I torsdagens GP skrev jag om hur Jogi Löw förändrat Tysklands sätt att spela fotboll. Det hade lika gärna kunnat handla om Cesare Prandelli.
När många italienare ville att Prandelli skulle backa hem (läs: spela italienskt) mot Tyskland, för att inte bli uppätna – så ryckte han bara på axlarna med all sin elegans. Sedan gick hans Italien ut och dominerade tyskarna.
Medan Löw hamnade helt fel i taktiken (Gomez och Podolski från start) hittade Italien, efter Tysklands anstormning första tio, fram precis som de ville. De höll i bollen, letade sina passningar och överbelastade Tysklands högerförsvar (Boateng).
1-0-målet var ett vackert anfall (om än två svaga försvarsingripanden). Pirlo fick press på sig men vägrade slå iväg bollen utan tanke. Han höll undan, vände upp och hittade ut till Chiellini på vänsterkanten. Cassano drog sig, som så många gånger, ut bakom Boateng, fick med sig Hummels som var onödigt het – och framför mål fanns bara Balotelli.
2-0 fick världens alla brevbärare att kasta tröjorna (och berättade för övriga varför Montolivo spelar i stället för Motta).
Sju Bayern München-spelare fanns med i Tysklands startelva. Sex av dem, plus Thomas Müller på bänken, startade i Champions League-finalen mot Chelsea för några veckor sedan (Badstuber var avstängd efter att ha fått sitt tredje gula mot Real Madrid i semifinalen).
Dålig period i livet.
Italien har med Özils straff släppt in totalt fem mål under kvalet och slutspelet i EM.
Å andra sidan har Iker Casillas inte släppt in ett enda mål i en utslagsmatch i ett mästerskap sedan åttondelsfinalen mot Frankrike 2006 (då Zidane gjorde sista målet i 3-1-segern, på övertid).
Så 0-0 och straffar i finalen skulle kanske inte förvåna. I så fall kan jag vara Martin Liptons budbärare och meddela att av alla straffavgöranden i EM-, VM- och Champions League-historien förlorade laget som sköt den andra missen 25 av 38 gånger.
Ett tips bara – om någon av er skulle vilja livebetta vid ett straffavgörande på söndag…
***
Nu blir det några timmars sömn innan planet lyfter mot Kiev i morgon (via Moskva!). Sista anhalten på den här resan. Jag tror att jag ska börja med att fira att jag får se Gigi Buffon sjunga nationalsången en gång till genom att kasta tröjan och ta ett dopp i Dnepr. Som vilken brevbärare som helst.
(Från en morgonpromme i Stockholm under förlägret.)
/Malin
Rss för EM-bloggen
Hej Jan.
De undersökningar som gjorts under EM visade att svenskarnas största sympatier låg hos Tyskland. Sedan är det självklart att inte alla tycker likadant, och Italiens fina spel i EM har väckt intresset för Italien på ett sätt som måste göra att Marcus Birro äntligen känner sig förstådd.
När det gäller vad vi skriver om i tidningen så handlar det om att vi har ett begränsat utrymme. Åsikter om hur vi fyller det utrymmet får jag hänvisa till mina chefer, eftersom det (tyvärr!) inte är jag som styr över det. Då hade vi fyllt hela GP med sport… Men det enda du och jag kan göra när vi inte håller med de som bestämmer är att påpeka det – vilket jag är tacksam för att du gör!
/Malin
Hej Malin,
Jag är väldigt glad att Italien slog Tyskland. Det är inte så att majoriteten i Sverige är full med beundran för det tyska laget som GP ( och TV experter m.m.) har försökt förmedla. Inte bara spelet men också Mentaliteten ( ubermensch ! ) har beundrats av nästan hela mediakåren. Och nu förlorar de … . Igår innan matchen var det bara text om Tyskarna , inget om Italien i GP. Idag knappt något referat om matchen. Hur kommer det sig ?