Wes Anderson mode

Share on FacebookEmail this to someonePin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Google+

Jag, som lider av någon slags rastlöshetsdiagnos och dessutom jobbar i öppet kontorslandskap, har som vana att sätta på listor i stil med: 6 Hour Instrumental Music for Studying: Concentration Music, Focus Music, Alpha Waves när jag skriver ut intervjuer.

Men eftersom det får en att känna sig som en riktig idiot, har jag nu bytt ut min yogarymdmusik mot en playlist baserad på Wes Andersons filmer.

Nu kan jag mentalt befinna mig i en av följande miljöer istället för på våning fem i ett visst hus på Polhemsplatsen som saknar air condition och har trasiga avlopp:

wes-anderson-gifs-21 wes-anderson-gifs-31 wes-anderson-gifs-51 wes-anderson-gifs-61 wes-anderson-gifs-71 wes-anderson-gifs-91 wes-anderson-gifs-161 wes-anderson-gifs-171

Och ja, att tycka att Wes Anderson gör *mysiga* filmer är la lika originellt som att tycka att Håkan va bättre förr men det kan man ju skita i ändå. Här är listan:

PS.

Min bästa Wesfilm: The Royal Tenenbaums

Min sämsta Westfilm: Moonrise Kingdom. Den va sådär va?

Mest underskattade Westfilm: Hotel Chevalier, Natalie Portman är så snygg.

SIA + Maddie Ziegler = <3

Share on FacebookEmail this to someonePin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Google+

Way out West 2016 var rätt mycket regn och ännu mer jobb för egen del. Bland annat skrev jag en text om att känna mig köpt som retade upp en del människor. Men bortsett från det älskar jag såklart Way out West för alla fina musikaliska upplevelser de gett mig genom åren. Från 2016 kommer jag mest att minnas SIA och det faktum att hon hade Maggie Ziegler (!!!) med sig till Slottskogen. Det i sig är ju värt att vada i lera upp till midjan för i flera dar.

Maddie är ett 13-årigt geni till dansare och känns igen från samtliga av SIA:s musikvideor eller från realityserien Dance moms. Jag, som är oerhört svag för 1. Reality 2. Kids som är genier 3. Dans, kan ju knappt kolla på klippet nedan.

I veckan kom ett nytt samarbete mellan SIA och Maddie (+ Kendrick Lamar) i form av the Greatest, en hyllning till offren i massakern på en gayklubb i Orlando i somras. Fick iaf mig att sitta med gråten i halsen på jobbet en tisdageftermiddag.

Tillbaka på www

Share on FacebookEmail this to someonePin on PinterestTweet about this on TwitterShare on Google+

Jag, som nästan är född på 90-talet (eller i alla fall känner mig som 90-talist), minns tydligt när fenomenet blogg kom. I ärlighetens namn har jag själv bloggat i olika former sedan internet installerades hemma hos oss i Landala när jag gick i högstadiet och ockuperade föräldrarnas telefonlinje mellan 16 – 21 varje dag. På knackig lina skrev jag offentlig ”dagbok” på Lunarstorm, sen Helgon.net (japp) och Skunk osv osv.

Efter det gick jag över till blogg.se och tillslut försökte jag ha någon slags legitim blogg på djungeltrumman.se under flera år, men gjorde slut med min kille så blev mest hjärta och smärta-inlägg mellan youtube-videor och festbilder. Sen skämdes jag så mycket över min öppenhjärtlighet att jag stängde ner hela skiten.

Men nu är jag vuxen och nöjesredaktör på GP, och likväl tillbaka i offentligheten på www. Denna bloggen kommer inte att beröra lika mycket sprit och hjärta och smärta, utan istället handla om populärkultur i alla dess former. Välkommen!

Jag när jag bloggade på Djungeltrumman och hade långt hår. Foto: Anibal Tafur
Jag när jag bloggade på Djungeltrumman och hade långt hår. Foto: Anibal Tafur

Nöjesbloggen – med Fanny Wijk