Vad tyckte då Emma Enochsson och de andra tjejerna i Göteborgsgänget om bröllopet? De som väntat sedan klockan nio på morgonen i går för att få se nygifta Victoria och Daniels färd genom stan. Jag får tag i Emma, Linda och Helena när de sitter på tåget hem.

- Kortegen gick förbi alldeles för fort. Vi tyckte att vi hade grymma platser, men eftersom vi satt precis vid en sväng åkte de förbi på ett ögonblick. Men sedan fick vi väldigt bra platser när Victoria höll sitt tal, säger Emma.

Timmarna fram till bröllopet tillbringade de genom att sitta och prata. Dels med varandra, dels med olika medier som ville prata med tjejerna längst fram. Och de bondade också med övriga bröllopsfirare.
- Det var en folkfest och stämningen på stan var otrolig. Vi satt bredvid några kvinnor från södra Sverige som hade varit på danska kronprinsens bröllop med Mary, så de var ju rutinerade. ”Vi ses på nästa bröllop!” ropade de efteråt.

På frågan vad de kommer att minnas bäst från dagen svarar de ”hur vacker Victoria var” och ”stämningen, och hur roligt det var”. Att det var en riktig upplevelse verkar de överens om.
- Vi är fantastiskt nöjda. Det var en historisk sak att se, stämningen var jättebra och det var roligt att vara med, säger Emma.

Därmed sätter jag för min del punkt för den här bröllopsveckan, fortfarande förvånad över att veckans skräll varken blev Victorias klänning eller någon tårtkastande galning, utan kort och gott: Daniel Westling. Daniel klarar sig utan Beyoncé vilken dag som helst.

Och Carl Johan, om du läser det här och någon gång vill ta en kaffe: hör av dig.

Söndag. Allt är över nu, stan känns som vanligt igen. Det lunkar på, några bilar åker runt och städar gatorna. Själv halvligger jag i soffan och äter glass. Känner att jag behöver någon typ av kungafamiljsrehab. Ska bara kolla på Daniels tal några gånger till på datorn först.

Ja, det är lite lustigt det där, att Republik och Monarki ligger mitt emot varandra. Jag har fått höra olika historier om vem som egentligen var först. Men vilket ställe är egentligen bäst? Det skulle jag försöka reda ut nu.

På Monarki möts man av en bild på kungafamiljen redan utanför entrén. Inomhus är det fler och större bilder – och dagen till ära, en storbildsskärm som visar bröllopet non-stop.

Lars-Doris och Liisa och deras gäng har suttit här ända sedan klockan 14 när jag dyker upp.

- Vi har druckit champagne hela dagen. Bröllopet var fantastiskt vackert, vi grät, säger Liisa.

- Urflott var det. Urflott är faktiskt ordet tycker jag, säger Lars-Doris.

- Vi niger för kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

- Ja, det är väldigt kul att de har fått varandra.

- Precis som vi. Vi fick varandra för våra synders skull, säger Liisa och tittar på Lars-Doris.

Sedan skrattar de och jag vet inte exakt hur det går till men plötsligt har jag en tiara på huvudet och ett helt gäng med nya vänner.

Just i kväll avlöper tävlingen så här: Republik – Monarki, 0-1.

Efter kungens och Victorias tal från Slottet stack jag till Republikanska föreningens fest på krogen Republik på Tulegatan. Det är det jättetrevligt – och rätt mycket folk. En som jag träffar är Arvid Aagaard, styrelseledamot i Republikanska föreningens danska motsvarighet.

- Första artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna handlar om att vi är födda lika och ska ha lika rättigheter. Vi tycker att det ska gälla för alla institutioner i vårt samhälle, säger han. Traditionen med ett kungahus är för gammal, vi behöver ha en representant för vårt land som är vald, inte född in i det.

Hans kompis Andreas Froby, från Republikanska föreningens Stockholmsavdelning, säger att han försökte undvika dagens prinsessbröllop på tv, men misslyckades.

- Jag har egentligen inget emot kungafamiljen, och jag gillar kärlek, så jag såg lite av vigseln. Det är inte personerna det är fel på, det är institutionen. Medlemmarna av dagens kungafamilj verkar annars ganska vettiga, säger han.

- Bra slogan det där: Kärlek är rätt – monarki fel, skrattar Arvid.

Efter att ha snackat lite med dem går jag och kollar med den hjälpsamma tjejen i dörren, hon som bockar av namnlistan, om Carl Johan De Geer har kommit. Hon säger att hon inte har sett honom.

- Men om du är kvar ett tag kan jag säga till om han kommer.

Jag hänger runt ett tag och går så småningom in på damtoaletten en trappa ner. Precis när jag står först i kön kommer det in en man i rummet. Det är Mikael Wiehe, kvällens huvudakt. En dörr öppnas och en tjej kommer ut. Då tar Wiehe ett kliv ditåt och säger:

- Jag tar den här.

Hallå, vad hände med allas lika rättigheter? vill jag ropa, men gör naturligtvis inte det. I stället går jag till krogen snett över gatan – Monarki.

Plötsligt dyker han upp i kostym inne på East. Johan heter han, och han har ridit en och en halv meter från Victoria och Daniel i dag. Han är fåordig, men säger:
- Det händer bara en gång i livet.

I övrigt avslöjar han bara att allt gick enligt planerna. (Frånsett snubben som svimmade).

Jag hamnade på ett ställe som heter Monarki helt ensam. Men där var jag inte ensam länge.
- Är du verkligen från Göteborgs-Posten? frågade mina nyfunna vänner efter en stund.

Det var strax efter att tre män ägnat tio minuter åt att få min tiara att sitta rätt.

Nu måste jag äta! Mer om detta sen.

Visst ser Daniel och Victoria lättade ut?Här på Norrbro nedanför Slottet känns det som att hela Stockholm har samlats. Den vanligaste kommentaren: ”Vad det här måste kännas konstigt för Daniel ändå”.

Och: ”De ser väldigt lyckliga ut”.

Plötsligt värmer solen.

Det känns lite märkligt, mäktigt, att stå här faktiskt. Som att historia skrivs, bara en kort bro bort. De bilder som tas nu kommer att finnas kvar och visas i hundratals år. Jag råkade säga det till fotograf-Nicklas precis innan han skulle plåta brudparet nu vid Slottet. Men inte darrade han på handen för det.

Inte bara människor vill hylla brudparet. Många hundar är ute och gör stan precis som Stina, som vi träffade förut. Och alldeles nyss hittade jag perserkatten Teddy i mattes famn. Det är första gången han är ute och partajar och han uppges vara mycket nöjd med bröllopet.

Annars är det fullt, fullt av människor överallt. På presscentrumet uppges det att 250 000 människor är ute och applåderar brudparet.