I vintras satt jag i Havanna och planerade att ockupera Stora Teatern. Nu sitter jag här inne på rad åtta tillsammans med hundra andra göteborgsprofiler och stofiler och planerar fyrahundraårsjubileet.
Blir omedelbart förälskad i den pensionerade historieprofessorn Martin Fritz, inte bara för att han går på kryckor utan för hur han målar upp vår stad anno 1923.
Annars är mest kvinnor på scen. Helt logiskt. Framtiden hör kvinnorna till.
Blir väldigt rörd av upplägget. Staden vill ärligt att det här skall bli bra och hållbart.
Diana Uppman pratar små och stora trender i morgondagens städer.
Det låter som en sciencefictionfilm med lyckligt slut.
Seroj Ghazarian och Lars Lilled avslutar klokt och en aning mörkt. Är Göteborg för verkligen för alla? Vems är makten och rätten att få drömma?
En sann ära att få vara med och tycka om jubileet!
Fullmatad av nya intryck lämnar jag Storan. I Bristol står pianon på varje torg med skylten -Please play me.
Austin har världens bästa musikscen enligt Redtop. Och världens coolaste slogan: -Keep Austin weird.
Fasen va bra! Det finns så mycket kvar att lära.
Läs eGP.
Det är inte fel att fira 400 år men satsa allt på att förbättra livet för oss göteborgare istället. Jobb, bort med kriminaliteten, hälsa o.s.v.
Med den snabba mediabevakningen som är nu så går det inte att finnas på “kartan” så länge att man gör ett bestående intryck. T.o.m städer som arrangerar Fotbolls VM försvinner ut folks medvetande. Vilka städer hade senaste Fotbolls VM?
Det är knappt ett år sedan.
Henrik,
det märks verkligen att du nu kommit in i “värmen”. Att så okritiskt skriva om något så dumt som 2021-hysterin är inte likt dig.