Frizoner för minskat utanförskap

Idag presenterade jag och min Stockholmskollega Anna König Jerlmyr (tillika moderaternas storstadspolitiska talesperson och ledamot i riksdagens arbetsmarknadsutskott) en rapport med ett antal förslag för att minska utanförskapet i våra utsatta stadsdelar.

För att kunna lösa utanförskapsproblemet krävs ett pragmatiskt och öppet förhållningssätt. För problemen måste lösas. Risken är annars att de förvärras med en ökad ohälsa och kriminalitet som följd. Det är inte bara personliga tragedier utan också stora samhällskostnader. Enda vägen från utanförskap är möjlighet till arbete.

Flera europeiska städer har allvarliga problem med utanförskap och socioekonomisk segregation. Hårdast drabbade är de personer som inte är etablerade sedan tidigare på arbetsmarknaden, som unga och invandrare. Sverige tillhör de länder som har stora problem med flera områden i storstadsregionerna där sysselsättningen varaktigt ligger under 50 procent. Rosengård i Malmö, Tensta i Stockholm och Bergsjön i Göteborg är exempel på stadsdelar som är värst drabbade i landet.

Mer än varannan invånare i Bergsjön är född utomlands. Genomsnittet i Göteborg är drygt var femte invånare. Stadsdelen har den högsta arbetslösheten och den lägsta förvärvsintensiteten i hela Göteborg. Bergsjön har också de högsta ohälsotalen i staden. Av de cirka 2 000 arbetstillfällena i Bergsjön återfinns huvuddelen (över 70 procent) inom kommunal eller statlig verksamhet. Endast cirka 600 arbeten finns inom det privata näringslivet.

Som synes finns en enorm potential i Bergsjön när det gäller tillväxt. Samtidigt är utmaningarna stora. Jag vill se ett Bergsjön där näringslivet uppmuntras att växa och där invånarna får möjlighet till jobb och ekonomiskt välstånd. Det är endast genom att göra det enklare och lättare att anställa samt mer lönsamt att arbeta som vi kan få igång en positiv spiral på arbetsmarknaden i stadsdelar med hög arbetslöshet och stort utanförskap.

Alliansen har i sitt manifest inför valet 2010 öppnat för en utredning av så kallade nystartzoner på 10 platser i landet, varav Bergsjön är en. Nystartszoner, som har motsvarigheter såväl i Frankrike som i USA, syftar till att stimulera förvärvsfrekvensen och företagandet i ett specifikt område.

Vår tanke är att i socialt utsatta områden erbjuda företag upp till en viss storlek skattelättnader i form av reducerade skatter och arbetsgivaravgifter. Detta om de är etablerade, bedriver verksamhet och anställer i området. En tänkbar konstruktion kan vara att beskattningen av vinster tas bort upp till en viss nivå och därefter ökas skattebefrielsen i förhållande till antalet nyanställda.

Att göra Bergsjön till en nystartszon skulle innebära att Bergsjön blir ett attraktivt område för företag att etablera verksamhet i. Dessutom blir det attraktivt att anställa boende i Bergsjön, vilket dels kan leda till en ökad inflyttning men också en förhöjd förvärvsfrekvens.

Socialdemokraterna motsätter sig frizoner i Bergsjön (och i alla andra stadsdelar också för den delen). De tycker att det stigmatiserar stadsdelen. Min fråga är då om inte Bergsjön, med fakta och statistiken på bordet, kan bli mer stigmatiserat? Och är det inte viktigare att förutsättningslöst försöka göra allt vi kan för att minska utanförskapet istället för att blunda för problemen, som S gör? Allt kan inte lösas med integrationsprojekt finansierade med EU-pengar. Oftast är de enda jobb de skapar de kommunala tjänstemännens som anställs inom ramen för det. Men det löser inga grundläggande problem.

Jobbfrågan i Bergsjön måste lösas tillsammans med skolan, boendet och tryggheten. När dessa pusselbitar faller på plats kan vi höja stadsdelens status och få fler att flytta hit och stanna kvar, även när den ekonomiska situationen förbättras. Ekonomiska frizoner tycker jag är en intressant idé att testa för att få fler jobb. För i ärlighetens namn – vad har Bergsjön att förlora på det?