Ponera att Blågult gör två bragdmatcher och går vidare som grupptvåa – då får vi möta Spanien i
kvarten (vad är förresten oddset på “Spanien-Kroatien due-due” i sista omgången?).
Med tanke på spanjorernas potential och hur de förödmjukade irländarna … tja, det finns bara ett sätt. UEFA måste införa elitlicens för spel i EM. Nu!
Jag menar… kunde Svenska Fotbollförbundet jaga skiten ur stackars Örebro SK för några år sen och kräva en “sund ekonomi” för att utfärda elitlicens för deltagande i den inte precis elitmässiga allsvenskan – varför skulle det inte krävas en liknande licens vid turneringar som faktiskt är av hög klass.
EM, alltså.
Då är vi direkt av med Spanien och Grekland (båda med miljoners miljoner i skulder) – och förmodligen Italien och Portugal också. Griislandet Irland har ju redan spelat sig ur EM av egen kraft, så att säga.
Lite större frågor än själva bollsparkandet reses av en person bredvid mig i tv-soffan under matcherna.
Till exempel:
Varför står det Canon under namnskyltarna när det är Thai Airways logga som används?
Varför bär Irland piké-tröjor, när Piké spelar i Spanien?
Kommer Johanna Frändén att bära Tymosjenkofläta under de återstående Ukrainamatcherna? Tänk om hela Camp Sweden gjort gemensam sak med SVT:s kommentator, i stället för att dra på sig Pippi Långstrump-peruker. Och tänk om protesten spritt sig till varenda supportergäng i EM. Vilken syn det hade varit – och vilket problem bildproducenten skulle få med publikbilderna.
Som vanligt kommer man på geniala affärsidéer när det är för sent. Hur många Tymosjenkoperuker hade det gått att sälja till Ukrainaresenärerna?
SÄLLAN har man välkomnat TV4:s reklam som under halvtidspauserna i EM. Reklamskrikarna gör att man vaknar upp igen efter att ha vaggats till sömns av det släpiga skånska expertparet.
Men SVT:s Nannskog – vilket fynd!
NÅVÄL, det var en utvikning. Till väsentligerna.
Protester, milda och hårda, fortsätter strömma in mot mina recensioner av boxar och roséviner. En Daniel som inte gillar mina sågningar av alltför söta zinfandelboxar undrar vad jag har för utbildning och erfarenhet och om jag har smaklökarna i bakdelen. “Min fru och jag och mina vänner tycker att det här vinet är jättegott”, skriver han.
Vad svarar man på det?
Att jag inte har smaklökarna i arslet, har aldrig hört talas om detta fenomen och om det är nåt som skaver där på dig och din fru och dina vänner, Daniel, så är det möjligen hemorrojder?
Eller att uppsötad Zin är till för folk som dricker Coca-Cola till maten?
IMPORTÖREN som levererar det ena av Systemets två roséviner (i ordinarie sortimentet) från Tavel blev förstås bedrövad av min recension av Les Lauzeraies (2724, 95 kr). Vinet var tunt, tunt, tunt för att komma från det kraftfulla området Tavel. Det vill säga på provningen.
Men efter att ha testat en ny flaska måste jag revidera min uppfattning. Les Lauzeraies är kraftigt, kraftigt, kraftigt och torrt, torrt, torrt samt bärigt, bärigt, bärigt. Ett riktigt bra matrosé för under hundralappen.
NUMERA SVÄMMAR marknaden över av lycksökare som vill in och bli någon i vinimportbranschen. Mycket skräp får man prova, men ibland snubblar jag över ett och annat guldkorn. Till exempel ett öl från Venetien i Italien. Fjärran från det bulkiga Peroni Nastro Azzurro. Gjort på korn, men smaksatt med rödkål(!). Ännu inte lanserat på Systemet, men håll utkik efter Ambra Rossa från bryggeriet San Gabriel. 37,50 kommer en flaska av detta märkliga, men jättegoda, öl att kosta.
Från Sorelle Bronca kommer så småningom två proseccoviner, vilka kullkastar min världsbild som säger att prosecco bara är kladdigt blask. Systarna Bronca håller till i Treviso i nordöstra Italien och gör några riktigt bra, nästan champagneliknande prosecco-viner. Inte bara champagneliknande i smaken, utan även i priset. “Brut” kostar 132 kronor och “Partciella” hela 182.
Som om inte det vore nog producerar den ekologiska odlaren Bronca även en röd bordeauxblend, “Ser Bele”, som springer upp i 204 spänn.
