Så mycket bättre på autopilot

TV4:s Så mycket bättre är en i grunden fin idé.
Programmet bygger på tanken om att samlas och spela och lyssna på musik ihop. Musiken, maten, drycken, samtalet, spelandet och lyssnandet som ett socialt kitt, som ett självklart sätt att vara tillsammans.

Så långt allt väl.

Problemet är att festen har pågått för länge och numera kantrar varje programmet ständigt över kanten och blir till en parodi på sig självt. Programmet är så hårt formaterat att bildproducenten sedan länge har kopplat på autopiloten.
Ni kan upplägget lika väl som jag, och här lånar jag av min FB-kompis (hej Stina) som har en skarp blick för det mesta som händer.

När det är dags för lunch eller middag och en artist ska tolka en kollegas låt utspelar sig alltid följande scenario:

1. Upphovsartisten blir ”överraskad” över låtvalen, trots att det bara finns fem hits att välja bland.
2. Upphovsartisten mimar fascinerat till sin egen text.
3. Den uppträdande artisten pekar på upphovsmannen.
4. Upphovsartisten gråter
5. Övriga torkar en tår ur ögonvrån och möter inkännande varandras blickar.
6. Upphovsartisten reser sig, kramar om artisten som just sjungit och viskar något i örat som tv-tittaren inte uppfattar. (Det sistnämnda ska signalera att de båda artisterna har kommit så otroligt nära varandra under de här dagarna tillsammans).
7. Sedan väntar hårt redigerade ”personliga samtal”, styrda för att ge kvällstidningarna rubrikmaterial på tema droger och/eller sjukdomar.

Vid det här laget blir det förstås svårt för vilken komiker som helst att göra en parodi på Så mycket bättre.

Då har jag inte ens kommit in på det märkliga inslaget där Magnus Uggla ska lära sina kollegor att baka Key lime pie. Eller det fullständigt meningslösa i att se Miss Li försöka leda något slags fotbollspass på gräsmattan utanför det intill Ernst-nivå stajlade Gotlands-huset. Vad är tanken? Att vi ska upptäcka dolda talanger hos våra kändisar eller att vi ska förstå att dessa begåvade människor är tämligen taffliga utanför sina musikaliska trygghetszoner.

Så har vi det största problemet – musiken. Sammanfattningsvis är de slätstrukna tolkningarna, med något enstaka undantag, genomgående sämre än originalen. Visst, de kan vara charmiga i ögonblicket, men inte mer än så. Som när Olle Ljungström överrumplar både Magnus Uggla och tittarna genom att göra en skör tolkning av Johnny The Rocker där den fåniga texten plötsligt fylls med innehåll.

Oftast finns det absolut ingenting som motiverar att Så mycket bättre-låtarna ska bli hits som matas på radio och som gör bra ifrån sig på I-tunes och som till och med kan skaka liv i avstannande karriärer (läs Pugh och Darin).

Så mycket bättre har reducerats till ännu en lång reklamfilm för musik som inte hade spelats in utan programmet. Precis som Melodifestivalen, Idol och X-factor. Och precis som med framförallt Melodifestivalen dominerar låtarna radions spellistor under obegripligt lång tid efter det att tv-kamerorna har slocknat.
Så mycket bättre? Nej. Bara alldeles för mycket.

5 kommentarer om “Så mycket bättre på autopilot

  1. Johan Lindqvist och hans FB-vän Stina har problem. Se till att snarast lösa era tvivelaktiga problem. Här kommer ett förslag: Tryck på fjärrkontrollen tills ni finner ett tvprogram, som ni kan ge en positiv och glad recension.
    Ska det vara så svårt?
    Johan Lindqvist, som nyligen uttalade följande i gp.se:
    – Nja, Sean Banan är alltid kul att vara i närheten av.
    Jag blir skeptisk ….

  2. Bra skrivet.Men. Det handlar i slutet om underhållning.Det är inte meningen att journalister ska syna allt ner till varje detalj och bedöma vad eller varför det ev har rätt att finnas.Det är underhållning.Inget prov.Inget rätt eller fel.Det är underhållning.Och bör betraktas lite lite mer lättsinnigt än det du beskriver.
    Du må ha rätt i det du skriver men snälla.Vem sitter och betraktar det så. Du är nog lite yrkesskadad de flesta kollar på ett TV programm för att bli underhållna.Inte för att ev se igenom ett programmupplägg hur töntigt och redigerat det än må vara.
    Så snälla.Låt magin vara.Låt det töntiga vara och låt folk få njuta och må bra över ett trevligt feelgood program utan att sönderanalysera allt.
    For god sake sometimes journalists just have to shut up.

  3. Otroligt dumt skrivet. Vad menar du med att ingenting motiverar att låtarna skall bli hits. Om folk tycker de är bra då? Tycker att både uggla och darin gjort fantastiska tolkningar av ganska slätstrukna låtar jag aldrig hört förut ellr bortglömda låtar. Motiverar ingenting att de spelas på radio?O varför prata om och avslöja låtval från kvällens program som ännu inte visats och som jag ser fram emot.

Kommenteringen är stängd.