Frölundas målvaktsspel håller inte. Oavsett om det är Henrik Lundqvist eller någon annan måste Julius Hudacek och Patrick Galbraith kompletteras av ny, stabilare kraft. Någon att lita på, en sista utpost. Jag tror mig veta att jag delar den uppfattningen med Frölunda, även om Kent Johansson – som han måste – stöttar Hudacek och verbalt fördelar det defensiva ansvaret mellan utespelare och Julius Hudacek.

För mig en Dr Jekyll och Mr Hyde, en målvakt som blandar makalösa reflexräddningar med plockhandsken och rena bjudningar; HV:s 2-1-skott var inte ens “en fladderpuck”.

Och det är ju så i hockeybranschen, du bygger inte framgång utan ett stabilt målvaktsspel.

I fjol snittade Frederik Andersen – hyggligt uppbackad av Magnus Hellberg – drygt 94 i räddningsprocent. Han var bäst i serien på det och Frölunda låg två efter 14 omgångar. Nu, efter lika många matcher, tvekar hela Frölunda, särskilt backarna. Det påverkar allt. Det sprids en osäkerhet i boxplay, det ger ett trögare anfallsspel. 34 insläppta nu mot 19 då. 26 poäng då 18 nu.  

Jag kan inte minnas ett enda lag som vunnit något med ett svagt målvaktsspel, däremot jag jag rada upp lag som kan tacka målvakten för framgången.

Hela det här resonemanget är som att slå in halvöppna dörrar. Alla ser det, förstår det – det enda vi väntar på nu är att någon agerar.

Jag vet inte exakt hur Frölunda resonerar kring Henke Lundqvist som är finansierad, som är på plats och självfallet – precis som alla lockoutade NHL-spelare – inget hellre vill än att spela.

Sålunda är det en tidsfråga, så min fråga till Frölunda är: Vad väntar vi på? Letade för övrigt fram Henkes räddningsprocent från slutspelet 2005. Drygt 96, vilket är fem bättre än dansken i våras.

***

Sedan måste vi resonera lite kring publiksiffran. Den officiella var 9 547. I min värld var vi cirka 11 000 på plats. “Det lät så”, påpekade informationschefen Peter Gyllander. För mig räckte det att göra ett överslag på antalet lediga stolar. De var inte 2500. Fast som Gyllander också säger. “Hade det varit 11 000 hade vi gärna velat redovisa det.” Därmed funderar jag på när GotEvents vändkors gick sönder.

***

NHL-kedjan hade för resten lekstuga – i de första bytena. Det Matt Duchene bjöd på där var värd entrépengen bara det. Jag gillade kompositionen på hela femman då och uppenbarligen höll publiken med. Det var ett himla liv och vi plockade fram våra kulramar för att kunna hänga med i Frölundas förmodade målexplosion. Vi fick två backmål – Christian Bäckman och Fredrik Eriksson och Frölundatränaren kallade efteråt Stålberg/Duchene/Brunnström för “lite sega”.

***

Vi flockades runt Loui Eriksson efteråt. Och han snackade på. Men vad sa han egentligen? Jag tolkar det som att han hellre spelar än tittar på. Och att allt tal om “kul att träffa släkt, kompisar och vänner” mest är … snack.

***

Segern är HV71:s sjätte raka mot Frölunda. Ulf Dahlén gör det bra. Har byggt ett lag. Vad är det egentligen som skiljer Frölunda och HV åt? Läs om den här texten från början.

***

Mario Brunettas namn dyker upp i mitt twitterflöde. Vem var det nu igen?

***

Om det inte har framgått: Matt Duchene är en fantastisk hockeyspelare. En underhållare av guds nåde. Han kommer, under sin korta tid i klubben, betyda mycket för Frölunda. Om inte annat som förebild, föregångare och målbild för lagkamraterna.