Ni som läser papperstidningen visste redan vad som skulle hända i går, efter att Moutinho missat sin straff. För er andra får jag upprepa mitt samtal med Martin Lipton, krönikör på Daily Mirror, två dagar före Englands kvartsfinal mot Italien.
Lipton sa till mig med en övertygelse som gjorde att jag inte kunde glömma hans ord: “Det är alltid den andra missen som avgör.”
Liptons teori besannades i straffläggningen mellan England och Italien och den upprepades i går. Sent i går kväll utlovade han mig på twitter en ordentlig statistik i frågan, som han skulle tråka ut mig med i presscentret i dag före kvällens match.
Han vet inte att jag bor ihop med en Excelfantast…

Däremot är det otroligt vilken kopia på Eng-Ita straffläggningen i går blev. Även om inte Sergio Ramos chipp var lika fin som Pirlos, så var den ändå där – och den fick skytten efter att dra sin i ribban, precis som Pirlos fick Ashley Young att göra.

***
I kväll tror jag däremot inte på en tredje rak 0-0-match. Det var en njutning att sitta och lyssna på Cesare Prandelli (italienska elegansen personifierad) på presskonferensen i går, när han pratade om att det bara finns ett sätt de kan spela på i kväll: att försöka ha bollen och attackera. “Vi har ett vapen. Vi kan inte falla tillbaka för djupt som vi brukade, vi har tränat på det här i två år nu och tänker inte kasta bort det. Vi kanske tar lite risker men det är vårt sätt.”
Prandelli fick också frågor om Balotelli (nähä!) och menade att det inte är lätt att försöka förstå vad som pågår i en 20-årings hjärna. “Men jag har noterat att han har förändrats under vår tid tillsammans här. Jag är väldigt nyfiken att se vad han är beredd att offra för att bli en riktigt bra fotbollsspelare.”
Det är ingen tvekan om att vi såg en Balotelli som jobbade mer för laget mot England. Han skapade massor av chanser, och skulle givetvis satt några av dem, men fortsatte hela tiden utan att få ett psykbryt.
När jag såg honom mot England, och hur han pratade med sig själv efter varje missad målchans, kom jag att tänka på likheterna med Maximus parhäst i Gladiator. Det var som att han sa till Joe Hart: “We’ll meet again. But not yet.”
När Balotelli sen gick fram och satte straffen på klubbkompisen Hart, var hans insats fulländad.
Och jag tror inte Balotelli behöver lika många lägen för att måla i kväll.
/Malin

Kategorier: Okategoriserade |