Förlåt, Ashton – du var ju störst av alla

1912 var första gången som tiokamp var med på det olympiska programmet. Amerikanen Jim Thorpe vann och när den svenske kungen Gustav V överlämnade medalj lär han ha yttrat de klassiska orden: ”You, Sir, are the greatest athlete in the world.”

Thorpe blev en megastjärna och utsågs år 2000 till hela 1900-talets bäste amerikanske friidrottare. Hans insats blev också startpunkten för den amerikanska traditionen att fostra fantastiska tiokampare och efter honom har namn som Bob Mathias, Bruce Jenner (numera Caitlyn Jenner) och Dan O’Brien alla blivit megastjärnor. Och rent faktiskt är det svårt att argumentera mot Gustav V, för om man är bäst av alla i en gren som innefattar så vitt skilda moment som tiokampen gör, då är man helt enkelt fysiskt fulländad.

Vem som är världens bäste idrottare går såklart att debattera i all evighet, men det är inte min poäng här. Min poäng är att Ashton Eaton idag berättade att han lägger av. Han är 28 år, kommer från Portland, Oregon och har sedan 2011 varit obesegrad i tiokamp. Han har vunnit sju raka guld i globala mästerskap, inklusive två raka OS-guld, och han innehar världsrekordet.

Han är, med andra ord, en av tidernas allra största friidrottare.

Och ändå. Om du frågar fem personer i din närhet vem Ashton Eaton är, så är jag ganska säker på att du möts av frågande blickar snarare än spontana hyllningar. I USA är han naturligtvis mer bekant än på den här sidan Atlanten, men även där är hans stjärnstatus långt ifrån de stora namnen i andra sporter – och långt ifrån tidigare tiokampsmästare.

Det är märkligt, är det inte? Han är ju bäst – genom tiderna?

Han fick själv svara på frågan om vad det kan bero på och kontrade då med att påpeka att media har en stor roll i detta. Det har han såklart rätt i. Av någon anledning har vi inom journalistkåren – och detta verkar gälla alla länder – inte tyckt att Ashton Eaton varit tillräckligt intressant att skriva om, trots de vansinnigt starka resultat han bjudit på. Det är nästan så jag tycker det är lite sorgligt att inte fler människor känner till vilken stor idrottsman som tvingats verka i skuggan av namn som Bolt, Farah och Isinbajeva.

Så, sent omsider, har jag nu tagit mitt ansvar och lyft upp denna titan på den tron han förtjänar. Och låt oss titta på vad det är han har uträttat, förutom alla guldmedaljer som jag nämnde. Låt oss titta på hans personliga rekord, gren för gren och jämföra med förra årets bäste svensk i just den grenen. Då ser det ut så här:

100 meter: Eatons personbästa är 10,21. Det är sex hundradelar snabbare än Sverige-ettan, Tom Kling Baptiste.

Längdhopp: Eatons PB är 8,23, och här får han se sig slagen av Michel Tornéus som ju slog till med svenskt rekord i fjol, och hoppade hela 8,44. Eaton är dock en dryg halvmeter bättre än näst bäste svensk.

Kula: Här har Eaton inte en chans mot specialisterna. Hans 15,40 står sig slätt mot Leif Arrhenius 20,00, men amerikanen skulle ändå nå en 18:e plats på förra årets Sverige-topp.

Höjdhopp: Eatons 2,11 imponerar och ger honom plats 7 på Sverigelistan, bara nio centimeter efter ettan Jakob Thorvaldsson.

400 meter: En paradgren för Eaton som sprungit på suveräna 45,00. Därmed utklassar han Sverige-ettan Benjamin Mullen som sprang på 47,12 förra året.

110 meter häck: Även här lämnar han hela Sverige-eliten långt bakom sig. Anton Levin var bäst i fjol på 13,97 – Eaton har sprungit på 13,35.

Diskus: Nej, precis som i kula räcker inte Eaton till här. Hans 47,36 ger en 21:a plats, långt efter Sverigeettan Daniel Ståhls 68,72.

Stavhopp: 5,40 för Eaton – det slogs bara av två svenskar 2016. Ettan Melker Svärd har dock ganska god marginal med sina 5,70.

Spjut: Kastgrenarna är definitivt svårast för tiokampare att konkurrera med specialister i. Här räcker Eatons 66,64 ändå till 14:e plats – men han är en bra bit bakom stjärnan Kim Ambs 84,50.

1 500 meter: Mångkampare är kända för att hata den avslutande löpningen, för i stort sett alla andra grenar handlar ju om explosivitet i stället för uthållighet. Ashton Eatons pers på 4.14,48 är imponerande men räcker inte för att ta sig in bland topp 25 i Sverige.

Eaton är som synes klart ”bäst i Sverige” på 100 meter, 110 meter häck och 400 meter, och han är topp tre på längdhopp och stavhopp. Det är såklart ruskigt starka resultat var för sig. Men det är när man lägger samman dessa resultat, stoppar in dem i en och samma kropp, som det blir på gränsen till omänskligt. För hur kan man vara så skicklig på 100 meter och på höjdhopp? Eller på stavhopp och 400 meter? Hur är det fysiskt möjligt med tanke på hur extremt anpassade vanliga friidrottares kroppar är för att passa just deras, enda, gren?

Jag säger inte att tiokampare per automatik är större idrottsmän än andra. Det går liksom inte att jämföra en stormatch av Lionel Messi, ett Formel 1-lopp av Nico Rosberg, en Wimbledon-triumf av Serena Williams och en tiokampsfinal av Ashton Eaton.

Men om man tittar på vad Eaton uträttat, gulden han tagit och resultaten han presterat – både var för sig och sammanlagt – ja då är det klart att han borde fått större uppmärksamhet än han fått.

Jag ber härmed om ursäkt för detta.

140719, Friidrott, Infšr Sainsbury's Anniversary Games: Athletics - Sainsbury's Anniversary Games Preview Press Conference - Grange St Paul's Hotel, London - 19/7/14 USA's Ashton Eaton poses ahead of the Sainsbury's Anniversary Games Mandatory Credit: Action Images / Steven Paston Livepic EDITORIAL USE ONLY. © BildbyrŒn - COP 7 - SWEDEN ONLY
Foto: Bildbyrån
Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone