligen lämnade Mads Albaek för spel i Kaiserslautern, Henrik Björdals lån från Brighton har gått ut, Mix Diskerud har låneavtal till augusti, Thomas Rogne är på glid till Lech Poznan och Mattias Bjärsmyr nära att lämna för ett mindre belopp.

Gren bär ett minst lika stort ansvar för årets misslyckande som Lennartsson. Gör inte han ett transferfönster som vänder skutan är hans position efter säsongen i allra högsta grad hotad.

IFK Göteborg vill både vara en förening som är med i toppen och ha profilstarka flera toppspelare i laget, men vill också tydligare lyfta upp de egna akademispelarna. Under säsongen har Pontus Dahlberg och August Erlingmark debuterat i A-laget, Billy Nordström är återkallad från Varberg, Patrik Karlsson Lagemyr är snart redo för spel och fler unga lär få chansen inom kort.

I våras kritiserade flera av de nuvarande tongivande spelarna sportchefen Mats Gren, en kritik som nyligen återkom i uppgifter till GP.

Elaka tungor hävdar att det som nu pågår är ett försök av Gren att göra sig av med de som varit kritiska till honom.

Det är i så fall ingen bra väg att gå.

Frank Andersson bedyrar att Gren sitter säkert. Både Andersson och Gren har kopplingar till nya klubbdirektören Mats Palmgren sedan tidigare. Det har även styrelseledamoten Mikael Kjellström, som sitter i IFK:s fotbollsutskott.

IFK Göteborg har vunnit ett SM-guld sedan 1996. Det senaste är i höst tio år gammalt. Det är i skrivande stund inte känt när klubben på allvar kan vara med och konkurrera om ett nytt guld.

Jörgen Lennartsson fick även sparken i Elfsborg, året efter SM-guld och 26 omgångar in i säsongen då Boråsklubben låg på en sjätteplats i tabellen. I efterhand har landslagslegendaren Anders Svensson kritiserat Lennartssons fotbollsfilosofi.

Jag tror att beslutet att ge Lennartsson sparken delvis grundar sig på supportrars högljudda kritik i framför allt sociala medier. Jag känner dock inte till något uttalat hot. Jag är övertygad om att styrelsen tar intryck av den betalande publiken och medlemmarnas åsikter kring Lennartssons lämplighet som tränare. Kritiken slår dock både blint och snett. Ingen som följer IFK Göteborg på nära håll kan på allvar anse att Lennartsson i år blivit en så mycket sämre tränare än när han 2015 var minuter från att leda laget till ett guld.

Årets trupp är helt enkelt sämre än den hade hade att tillgå då.

Det här skrev jag för övrigt inför våravslutningen mot IFK Norrköping. Sju av de senaste elva IFK-tränare har lämnat i förtid.

Klimat förändras. Tider med. De 24 första IFK-tränarna fullföljde sina kontrakt trots fel och brister. Den 25:e, Mats Jingblad, avgick på egen begäran efter sju spelade omgångar 1998.

Man kan förstå honom. IFK Göteborg hade bara lyckats vinna en av sju matcher och låg näst sist i tabellen med 6-13 i målskillnad. Jingblads sista lag bestod av Dick Last, Magnus Brunbäck, Jonas Olsson, Christian Karlsson, Mikael Nilsson, Peter Eriksson, Sebastian Henriksson, Joakim Persson, Stefan Bärlin, Emmanuel Tetteh och Andreas Hermansson. I matchen, som slutade 0-4 mot Örebro SK på Eyravallen, hoppade dessutom Robert Andersson, Patric ”Långås” Andersson och Magnus Pehrsson in.

Bra spelare, dåliga resultat. Dessutom dyra, både i lön och övergångspeng. Här satsades och rök stora delar av Champions League-miljonerna.

In kom Reine Almqvist, som trots utvalda sommarförvärv som Bengt Andersson och Håkan Mild inte lyckades höja laget högre än till en slutlig åttondeplats.

Samma visa året därpå. IFK fick en usel start på säsongen. Tolv omgångar in i serien tog Reine Almqvist sitt pick och pack och lämnade som nästjumbo. På nytt efter förlust mot Örebro.

Ersättaren Stefan Lundin lyfte laget till en femteplats, men en ”svart oktober” med fyra raka förluster sänkte laget till en slutlig sjätteplats.

Lundins tid innebar sedan två raka fjärdeplatser (2000 och 2001) innan även han, efter tre raka förluster och utträde ur Uefacupen, lämnade i förtid i augusti 2002.

Vid den tidpunkten hade IFK tagit 20 poäng på 17 matcher och var bara tre poäng från kvalplats.

Den tillfällige ersättaren Roger Gustafsson lyckades inte undanröja kvalhotet, men väl säkra det allsvenska kontraktet efter dramatiskt dubbelmöte med Västra Frölunda.

Tre tränare på raken lämnade alltså IFK Göteborg i förtid. Det samma gällde norrmannen Arne Erlandsen, som försvann med dunder och brak i början av september 2006. Då låg IFK fyra i tabellen och hade ”guldhäng”. Tillfällige ersättaren Kjell Pettersson lotsade laget till en slutlig åttondeplats.

I juni 2010 blev Stefan Rehn den femte huvudtränaren på tolv år att lämna sitt blåvita uppdrag i förtid, nedpetad av sportchefen Håkan Mild till rollen som assisterande tränare till tidigare radarpartnern Jonas Olsson.

Vid tidpunkten hade IFK Göteborg spelat in 15 poäng på 14 matcher och var bara tre poäng från jumboplatsen. Efter 30 omgångar var poängskörden 40 och placeringen sjua.

Senast i raden av petade tränare är Mikael Stahre, som lämnade IFK Göteborg efter en andraplats 2014 trots kontrakt över säsongen 2015.

Efter att 24 tränare på raken fullföljde sina kontrakt med IFK Göteborg har sex av de tio senaste gått i förtid. Under samma period har IFK vunnit ett SM-guld.

Klimat förändras. Tider med.

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

6 kommentarer om “Lennartsson får skulden för djupare symptom

  1. Allt är naturligtvis inte Lennartssons fel, men ett ansvar för debaclet har han. Truppen har kanske varit något tunn, men de spelare han har haft tillgång till har i stort hållit god klass. Till det kommer, att Lennartsson inte ens använt ett antal spelare, inte alls eller i väldigt begränsad omfattning. Motgångarna kan till stor del skyllas på det taktiska, ensidiga, lätt genomskådade spelupplägget. Med rätt upplägg ( jämför med t.ex. med Östersund, där Tom Pettersson visat på skillnaderna) kan man nå ganska och ibland mycket långt.

  2. Gren måste också lämna för Gren har större skuld än gamla guldtränare Jörgen angående blåvitts urusla insatser 2017, Gren är en flummig, överskattad och nervös sportchef som passar bäst i Jönköping på ännu lägre nivå. AVGÅ MATS avsågad GREN

  3. Sorry Mattias men du är verkligen ute och cyklar när du försöker att lägga skulden på Gren för det havererade IFK som vi ser för tillfället, försök själv att göra något bra av de förutsättningar som du får av styrelsen.

    Enda gången som IFK:s spel har fungerat under Lennartssons ledning är under vårsäsongen 2015 och sedan dess så har spelet havererat totalt, så det vore trevligt med lite nyanserad rapportering från din sida istället för att försöka plocka billiga poäng.

    Kollar du sedan på vad som verkligen dränerar IFK:s klubbkassa så är det socialisttänket som går som en röd tråd genom akademin och uppåt, läs bara er egna artikel med Kevin Ackerman om varför han valde att lämna IFK och sedan välja att gå till BK Häcken när han flyttade tillbaka till Göteborg.

  4. Nu skall också egot Bjärsmyr bort han är bara intresserad av sin egen plånbok han har ingen kravbild på sig själv när det gäller att prestera eller att vara lagkapten , sen springer han och gråter ut i media det är pinsamt beteende , Gren har inte gjort allting rätt , men han skall vara kvar, att ni i media har häxjakt mot honom beror på att han inte låter mediapacket göra som de vill utan de får vänta på sin tur

  5. Det är bara att bryta ihop och komma igen…
    Tack för allt, Jörgen & Magnus!

    Nu behöver Alf hjälp på bänken.
    Min kandidat är guldtränaren Thomas Olsson från U19. Och varför inte Jonas Olsson också – han tog oss till senaste A-lagsguldet.

    Städarbetet på Kamratgården får inte stanna här.
    Mats Gren är näppeligen rätt man att utse en ny tränare.
    Ny sportchef bör helst tas från agentleden. Kanske Fhager, Risp eller någon annan med spelarkontakter.
    I andra hand från gamla änglaled – Kennet Andersson, Magnus Erlingmark, Roland Nilsson.
    Ja, eller en populistisk ”Håkan Mild-repris”: Tobias Hysén!

    Först därefter är det dags att jaga ny tränare.
    I november kanske Graham Potter hunnit smälta CL-äventyret. Då kanske Sirius Kim Bergstrand är mogen för nästa steg.
    Håkan Ericson må haft framgångar på förbundsnivå, men vad vet han om klubblagsfotboll?
    Hellre då ett modigt, utmanande och lätt revolutionerande val – vad sägs om Pia Sundhage?!

Kommenteringen är stängd.