En bar utan stänkare

Ju längre in på döhalva (50+) man vandrar, desto mer akademisk blir frågan om huruvida stadens krogar ska få sälja alkohol till fem på morgonen – eller om de ska tvingas stänga baren redan klockan tre.

Det är snarare restriktioner i andra ändan – alltså tidpunkten för öppnandet – som numera tilldrar sig mitt engagemang. Och detta endast när det ska flygas från Säve.

Understundom utgörs ressällskapet av en kvinna som inte är särskilt förtjust i flygplan. Det är inte oron för att ramla ner, utan tanken på vistelsen i det trånga utrymmet, som skärrar.

Men botemedlet finns och är både godare och enklare än Valium. En öl eller ett glas vin i flygplatsbaren strax före ombordstigning – och allt släpper.

Själv gör jag gärna sällskap, men av andra skäl; få tillfällen går upp mot känslan av att ha lämnat vardagsbestyren bakom sig och nu kunna se fram emot något annat. Sällan smakar ett glas enkelt vin så bra som just då.

Vi är knappast unika. Tittar man sig runtomkring brukar man se åtskilliga sällskap med liknande symptom eller idéer. Någon är alldeles vit i ansiktet och dricker öl och Jägermeister, Den sortens stackare finns alltid på plats. För övrigt beror klientelet på vilken flight som är aktuell på denna pyttelilla flygplats med det pretentiösa namnet Göteborg City Airport. Grabbgänget som ska på fotbollsresa till London startar trippen med en öl. De som ska till Edinburgh (golf och whisky) smuttar på någon av alla de snordyra single malts som den välsorterade baren erbjuder, det tindrande paret som ska till Paris tar ett glas vin för att komma i stämning inför semestern…

Men senast var det tomt i baren, sånär som på killen bakom disken, när vi kom för att … tja, medicinera. Vi kom strax efter halv elva för att ta 11.20-planet till Beauvais, och möttes av beskedet att Göteborgs kommun nu hade bestämt att ingen alkohol ska få serveras före klockan 11. Att vi just här – efter säkerhetskontrollen – befann oss på något som kan tolkas som internationellt territorium spelade ingen roll.

Vad den beslutande myndigheten vill uppnå med det här har jag svårt att förstå. Däremot inser jag näringsidkarens dilemma, som plötsligt ställts inför andra förutsättningar. Bartendern var bekymrad över de uteblivna intäkterna  ”mellan tre och tiotusen” varje dag.

Folk satt nu i stället vid tomma bord och tittade på väggklockan vars minutvisare segade sig uppåt. Fem i elva drog vi oss tillsammans med flera andra mot baren, hela tiden med en split vision som Niklas Kronwall skulle avundas oss; ett öga på väggklockan, ett på monitorn som sade ”Boarding”, ett på kön vid gaten där man nu börjat släppa ombord och ett (vädjande) på bartendern som var livrädd för att förlora utskänkningstillståndet och vägrade fuska en enda sekund.

Men prick klockan elva hällde han upp. Vi kunde unna oss fem minuter med våra glas vid ett bord innan kön var så kort borta vid gaten att vi fann för gott att hasta dit (man vet aldrig med det nyckfulla bolaget Ryanair, som snart inför avgifter för att man ska få andas i deras plan?).

Men oro släppte, humör höjdes, allt blev ljust och vackert igen – och det var huvudsaken.

Det vore intressant att se reaktionerna ifall Härryda kommun införde samma restriktioner på Landvetter.

I vilket fall är det oerhört skönt att Edinburghflyget lyfter så sent som 14.50 i eftermiddag. Gott om tid att få koppla av en stund med ett glas och veta att bloggen är lämnad och att nästa inte ska skrivas förrän om två veckor.

 

4 kommentarer om “En bar utan stänkare

  1. Du har inte funderat på ditt behov av alkohol, då det tydligen är värt att stressad svepa ett glas vin på morgonen?

  2. Du har inte funderat på ditt behov av alkohol, då det tydligen är värt att stressad svepa ett glas vin på morgonen för att få något innanför västen?

  3. Fyndigt och roligt skrivet. Restriktionerna var mycket hårdare när jag var ung. Kanske därför man fortfarande lever och har hälsan :)

  4. Är du förvånad över detta? Jag är det inte.
    Så länge det är en merit inom politiken (oavsett parti)att vara nykterist och religiös, så kommer dessa dumheter att fortsätta. När skall vi vanliga dödliga anses vuxna nog att ta hand om oss sjäva? Kanske tycker mina barn att jag är så gammal nu att sånt här klarar gubben inte av att hantera. Men än så länge styr jag mitt eget liv, i alla fall så länge jag håller mej inom lagens gränser.
    Skulle vara trevligt att få en vettig motivering till varför. Att dra till med folknykterheten är ju snudd på idioti och helt åt he.

Kommenteringen är stängd.