“Det här med  olika årgångar på viner … har det någon betydelse, egentligen?”

Jag får frågan då  och då - och svaret är självklart: Ja.

Precis som med allt som växer i jorden är vin beroende av klimat och läge; sol, vind och vatten, höga berg och djupa dalar inverkar menligt på resultatet. Och Europa är mest växlande. I det vi kallar Nya världen (allt utanför Europa och Mellanöstern) är klimatet mera jämnt och vinet håller följaktligen jämnare kvalité genom åren.

Men här hemma … denna kalla sommar (som vi knappt kunde kalla sommar) orsakade total missväxt för de strävsamma, optimistiska svenska vinodlarna och det var faktiskt inte mycket bättre neråt kontinenten. Små skördar rapporteras från i stort sett varenda vindistrikt, även om några tycker att kvalitén på frukten är bra. Men vänta er inga stora viner från årgången 2012.

För den som har lust att jämföra årgångar mellan samma vin, lanserade den portugisiske producenten Joao Portugal Ramos nu i höst ett trepack av sitt populära röda Vila Santa. För 348 kronor (nr 71329 i beställningssortimentet) kan vi få en flaska från 2008, en från 2007 och en från 2003 av detta undantagslöst prisvärda rödvin från Alentejo.

Jag törs nästan garantera en aha-upplevelse, där 2003:an (vrålhet sommar) antagit mogna, bordeauxliknande drag och ska drickas omedelbart, där 2007:an känns som ett “hyggligt, fruktigt rödtjut i 100-kronorsklassen” och där 2008:an avslöjar sig som ett stramt vin i slummer, som förmodligen kommer att bli strålande gott om det får fortsätta slumra i fred några år.

En rolig, inte särskilt dyr och pedagogisk vinprovning für alle, där man lätt kan bilda sig sin egen uppfattning om hur man vill ha sitt vin och vad man kan tänka sig att servera för mat till.  

Jag skulle önskar att fler producenter plankade Ramos lysande påfund. Problemet är förstås att vinodlare – liksom bilhandlare, modister och övriga kolportörer - vill ha omsättning på sina varor och tömma lagren. Alltså har man inte kvar gamla årgångar i så stor omfattning att det går att göra särskilt stor affär av idén. (Alternativet är att lagren är fyllda av gamla årgångar, vilket i så fall betyder att vinet är uselt och osäljbart – och det är inte sånt vi är ute efter.)

Det här kan vara nåt att tänka på, för alla vanemänniskor som plötsligt är missnöjda med det ständiga favoritvinet “som ju alltid brukar vara så gott, vad har hänt?”.

Förmodligen ett årgångsbyte – till det sämre. Dags att byta till nåt annat, kanske?

—

SOM ANDREAS JÄMTIN, till exempel.

För er som inte är sportnördar kan jag kortfattat berätta att Jämtin är en hockeyspelare i Linköping, som plötsligt före nedsläpp i senaste elitserieomgången deklarerade att han med omedelbar verkan går över till motståndalaget HV 71.

Detta utlöste en massiv debatt med rykten, antaganden och påståenden om Jämtins såväl mentala som fysiska hälsa (där även gamla som nya tränare, klubbledare och lagkamrater åkte med i grytan).

Jag kan inte påstås att jag dammsugit nätet, men ingenstans hittar jag någon som tar upp kärnfrågan; hur kan det vara tillåtet att gå över till en motståndare mitt under matchen?

För det är ju vad det handlar om, rent tekniskt. Och det händer med jämna mellanrum, utan att det tycks ifrågasättas.

År 2010 hade exempelvis  Gefle IF en enda spelare av klass. Alexander Gerndt var på väg att göra sitt lag till årets succéklubb i allsvenskan, när han mitt under säsongen gick över till motståndarlaget Helsingborg. Gerndt blev skyttekung där i stället, HIF blev tvåa i serien och Gefle försvann neråt bottenträsket till.

Samma sak i fjol: Häcken kunde kanske vunnit allsvenskan redan då, om inte skyttekungen Mathias Ranégie gått över till motståndarlaget Malmö FF mitt i säsongen.

I princip är det här väl samma sak som om David Ferrer skulle spela fredagssingeln i Davis Cup-finalen för Spanien och sen gå över till Tjeckien för att spela söndagsmatchen för hemmalaget. Eller om Michael Phelps skulle simma förstasträckan för USA och sedan byta lag och simma sistasträckan för Frankrike i en OS-lagkapp.

Kanske tänker jag fyrkantigt här, men i min värld kan det bara inte vara tillåtet att byta från ett lag till ett annat i samma serie under samma säsong, det vill säga under samma tävling. Sen kan transferfönstren i Europa öppnas och stängas hur som helst – sportsligt är det inte.

Men om man nu tycket att det här är okej – lägg då ner tjafset om krav på målkameror, extradomare och videogranskningar i syfte att avgöra huruvida bollen var inne, det var offside eller vem som drog i vems tröja.

Såna petitesser spelar knappast någon roll, om man blundar för de grundläggande frågorna i ämnet sportslighet.   

Kategorier: Okategoriserad |