Traditionen bjuder att man så här i årets sista skälvande timmar levererar några allmänna förnumstigheter om året som varit och kryddar med någon mer eller mindre väl underbyggd spådom om året som blir.

Så frågan är vad som fastnat av 2012.

Mest otippat var nog att Socker-Connys 80-talsdevis ”Med ett schysst järnrör slår man världen med häpnad” skulle få en sån renässans, på hög politisk nivå dessutom. Eller … själva grejen att en trio påstrukna sverigedemokratiska riksdagsmän in spe skulle trakassera ett par medborgare och kalla en ung flicka hora var kanske inte otippat. Inte heller att de tre musketörerna skulle beväpna sig med järnrör ”utifall att…” – men att partiets opinionssiffror i en mätning omedelbart efter dådet skulle stiga i stället för att rasa … DET trodde jag faktiskt inte.

Inom juridiken fick vi – via ett norskt domstolsutslag – lära oss att galenskap, definierad genom det så kallade sunda förnuft som ”vanligt folk” besitter, är väsensskild från det som rättssystemet bedömer som galenskap – eller psykisk tillräknelighet, för att använda en eufemism.

För om det inte är galenskap att köpa medaljer och epåletter på nätet, sy fast dem på en uniform, utge sig för att vara kommendör i en icke existerande riddarorden, spränga delar av huvudstaden i luften samt mörda ett 70-tal ungdomar genom att skjuta dem i huvudet – allt i syfte att rädda Europa från islam … var går i så fall gränsen för galenskap, sedd genom rättssystemets ögon?

Vi som gillar sport fick för tredje året i rad bevis för att om en klubb köper fotbollsspelare för gräsligt höga summor och ger dem gräsligt feta löner, betyder det inte automatiskt att de blir gräsligt skickliga yrkesmän. Det krävs något annat också, som uppenbarligen saknas söder om älven.

Så  långt retrospektiviteten.

Spaningen inför 2013 blir att alla som gillar god öl blir sin egen bryggmästare under året. Ja, kanske inte alla – men några.

Det var Mikael som dök upp strax före jul med idén och ett par flaskor. ”Ska vi prova?” sa han. ”Har gjort dem själv.”
Han och grabben hans, Erik, hade gått en kurs i ölbryggning. Det var en gök i Gudhem (eller möjligen en gud i Gökhem, minns inte så noga – men det var nånstans i Falköpingstrakten) som erbjöd en endagskurs för några hundralappar och nu stod Mikael i farstun med resultatet.
”Klart vi ska prova”, sade jag.
Nu hade Mikael maximal otur med tajmingen, för han kom mitt i julölsprovningen och vi satt precis just då med ett glas Oppigårds Winter Ale och ett glas Dugges Ren Ale framför oss. Svårt att konkurrera med, liksom.

Men jag sa ”vänta lite, Mikael” och gick ut efter två andra julöl, nämligen Falcon och Shepherd´s Neame och sen ordnade vi en blindprovning där Mikaels öl placerade sig tätt efter den brittiska och långt före den dansk-svenska. Inte illa, för att vara första brygden av en totalamatör.

Så Mikael fick som man brukar säga ”blodad tand” och har nu köpt på sig rostfria kärl för att brygga i lite större skala. Hundra liter per gång, ungefär.
”Och det är lätt”, säger Mikael, som antagligen har köpt sitt livs sista bärs på Systemet. Okej, Mikael är gammal kemist och kan hela processen med amylas, jäststammar och vikten av rätt temperatur och bra hygien – men när han på en spontanfråga beräknade kostnaden till tio kronor litern och får ut den här kvalitén … varför gör vi inte det här, allihop?

Däremot tror jag att ni som funderar på att bli vinodlare ska ligga lite lågt med planerna. I år blev det, såvitt jag förstått, inte ens en tummetott i de svenska vingårdarna, på grund av det usla (läs: vanliga, svenska) klimatet.    

Gott Nytt!

Den ohyggligt minnesgode bloggläsaren erinrar sig att jag för några veckor sedan tryckte på några gillatangenter för den göteborgske vinimportören Kenneth Gustafsson, som specialiserat sig på den något smala nischen “högklassig pinot noir från Oregon”.

Kenneths (och kompanjonens, Jimmy Bjernfeldt) firma bär det förpliktigande namnet Fine Wines Sweden - och namnet håller vad det lovar. Kvalité rakt igenom – inget tjafs med boxar eller bulkviner, som annars funkar som kassaapparater för andra firmor i branschen med likartade, storvulna logotyper. 

Efter att ha provat ett fett gäng pinot noir (med såväl burgundisk stil som prissättning) från Oregon, hade jag siktat in mig på att  få prova lite god riesling från USA:s östkust också. Men det sprack på att transportföretaget goofat leveransen, så det blev inget.

Men slumpen gjorde så att jag faktiskt hade vägarna förbi vindistriktet Finger Lakes i delstaten New York häromveckan. Så jag fick ändå prova vinerna från Gustafssons producent Hermann J. Wiemer.

Mycket skräp gör de i Finger Lakes. Odlarna verkar brottas med ungefär samma problem som våra svenska, glada vinodlarentusiaster; orutin, hybriddruvor, lynnigt klimat – men just Hermann J.Wiemer tillverkar alldeles utmärkta rieslingviner i typisk Moselstil. Snaskigt goda, med pikant restsötma, kanske inte riktigt samma höga mineralitet som i Tyskland – å andra sidan har amerikanerna något högre alkoholhalt.

Och en av delägarna i HJW är faktiskt en utvandrad bonnpojk från Lundsbrunn, vid namn Oskar Bynke.

KAMPEN MOT LYNNIGT KLIMAT går för övrigt vidare i New York City ännu drygt två veckor efter det att orkanden Sandy vräkte sig in över staden och slog sönder det mesta i sin väg. Vårt hotell på nedre Manhattan, som öppnat bara ett par dagar innan vi kom, var den enda byggnaden i grannskapet med strömförsörjning nog att åter köra “business as usual” efter stormen. Eller nästan. Källaren var fortfarande vattenfylld, de fuktskadade golvlisterna i foajén bortbrutna (men det går att leva utan golvlister) och strömmen levererades från dygnet-runt-dånande dieselaggregat och pumpar, som tillsammans med sopcontainers upptog varenda parkeringsruta på gatorna.

Vi vadade bland sopor, vrakgods och byggskräp, medan plutoner i vita skyddskläder från topp till tå röjde upp på Wall Street och gatorna runtom (varav en ironiskt nog heter Water Street). Det var som att gå i en brummande spökstad, där krogar, hotell, butiker, muséer, var igenbommade med plywoodskivor för fönstren eller fått sin inredning fullständigt utriven. 

- Det kommer att ta månader innan allt öppnar igen och det blir som förut, spådde kvinnan i hotellreceptionen. 

Fascinerande ändå att konstatera vilken total uppställning det blir, när världens finanscentrum hotas. Man kunde läsa på de portabla kraftverken att de körts hit från delstater långt, långt från New York.

Vi funderade en stund över fattiga Haiti, som fick ta smällen från Sandy strax innan den nådde USA:s östkust. Hur många elverk och vattenpumpar jobbar dygnet runt där i dag?

OCH SÅ SAS-KRISEN ovanpå detta. Skulle vi få flyga hem? När vi klev ombord SAS-flighten 910 från Newark söndag kväll, möttes resenärerna av en missmodig crew. Det såg helmörkt ut. Konkursstämningen ombord gick att äta med sked och vi förväntades oss såväl ett gratis glas champagne som att flygplansorkestern skulle spela Närmare Gud till dig.

Men när vi väcktes med morgonkaffe strax före landning på Kastrup var det idel solskensleenden bland personalen. Under natten över Atlanten hade en fundamental förhandlingsförvandling inträffat.

- Nu tror jag alla bitarna har fallit på plats, log en flygvärdinna och vi förväntade oss återigen ett gratis glas champagne. (Som återigen uteblev, men det kvittade i det här läget.)  

En märklig resa med genomusel tajming, en hårsmån ifrån fiasko från början (översvämmat stängt hotell)  till slut (inget flyg hem). Men allt flöt, inget klickade. 

FOTNOT. Om det ringer en klocka när ni läser namnet Kenneth Gustafsson, så stämmer det säkert. Det är samme KG som varit fotbollsproffs i fyra nordiska länder, som spelat ett par säsonger med Zlatan i MFF i början av årtusendet och som senast sågs i rödblå Gunnilsetröja.

Den extremt minnesgode erinrar sig att jag för några veckor sedan ifrågasatte flygbolaget Malmö Aviations marknadsföring. Inte bara det att man kallade ordinära viner för “toppviner”, utan att ett flygbolag över huvudtaget ägnar sig åt att kränga vin på nätet i stället för att lägga all kraft på att transportera folk. 

Att Alkoholgranskningsmannen skulle fälla Malmö Aviation för reklamen, där man försöker sälja vin med reklam där unga kvinnor skålar och skrattar med vinglas i handen var väl tämligen givet  - men att AGM Mattias Grundström även skulle ha synpunkter på att Malmö Aviation tänjer på sanningen beträffande kvalitén på vinerna, var en skräll. Åtminstone för mig.

Så här skrev AGM bland annat  i sitt uttalande. 

“Det går, som Malmö Aviation invänder, förvisso att uppfatta påståendet så att det är vinklubbens experter som valt sina personliga favoriter. Kombinationen av beskrivningen högklassiga viner respektive höstens bästa dryckesupplevelser uppfattas enligt AGM dock närmast som en beskrivning av produkten ifråga, dvs. att de högklassiga vinerna i vinlådan är några av de bästa på den svenska marknaden under hösten. AGM anser att genomsnittskonsumenten snarast uppfattar påståendet som en objektiv beskrivning; en eller flera experter på området har valt ut några av de viner som de anser bäst på marknaden för tillfället. Det kan tilläggas att för det fall det finns flera rimliga tolkningar av ett påstående så ansvarar avsändaren för vederhäftigheten i vart och ett av dessa. För att beviskravet ska vara uppfyllt krävs enligt Marknadsdomstolens praxis normalt mer än egna uppgifter. ”

Malmö Aviation gjorde en kungspudel och håller på att ”se över rutinerna internt”.

Jag gillar den här AGM mer och mer.

Hela hans inlägg kan läsas här.

http://alkoholgranskningsmannen.se/arenden/arende-nr-agm-3112-malmo-aviation-ab-vintjansten-ab-marknadsforing-av-vinklubbvin-genom-e-post/

På tisdag ska Systembolaget utöka sin sajt med ett match datingprogram. Vad passar till vad? Intressant.

Vi vinskribenter fick en presneak av programmet häromveckan. Säg en maträtt med huvudråvara, kryddor och andra tillbehör – och datorn väljer passande dryck!

Jo då, det funkade …. sådär. Om vi körde konventionella maträtter hade datorn inga problem med att hitta dryck. Det var när vi bad den hitta dryck till udda kombinationer, som stekt gös med korintsås, som den fick lite problem.

Och det var knappast oväntat att maskinen gav fem stjärnor av fem möjliga till alternativet “alkoholfritt” på vartenda förslag. Det ligger i Systembolagets uppdrag att exekvera statsmakternas alkoholpolitik. Och visst – vatten är alltid utmärkt till mat, vad du än äter. Behövs ingen dator för att berätta det.

Jag frågade emellertid om maskinen hade några andra förslag till bräckkorv än Renat. Fick svaret att sprit över huvudtaget inte finns med i katalogen över lämplig dryck till mat.

Synd.

Nu var väl det här med den svenska klassikern bräckkorv och renat mest ett skämtsamt test. Men det finns faktiskt kombinationer där viss sprit smakar alldeles underbart till mat. Som rökig whisky till rökt makrill. Eller till grevéost.

Nu bär det av till New York. Med SAS. Snacka om usel tajming x 2. Experten Kenny har lovat att SAS tar oss dit. Hem är mera osäkert. Vi får se.