Vare sig du är rik eller fattig, gammal eller ung, sjuk eller frisk, invandrad eller infödd, man eller kvinna, om du är röstberättigad till detta val gå och rösta. Du är idag kompromisslöst jämställd. Din röst räknas lika mycket vem du är. Din röst gör skillnad. Det är du som gör valet.

Jag har imponerats över den glädje, den framåtanda och den kämpaglöd som kännetecknat årets valrörelse i Göteborg. Visst har vi haft namnkunniga besök, men hjältarna har varit alla som stått i sol och regn i våra valstugor, knackat dörr i bostadsområdena, delat ut valinformation på busshållplatser och torg, ringt och pratat med vänner och bekanta eller okända för att förmå dem att rösta. Alla som planerat valaktiviteter på ledig tid. Ni är hjärtat i valrörelsen. Ni har visat att idealismen och demokratin fortfarande är stark och vital.

Men innan klockan slår 20:00 så ska du som läser detta gå och lägga din röst. Det är ditt ansvar och din rätt. En rättighet tillkämpad av tidigare generationer. Vakna inte upp på måndag i ett Sverige som styrs av på ett sätt som du inte vill ha utan att ha tagit del av valet.

Idag får vi svaret. Klockan 20:00 stänger vallokalerna och vi får veta hur den parlamentariska situationen ska se ut i riket, regionen och kommunen. Idag är det julafton för demokratin. Gå och rösta.

Det ligger en man på Gustav Adolfs torg. Det ligger en man där och hungerstrejkar mot en värld som är upp och ner. Han ligger där i regn och blåst för att ett parti som i ord, men inte i mening, säger sig vara det “nya arbetarpartiet”. George Orwells nyspråk hade inte kunnat beskriva det bättre.

Mile som placerat sin säng på torget hungerstrejkar för att försvara sin värdighet. En värdighet som regeringen satte en tidsgräns på. Och nu är hans tid är ute. Hans värld är upp och ner. Trots multisjukdom och degenerativa skador på skelettet så ska han säga upp sig från sitt gamla jobb och söka nytt. Trots att han har en konstaterad arbetsoförmåga.

Det “nya arbetarpartiet” har ansträngt sig för att skyla över vad de egentligen är. Men de har långt ifrån lyckats. I en rapport från LO-TCO Rättsskydd så konstaterar man att regeringen försämrat för löntagare på inte mindre än 36 punkter. Man har sänkt taket i sjukförsäkringen. Man har tagit bort kravet på rehabutredning för arbetsgivaren. Man har tidsbegränsat sjukpenningen. Man har höjt avgiften för A-kassa. Man har sänkt ersättningsnivån för A-kassan. Man har kortat ersättningsperioden i A-kassan. Man har minskat kravet på jämställdhet i arbetslivet.

På punkt efter punkt visar rapporten hur det är upp och nervända världen att tro att det “nya arbetarpartiet” skulle vara något annat än “gammelmoderater”.

Mile som ligger ute på Gustav Adolfs torg är en av alla dem som sakta men säkert mals ner i ett system som är designat för den som är frisk och har jobb. På nätet i olika bloggar och artiklar kan man läsa om människoöde efter människoöde vars utsatthet gör att man häpnar över hur de hanteras.

Det börjar bli dags att vända världen på rätt sida igen innan vi får för oss att det är naturligt att hänga upp och ner. Det är dags att avsluta alliansexperimentet innan fler desperata tar till vad medel de kan för att få sin historia berättad. Det är dags att ge människovärdet åter till de utsatta och visa att det bara finns ett enda arbetareparti, nämligen originalet.

Miljön spelar roll för väljare och att det är avgörande för framtiden om världen lyckas komma vidare med nya avtal efter klimatförhandlingskollapsen i Köpenhamn. Kultur är en viktig fråga. En fråga som dessutom är större än vilka konstverk som kommun eller landsting sak köpa in. Arbetslöshetsförsäkringens storlek och kostnad är en central fråga som inte fått det utrymme det förtjänar. Skolfrågan har reducerats till ordning och reda och andra bokstäver i betyg.

Nu är det snart bara 100 timmar kvar av valrörelsen. Och ska man mäta intresset på att rösta i andelen förtidsröstande och antal inkomna röster från utlandet så kommer röstetalen att bli stora. Det är glädjande. Kanske kan de nära 15 000 knackade dörrarna som S- bidragit med att lyfta intresset. Kanske kan människors ovilja att se främlingsfientliga krafter i riksdagen bidragit till höjd valtemperatur. På söndag kommer svaret.

I går fick Frankrike en skrapa av aldrig skådat slag från justitiekommissionär Vivianne Reding. Det var en glädje att höra henne stå upp för mänskliga fri och rättigheter för romerna samt i skarpa ordalag fördöma Frankrikes handlande när man förvisat människor på ett rättsvidrigt sätt.

- Diskriminering på grund av etniskt ursprung får inte förekomma i Europa. Det är inte i samstämmighet med de grundläggande värderingarna som EU baseras på, sa Viviane Reding.

Detta hindrar dock inte Frankrikes lagvidriga hantering av romer. Sarkozy försöker på detta sätt locka över Front Nationals väljare, men det enda som händer är att rasistiska underströmmar legitimeras. Detta är en viktig lärdom inför de främlingsfientliga krafternas vara och icke vara i riksdagen eller inom någon demokratisk församling i Sverige. Främlingsfientlighet ska inte ha något utrymme, inte i beslut, inte som grund för samarbete, aldrig någonsin som grund för retorik.

Idag presenterar vi Socialdemokrater ett näringslivspolitiskt program för Göteborg. Ett program som ska leda till mer jobb och större konkurrensförmåga. Vår välfärd byggs genom arbete både inom den offentliga sektorn såväl som inom den privata.

Men det är inte bara genom våra samarbetsorganisationer som nyföretagandet stimuleras. Samhällsfunktioner som infrastruktur och mark för byggnation är minst lika viktiga som fungerande förskolor, och utbildning.

Regionförstoring är en annan pusselbit som leder till bättre företagsklimat. Genom förbättrad kollektivtrafik, genom Västlänk och Marieholmstunnel, genom nya spårvagnsspår så kan fler människor sysselsättas i Göteborg. Större lokal arbetsmarknad innebär större utbud av kompetens och möjlighet för fler näringsgrenar att etablera sig.

Vi tror på en aktiv näringspolitik genom samarbeten mellan kommun, näringsliv och universitet. Att skapa lågskattereservat eller ge politiskt skydd och skattefinansiering till näringslivsgrenar som inte klarar sig på egna ben är inte en väg mot ökad konkurrenskraft och varaktiga jobb. Genom att skapa möjligheter att växa skapar vi möjligheter för oss alla.

Från gårdagens debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt tar jag med mig ett citat som ger fortsatt styrka i valrörelsen: “Man blir inte frisk för att man blir fattig.”

Löftet om skattesänkningar infriades av den moderatledda alliansen, löftet om en bortre gräns för sjukförsäkring infriades, löftet om utförsäljning likaså. Men det som de lyfte fram som “arbetslinje” visade sig vara ett rakt streck ut i arbetslöshet. Eller synvilla som man väljer att uttrycka sig.

I snart fyra år har långtidssjukskrivna petats ut från sjukförsäkringssystemet och ut i vadå? Nystartsjobb som skulle vara en av lösningarna har tagit emot 1,7 procent av de utförsäkrade. 0,8 procent har gått tillbaka till sin tidigare arbetsgivare. Resterande andel är inskrivna på arbetsförmedling, återvänt till sjukförsäkring på grund av mycket alvarlig sjukdom, deltar i aktivitetsstöd eller bara försvunnit ut ur statistiken. Jo det är sant 12 procent av de utförsäkrade har bara försvunnit ur statistiken.

Vi kan förståss fortsätta med statistikbollande. 7 av 10 kommuner anser att socialbidragsutbetalningarna ökat på grund av de nya sjukförsäkringsreglerna, tre fjärdedelar av ST:s medlemmar inom försäkringskassan och arbetsförmedlingen anser att de som utförsäkras skulle behöva fortsatt medicinsk vård och rehabilitering.

Men all denna statistik och siffror säger inget om människorna bakom. Varje siffra är en individ som malts ner i ett system vars absoluta bortre gränser, vars stupstocksgränser, inte har ett dyft med medicinska hinder eller förutsättningar att göra. Som inte tar hänsyn till förmåga att återgå till tidigare arbete utan gör att man skickas ut mot hela arbetsmarknaden baserat på den förmåga man har i sjukdom och inte den möjlighet man har i hälsa. Ett slöseri av sällan skådat slag.

Den strokedrabbade kvinnan som inte ens klarat av att fylla i blanketterna för ansökan om förlängd sjukpenning, den hjärntumör drabbade mannen som varit tvungen att bevisa sin arbetsoförmåga trots läkarintyg, kvinnan som har så grav panikångest att hon inte kan komma utanför dörren. Alla är verkliga och passar inte in i alliansens ramar.

Det finns ett motförslag till detta haveri. Ett förslag som går ut på att göra individuell tidsbedömning av sjukförsäkringstiden beroende på behov. Ett förslag som tar bort den automatiska prövningen mot hela arbetsmarknaden utan gör att du prövas mot ett för dig lämpligt arbete samt tid för omställning med trygg försörjning under denna tid. Ett förslag som gör att du faktiskt ska kunna arbeta vidare på ditt ordinarie arbete med delvis nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning utan att bli av med sjukpenningen. Det förslaget står de rödgröna för.

I Göteborg har vi en fördelningsprincip som innebär att de skolor som verkar i utsatta områden ska få mer resurser. Områden där föräldrar till eleverna har låg tidigare utbildning, låg inkomst och/eller har annat modersmål än svenska.

Att föräldrars utbildning, inställning till studier, sociala situation, trångboddhet och modersmål avgör hur väl elever kan lyckas är ingen nyhet. Detta har belagts i så många forskningsstudier att vi kan lämna det därhän i diskussionen. Frågan är vad vi gör åt dessa förutsättningar.

Alliansen i Göteborg vill jämna ut skillnaderna i hur vår kommun finansierar våra skolor. Lika för alla ska råda. Ingen hänsyn till svårigheter eller behov hos eleverna. Jo förresten, en lite summa ska undantas från skolorna så att rektorer ska kunna söka medel när en elev behöver särskilda insatser. Hur rimmar det med att rektorernas uppgifter skall renodlas och fokuseras på pedagogisk ledning? Hur rimmar det med löften om minskat byråkratiskt pappersarbete för skolan? Inte alls är svaret.

Faktum är att detta har prövats med förväntat katastrofalt resultat för de mest utsatta eleverna. I Lund genomförde Alliansen detta experiment på eleverna 2007. Och det har pågått fram till nu.

Effekten blev följande: Färre lärare per elev, de mest utsatta skolorna har fått genomfört hårdast besparingar, kommunrevisorerna har gått in med kritik i sina granskningar och alvarligast av allt kommunens skolor presterar sämre i jämförelse med andra kommuner.

Här har vi svart på vitt. Om man vill höja kvalitén i skolan kan man inte göra det genom försämringar för de elever som har störst behov av hjälp. Genom försämringar för de skolor som bäst behöver resurserna för att stödja alla att nå målen.

Statsåklagarens arbete är viktigt, medias arbete likaså. Men viktig är också den process som påbörjats internt med att vända på stenarna De beslut som fattats har inte bara varit bakåtsyftande. I detta nu pågår ett arbete för att stärka internkontrollen med utformning av regler för arbetsrotation på upphandlingsposter, stärka arkivreglerna, utarbetandet av etiska riktlinjer, utformning av stickprovskontroller samt inte minst inrättandet av en mottagningsfunktion för “whistle blowers”

Varje dag bidrar 48.000 människor på ett eller annat sätt som anställd inom Göteborgs kommun eller våra bolag till att göra staden till en bättre plats att leva och verka i. För alla dessa fantastiska medarbetares skull och för alla som bor och arbetar i kommunen så kommer vändandet av stenar att fortsätta.

Idag har två events gått av stapeln i Göteborg med politiska förtecken. Idag gästades vi av Norges statsminister Jens Stoltenberg. Han tillsammans med Mona Sahlin och Jan Eliasson besökte ett välfyllt Angeredsgymnasium och ett knökfullt Nordstan. 1500 valarbetare, tisdagsflanörer och genompasserande fick höra om Jens erfarenheter från det rödgröna koalitionsbygget i Norge. Men också Monas löfte att en rödgrön regering innebär slut på tokerier som aktivitetsförbud, orimliga a-kassenivåer och utförsäkring av sjuka. Störst och varmast applåder gav löftet om att aldrig någonsin på något sätt stödja sig på eller samarbeta med SD för att nå makten. Ett löfte som jag tror många skulle vilja höra från alliansen.

Nåväl alliansens lokalavdelning presenterade i valrörelsens elfte timme sitt valmanifest. Det hade enligt egen utsago tagit en halvtimme att komma överrens. Om så var fallet så har de sannerligen väntat länge på att få ut budskapet. Nu var det i och för sig inga större nyheter. Faktiskt var det inga nyheter alls. Bara samma högerpolitik som var och en försökt få ut fast med orange nyans.
Den stora och avgörande förändringen är att alliansen går till torgs med att slopa fördelningssystemet för skola och äldreomsorg. Utan hänsyn till barnens bakomliggande förutsättningar så ska finansieringen slätas ut över hela Göteborg. Det innebär kort och gott mer byråkrati, färre förebyggande insatser och större orättvisor. Hur gagnar det eleverna?

I detta valet har ytterligare kommunikationskanaler och informationskanaler tillkommit. Denna bloggen är om inte annat ett tydligt exempel. Nåväl, chattar, e-postutskick, foldrar och affischer har alla sina givna roller i den apparat som samtliga partier förfogar över. Alla försöker dessutom slåss om mediautrymmet eller minimera den andres utrymme.

I detta uppskruvade klimat så är det lätt att känna sig förvirrad och fundersam. Var finns det långsamma uttömmande politiska samtalet? Platsen eller situationen där människor kan mötas utbyta idéer. Stöta och blöta, vända och vrida, värdera acceptera eller förkasta politiska idéer och åsikter allt efter tycke och smak.

Nu finns det tröst för alla oss som älskar samtalet och mötet. Tja, den möjligheten har funnits länge. Den heter kort och gott valstuga.

De senaste veckorna har jag haft förmånen att torgtala, samtala och möta människor ute vid våra valstugor. Även bland de besökare som inte delat våra politiska idéer har samtalet varit varmt, öppet och nyfiket.

Så till dig som tröttnat på analyser som skymmer sikten för det verkliga innehållet, promenera ner till Kopparmärra, ta bussen till Backaplan, cykla till Frölunda torg eller kom till Angereds torg för att stöta och blöta dina tankar och idéer om samhället och staden med våra duktiga valarbetare.

Om inte annat för att njuta av staden, vädret och människorna.

P.S. Jag kan bara inte undanhålla SSU:s valfilm för er.

Allt började för nästan två år sedan när KRIS (Kriminellas revansch i samhället) kom med en idé, nedskrivet på ett halvt A4-papper till Dario Espiga, kommunalråd med ansvar för sociala frågor. Idén var en verksamhet där man med hjälp av stöttning och samtal kan förmås bryta med sin tidigare livsstil. Ett sätt att återfå sitt människovärde och våga tro på sig själv igen.

Ett hus i skärgården i en avgränsad miljö, det låter som en grogrund för hur starka grannprotester som helst. En farhåga som kom på skam. Styrsö har öppnat sina dörrar för verksamheten med projektplatsstöd, arbetsträning etc. Ingredienserna för att lyckas finns med andra ord. En dedikerad frivilligrörelse, ett positivt inställt samhälle och en välvillig förvaltning.

Anekdoter från möten med ortsbefolkningen och presentation av samtalsmodellen varvades med de livsöden och erfarenheter som personalen själva bar på. Allt färgat av ett brinnande engagemang.

Vi ser idag ett förbättrat samarbetsklimat mellan kommunen å ena sidan och frivilligrörelserna å andra. Frivilligorganisationerna har en funktion att fylla för att möta de människor som inte litar på samhället.

Tack alla ni på Livsstilscentret för en fantastik dag. Och tack för mitt livstidsmedlemsskap i KRIS.

Lite märkligt kan tyckas. Utrikesminister Bildt har en lång tradition av åsikter om än det ena och än det andra som han inte varit sen att delge, vilket ligger helt i hans rätt. Men när socialdemokraternas utrikespolitiske talesman tillika vice ordförande i riksdagens utrikesutskott vill debattera utrikespolitik då staplas ursäkterna på varandra.

Studio ett i P1 försökte men fick nej från Bildt. Folk och försvar har försökt men fick nej. Utrikespolitiska institutet försökte men fick svaret “Jag kommer om jag får tala med de rödgrönas utrikesministerkandidat”, väl medveten om att det inte finns någon. Precis som det inte fanns någon allians-utrikesministerkandidat att debattera mot 2006. Den som kommer ihåg ministertillsättningarna efter det valet minns nog det överraskande inhoppet av Carl Bildt som just utrikesminister.

Ok, Carl är inte sämre än att han kan tänka sig att debattera mot alla tre rödgröna partier. Om han får lika mycket tid som de andra företrädarna tillsammans. Rökridåer för att slippa debattera uttryckte Utrikespolitiska institutet. Studio ett fick undanglidningar och ifrågasättanden om huruvida Urban Ahlin verkligen var talesman i utrikespolitiska frågor Eller huruvida det verkligen finns ställningstaganden som de rödgröna tagit inom utrikespolitiken.

På den sista punkten tror jag att Carl kan lugnas lite. Det finns en plattform för EU-samarbetet, en skrivelse om internationellt ansvar för allas rätt till sin sexualitet, en överenskommelse om en rödgrön utrikespolitik, en försvars och säkerhetspolitisk överenskommelse. Det finns till och med en gemensam hållning vad gäller handskandet med konfliktmineraler. I delområde efter delområde finns gemensamma ställningstaganden.

Så varför Carl, varför vågar du inte ta debatten?

Är det för att du tror att du inte kan svara på om huruvida ni kan komma överrens om NATO medlemskap eller ej? Eller är det för att du är rädd för frågor om Lundin Oil? Eller oroar du dig över frågor om att du och Fredrik satte er över riksdagens beslut om folkmordet i Armenien? Eller kan det vara så att du inte riktigt vet vad dina allianskollegor tycker om förhållandet till Ryssland?

Noterar några saker i nyhetsfloden. Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, skriver i veckotidningen Fokus att “Östros och oppositionens riktade stöd till arbetslösa ungdomar är mer kostnadseffektivt än regeringens nedsättning av sociala avgifter för alla ungdomar”

Noterar även med sorg att matkravallerna i Moçambique fortsätter. Jag har haft förmånen att få besöka detta det mest fattiga av länder vid två tillfällen. Ett land hårt drabbat av klimatförändringar. Men ett oerhört vackert land med fantastiska människor. Det gör mig nu ont att se människor dö i protester mot höga matpriser.