Fifa har rätt –något måste göras

BBC har idag gjort en intervju med det gamla anfallsesset Marco Van Basten, som tydligen gått och blivit någon slags utvecklingschef inom Uefa. Han, liksom många andra, irriterar sig på det ständiga gnället på domaren som faktiskt förpestar sporten. Att se sju spelare skynda till för att med överdrivna gester och känsloyttringar förklara hur ofattbart orättvist och felaktigt ett domslut är tror jag är något som vi alla gärna skulle klara oss utan.

I allsvenskan tycker jag inte att det är något större problem, även om det ballar ur lite då och då. Men det tycks som att ju högre nivån blir, desto mer utbrett är klungtjafsandet. De spanska topplagen har ”gått i bräschen” här och att se en CL-final handlar numera väldigt mycket om protester, påverkan, tjafs och gnäll.

Inte så särskilt kul.

Ur det ljuset är förslaget från Fifa om att bara tillåta lagkaptenerna att över huvud taget kommunicera med domaren fullt förståeligt. Samtidigt så känns det ju lite lätt patetiskt att vi måste förbjuda vuxna människor från att prata för att kunna få en fungerande sport. Hur har vi kunnat hamna där?

Det är lätt att dra till med handbollen som exempel på motsatsen, och kanske är den jämförelsen uttjatad, men det är ju onekligen en iögonfallande skillnad. Beror det då på att handbollsspelare är moraliskt högre stående varelser än fotbollsspelare? Nej, det är klart det inte gör. Däremot så är hela spelet handboll uppbyggt på ett sådant sätt att det helt enkelt inte går att stå och tjafsa efter varje domslut.

För då gör motståndaren mål. Och är det man själv som har bollen så missar man chansen till en snabb attack om man börjar käfta istället för att hitta en medspelare så fort som möjligt. Det ligger helt enkelt i handbollens natur att den som har fördel av bollen vill utnyttja den fördelen – omedelbart.

Så går detta på något vis att överföra till fotbollen? Ja, kanske delvis i alla fall. Möjligen – säger möjligen – skulle vi kunna korta ner de tjatiga spelavbrotten genom att sätta upp ett antal tidsgränser.

Typ så här: Ditt lag får frispark. Då har du sju (eller tio eller femton, det här får någon räkna på) sekunder på dig att ta den. Har du då lagt den tiden på att tjafsa med domaren istället för att slå frisparken – då går bollen över till motståndaren. Då har du gjort bort dig.

Och om du skadar dig: Blir du liggande mer än tio (eller kanske 20 eller 30) sekunder – då ska båren in. Och du ska av. Så kan du sitta vid sidlinjen och åma dig en stund istället. Enkelt, rättvist, effektivt.

Och som jag föreslagit tidigare: Inga jäkla byten på stopptid. Bort med dem, bara. De sabbar matchens mest avgörande och spännande del, och det är inte ok. Åker man på en skada på stopptid så får man klara sig med tio spelare de där sista minuterna.

Visst, jag inser att införandet av liknande regler skulle skapa helt nya problem, nya bedömningar och paradoxalt nog nya anledningar för spelare att ifrågasätta, protestera, larma och göra sig till. Så kanske skulle det bara vara kontraproduktivt.

Men det vet man ju inte förrän man provat.

Hur som helst börjar bli dags att göra något drastiskt åt den stundtals störtlöjliga (för att citera Bagheera) show som utspelar sig på fotbollsplanerna, när fotbollsspelare lägger så enormt mycket energi på att försöka påverka domarna och på att vinna fördelar genom att förhala spelet – istället för att spela det.

Har ni några andra förslag så skriv gärna i kommentarstråden.

Hörs!

Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone

2 kommentarer om “Fifa har rätt –något måste göras

  1. Jag kan visst hålla med som älskar fotbollen men för helsike det handlar ju inbland om verkligen helt felaktiga beslut ifrån domaren. Det har man set på reprisen och uttalande ifrån experter i tv kanalerna att det var ett felbeslut hit och dit använda modern teknik istället och mål kameror så att vi slipper dessa problem. För då kan domaren ha lite mer att gå på och tränarna kan lugna sina känslor för spelet.

Kommenteringen är stängd.