Eftersom fredagens inlägg blev omodernt tämligen omgående kommer här ett nytt. Mest för att skyla över det gamla. Se det här som en liten mellandagsrea, ungefär.
Gårdagens Stockholmresa gällde bland annat en provning av spridda skurar av Systemets beställningssortiment och detta utbud är verkligen en Vinsveriges skattkammare. 125 viner - några välkända, många nya bekantskaper.
Det som hamnar i best.sort. är alltså ofta sådant som förlorar offertprovningarna till Systembolagets ordinarie sortiment, dvs det vi vinskribenter provar och recenserar som nyheter varje månad. I den tävlingen finns bara en vinnare, även om det råkar finnas ett dussin (eller fler) högkvalitativa viner, som absolut skulle sprida glans åt en Systembolagshylla. Det är ett märkligt system vi har.
Återkommer om de bästa fynden från provningen – sånt som absolut är värt att beställa och vänta på en vecka.
Medan ni väntar på det, kan jag ju påminna om en gammal trotjänare på Bolaget, en firma som känns förlegad och nästan glömd, men som ständigt finns där och har sina trogna fans. Framför allt nu, när Italien tycks vara på modet igen (att de historiskt notoriska fotbollsfuskarna slapp undan Europas presumtiva due-due-hämnd betraktar jag som ganska storsint av spanjorer och kroater).
Ruffino. Vem minns inte deras underbara flaska med bastkjol, som hängde i klasar som tompavor i taken eller stod på borden med ett rinnande starinljus på varenda pizzeria förr om åren?
Nu står det 2011 på etiketten och kjolen är sedan länge borta. Jag undrar varför. Hur kunde man plocka bort det enda incitamentet för att köpa vinet? Sanningen är att det här vinet sjangserade nåt fantastiskt – men nu är det faktiskt tillbaka; piggt, ungt och fräscht. 75 kronor, nr 2310 – väl värt pengarna.
Ruffino levererar även några andra viner, Riserva Ducale Oro ( 75318, 199 kr) och Modus (74728, 249 kr). Båda från det mycket goda Chiantiåret 2007, båda i beställningssortimentet, båda höjdarviner som betydligt putsar upp firmans gravt patinerade varumärke.
DEN OBLIGATORISKA TÅGFÖRSENINGEN på hemresan blev mycket mer spännande än ett vanligt, sketet signalfel. Vi rullade ut från Skövde on schedule, men kom bara ett par meter, innan vi blev stående utan förklaring. Efter en kvart dök en uniformerad polis upp med vapen och handklovar och allt. Han gick metodiskt igenom hela vagnen, kollade toaletterna och tågvärdens lilla pentry i jakten på … ja, säg det!
17 minuter försenade kom vi iväg. Det var nästan så att det var värt att missa anslutningen (22.03-pendeln) i Alingsås.












Du tänker på Chianti Melini. Bastflaskan är för tjock för att passa deras automatiska tappningslinje och kräver manuell (dyr) hantering. Den produceras i mindre skala i dag, tror jag. Ruffino har jag aldrig sett i bast.
Har i Italien finns aven bastkjolen kvar!