Göteborgs ansikte har alltid varit vänt västerut, sa historieprofessorn Thomas Magnusson när han pratade stadsutveckling nere på posthotellet på måndagseftermiddagen.

Det är förstås hamnen han syftar på. Lika viktig i dag som för hundra år sedan när exportvarorna från de djupa skogarna i Värmland och Dalsland gick genom älven och sjövägen ut i världen. Såväl västerut som österut.

Men nu har ju merparten av hamnverksamheten för länge sedan flyttat ut från det älv- och stadsnära läget. Och trafiken från Vänern har minskat i frekvens. Transporterna till och från hamnen går mestadels på tåg eller lastbil.

Ändå är en av de frågor som under så många år hållit tillbaka Göteborgs stadsutveckling fortfarande sammankopplad med exporttraditionerna på älven.

Jag pratar förstås om seglingsbar höjd och öppningsbara klaffar. Viadukter och utrymmeskrävande dyra påfarter i bästa cityläge. Uppförsbackar i motvind för cyklister och segslitna tvister med kommunerna vid Vänern.

Höjden på nya Götaälvbron har varit en av knäckfrågorna i planeringen av det som går under namnet Centrala älvstaden. Det är fortfarande en olöst fråga.

Just nu saknas förtroende mellan parterna, sa Göteborgs nye stadsarkitekt Björn Siesjö när han kommenterade brofrågan i måndags. Parterna är stadsplanerarna i Göteborg och de kommuner och företag som är beroende av att Vänersjöfarten får flyta störningsfritt.

Cyklisten Siesjö, som vill använda centrala Göteborgs ytor mycket, mycket mer effektivt än vad som är fallet nu, vill ha många broar över älven. Låga broar, helst för cyklar.

Mycket hellre många låga än en hög. Och helst inte broar som är så där svenskt lagom höga.

Det förslag som ligger nu är en tretton meter hög Götaälvbro. Det är för lagom tycker Siesjö. Lägre än dagens 19,5 meter höga bro, men varken bra för Göteborgs stadsplanering eller för Vänersjöfarten.

Stadsarkitekten vill se sex meter brohöjd och känner sig säker på att det går att planera fram öppningar och flöden som ändå håller Vänersjöfarten fullt flytande.

Om jag hörde rätt har Björn Siesjö räknat till fem stora båtar per dygn till Vänern.

Fullt medveten om hur infekterad den här diskussionen är håller jag mig långt borta från att ta ställning – utan att själv räkna båtar och kolla med dem som har en annan uppfattning är lågbrovännerna. Det har jag inte gjort.

Men låga broar är ingen dum grej för att knyta ihop ena sidan av Göteborg med den andra. Det finns ett antal andra städer i världen som har den sortens lösningar över fina vattendrag.

Ur en stadsplanerares perspektiv är det en självklarhet.

GP gav i tidningen som kom på Valborg en glimt av hur de här förhandlingarna går till.

Kommunalrådet Johan Nyhus (S), som också är vice ordförande i Göteborgsregionen, har suttit ned med sin partikamrat Tomas Riste, regionalråd i Värmland, för att förklara betydelsen av broförbindelserna i Göteborg.

Taktiken tycks vara att förhindra att trettonmetersbron överklagas, samtidigt som Göteborg får med sig de andra intressenterna på den nygamla idén om en tio meter hög cykelbro som ett komplement. (Det är inte samma cykelbro som fick tummen ned i Högsta domstolen, det här är ett annat smidigare läge.)

Då blir det inte lika utrymmeskrävande trafiksnurror för att få upp cyklisterna på den stora bron.

Men det låter väl så där lagom offensivt, skulle man kunna säga. Karlstad har fortfarande tummen i ögat på Göteborg. Vi styr inte våra egna brohöjder.

Det är mycket som hänger på att älvbron kommer på plats, i varje fall ritas in i slutlig utformning på planeringskartorna.

Det avgör bland annat hur de intressanta och vidsträckta ytorna från Polhemsplatsen, runt Centralstationen, mot Nordstan, bort över NE-platsen och hela vägen över terminalområdet ner mot älven kan användas.

Det blir ett av de stora utvecklingsprojekten i Göteborg framöver.

Nej, det var inget rekordresultat för AB Volvo. Rekord i nettoomsättning för första kvartalet, borde jag ha skrivit i artikeln i söndags om företagsklimatet i Göteborg.

Tack till Jan Hallén som rättade mig på denna punkt.

Stora Volvo signalerar goda tider, trots att klimatet i hemkommunen inte är något vidare.

Göteborgs dystra placering på listan över bästa företagsklimatet engagerade en hel del läsare. Det finns säkert flera orsaker, men Heléne ger ett konkret exempel på hur små företagare kan få ett bemötande som de uppfattar som riktigt dåligt.

Det gäller den stora trafikomläggningen på Övre Husargatan som GP tidigare har skrivit om.

På några dagar förändrades förutsättningarna helt för butiker och restauranger längs gatan.

”Vem vill försöka stanna till och handla med sig en bukett blommor hem? Sitta på restaurang med grus och grävskopor är ju inte så inbjudande. Uteserveringarna ska vi inte tala om…”, skriver Heléne och varnar för uppsägningar och till och med konkurser som konsekvens av att företagen inte fick tid att förbereda sig.

Hon skriver också att hon flera gånger försökt få tag på den person på som är ansvarig för projektet. Men personen ringer inte tillbaka eller svarar på mail.

Utan att känna till alla fakta i den här frågan kan man konstatera att det är ett exempel på att kommunikationerna mellan kommunen och företagen inte har fungerat. Det är sådant som drar ned betyget i Svenskt Näringslivs enkät om företagsklimatet.

Carl Lundh skriver till mig med en lång lista på förslag för att göra Göteborg mer konkurrenskraftigt. Några av idéerna har även tidigare dykt upp i debatten:

”Bygg vidare på stadens handelstradition, gärna mot Asien. Kalla det för gate-way Asia, med samlad kompetens inom juridik, ekonomi, handel/export/import, säkerhet, IT, shipping och logistik, kultur och statsvetenskap samt språk.”

 ”Bygg vidare på det multikulturella, mat, språk, mässor, evenemang, idrott, musik, skolor m.fl. Skall vi vara en genuin handelsstad måste vi också vara multikulturella. Detta för med sig otroligt spännande möjligheter.”

Men det finns också stora utmaningar påpekar Carl Lundh och nämner infrastruktur som binder ihop de tre storstäderna, satsningar på miljö och skola och krafttag mot den organiserade brottsligheten.

Företagarnas regionchef Maria Derner påpekar att det kan gå bra för de stora bolagen även om företagsklimatet i hemkommunen inte är bra. Storföretagen lever på en global marknad där kommunen i jämförelse är en liten spelare.

”Göteborg har historiskt alltid haft goda kontakter med de större bolagen som Volvo, SKF, Astra och Ericsson. Det finns/fanns, ju till och med en ”röda-mattan-grupp” med alla viktiga aktörer i Göteborg som ser till att större etableringar har en gräddfil in i den kommunala byråkratin. Vet inte om den fortfarande existerar, men troligen”, skriver Maria Derner.

Hon pekar på att många av satsningarna som görs i Göteborg, klusterbildningar till exempel, utgår från de stora företagens behov.

”Men drygt 95 procent av företagen här är små, d v s anställer färre än 50 personer. De står för ungefär 60 procent av sysselsättningen. Vad de tycker och tänker kring näringsklimatet borde då rimligen bli utslagsgivande i en rapport som Svenskt Näringslivs kommunrankning.”

 Sedan läser jag att Handelskammarens vd Johan Trouvé har bytt sinnesstämning under dagen. Från att ha varit ”riktigt förbannad”, enligt organisationens nyhetsbrev klockan 14:52 till att vara ”jättebesviken, ledsen och undrande”, enligt den version av Trouvés blogginlägg som fanns att läsa 16:10.

Trouvé är ”jättebesviken, ledsen och undrande” efter att  ha tagit del av Västsverige placering i Svenskt Näringslivs kommunrankning. Avståndet till Stockholm har ökat.

Handelskammarens vd vill tydligen lägga en del av skulden för den dåliga situationen på GP. Han skriver att ”avsaknaden av ytterligare en konkurrerande tidning är stor och jag kan berätta att GP ofta kommer upp till diskussion, allt från enskilda företagsmöten, i min styrelse eller vid middagsbordet privat.”

Roligt att ni pratar om GP Johan Trouvé. Jag är säker på att du inte skulle vilja vara utan oss.

Vi skulle också gärna se fler tidningar i staden, men mediekonkurrensen är skarpare än på länge. Numera är det ju inte bara konkurrens på papper.

Och det är klart att en lokal tidning påverkar hur en stad utvecklas. Vi känner vårt ansvar för att bevaka lokalt näringsliv och behöver ständigt jobba på att bli bättre på att avslöja nyheter, granska missförhållanden och berätta om upplyftande goda exempel.

Det är andra gången de gör det. Bygger upp ett företag med en affärsidé som bygger på ny teknik och säljer det.

Göteborgarna Alexander Hars och Lars Karlsson har sålt ytterligare en del av sitt Letsdeal till delägaren Schibsted som nu har majoriteten.

Letsdeal är ett av flera bolag som egentligen sysslar med marknadsföring genom gamla hederliga rabattkuponger. Men det görs på nätet och framförallt i mobilerna kopplade till positionering. Krogar och andra tjänster dominerar utbudet.

De båda fick idén under de två år de jobbade i San Francisco. Det var i sin tur en resa som var ett resultat av att de dataintresserade Hars och Karlsson direkt efter Chalmers 2002 byggde upp och sålde System OK.

Göteborgsföretaget utvecklade mjukvaran Back on track för att rädda och återställa bilder och andra känsliga filer vid en hårddiskkrasch.

System OK såldes till ett amerikanskt bolag i en affär som gjorde grundarna rika. Prislappen var 80 miljoner kronor år 2006.

Sedan återvände de alltså till Göteborg för att hoppa på dealtrenden innan någon annan hann göra det. De var först på plan och fick ett grepp om den lokala marknaden redan våren 2010.

Sedan har andra kommit efter, bland annat GP med Dealie.se. Marknaden är högintressant för medieföretagen som ser möjlighet att koppla ihop olika former av annonsering, digitalt och på papper, för att öka kundernas försäljning.

Jag skrev om det här under GP:s privatekonomivinjett Mina Pengar i vintras:

För konsumenterna presenteras det ofta som att många som går ihop kan förhandla fram en mängdrabatt om man slår till före en viss tidpunkt: ”18 har köpt. Dealen gäller”. Du får en porträttfotografering för 495 kronor. När ordinarie pris är 1 495 kronor.

Samtidigt räknar en klocka ner minut för minut.

Men det är bara en förpackningssak. För säljaren är volymen inte alls avgörande för att pressa priset. Företaget har räknat på vad det får kosta att få in ett visst antal nya kunder i butiken, och satt ett tak för hur många det får bli.

Man har lagt sig på ett pris för att täcka kostnader för material eller råvara och tar arbetstiden på reklamkontot. Därför är också tjänsteföretag som har stor andel fasta kostnader vanligast i utbudet av ”dealar”.

Men hur kan det löna sig för restaurangen att bjuda på den ena av två huvudrätter, eller för kemtvätten att dra av tjugo procent på priset, när konkurrenten längre ner på gatan gör samma sak?

Kunden kan klicka upp en ny deal och äta billigt även nästa gång – och gången därefter.

Rabattjägare, kallas sådana konsumenter. De brukar normalt betraktas som ett gissel av företag som tvingas in i ett priskrig med lockerbjudanden.

Men företaget som erbjuder rabatten hoppas förstås få igen pengarna, genom att nöjda nya kunder kommer tillbaka för att handla igen, och genom att varumärket exponeras på webben, i appar, genom e-postutskick och på Facebook.

Man försöker också sälja mer än det som är rabatterat när kunden har lockats att ta kontakt.

Svenskt Näringsliv har fått stort genomslag för sin ranking av företagsklimatet i landets kommuner.
I går i Agenda fick vd Urban Bäckström möjlighet att lägga pannan i djupa veck och bekymrat tala om en oroande tendens att företagen upplever försämrat klimat för att bedriva sin verksamhet – och om politiker som inte tar detta på tillräckligt stort allvar.
Det försvagar svensk konkurrenskraft i ett läge när den internationella konkurrensen skärps som aldrig förr, sa Bäckström.

Och i dag kom listan som borde skrämma slag på Göteborgs kommunpolitiker. Sveriges näst största stad faller 30 platser och går in på plats 127.
Det är mer än 100 platser bakom Stockholm.

Invändningarna finns där som vanligt. Svenskt Näringsliv är en intresseorganisation. Som man frågar får man svar. Underlaget är inte så stort på kommunnivå. Och så vidare.

Men listan går inte att bortse från. Den finns där, med stort medialt genomslag, som en sorts betyg på hur bra Göteborg är på att ta hand om verksamheter som skapar jobb.

Det sätter avtryck i Göteborgs image – eller varumärke om man vill använda en sådan term.

Företag som står i begrepp att fatta beslut om nyetablering väger in olika faktorer. Plats 127 är en av dem.

I första hand är det attityder hos kommunala tjänstemän som drar ned betyget. Det måste vara en stor besvikelse för kommunledningen som det senaste året har haft som uttalat mål att förbättra företagsklimatet.

Det går att vända och vrida mycket på den här sortens mätningar. En stads attraktionskraft ligger i mycket mer än enbart kommunala tjänstemäns bemötande. Det handlar förstås också om livskvalitet, utbud och service för familjer och enskilda, tillgång till bostäder och dagisplatser och mycket annat.

Men det finns också flera faktorer som pekar uppåt för Göteborg just nu. Och strategin för kommunen är ju att framställa sig som en vinnare med framtiden för sig.
Det gör förstås Svenskt Näringsliv lista ännu mer bekymmersam.

Michael Douglas spelade Gordon Gekko i de två Wall Street-filmerna. Finns det Gekkos i Finansgöteborg?
Sannolikt ett par stycken som ligger nära Gordons sätt att tänka om vad som är värdefullt i livet. Jag har stött på sådana personer genom åren (inga namn).

Som en liten uppvärmning inför helgens artiklar om Finansgöteborg minns vi några av Gordon Gekkos mest berömda filmcitat. De är bäst på originalspråket:

 
”The point is ladies and gentlemen that greed, for lack of a better word, is good”

”Lunch is for wimps.”

”Mixed emotions, buddy. Like Larry Wildman going off a cliff in my new Maserati.”

”What’s worth doing is worth doing for money.”

”If you need a friend, get a dog.”

”If you’re not inside, you’re outside!”

”Greed captures the essence of the evolutionary spirit.”

”It’s not always the most popular person who gets the job done”

”You see that building? I bought that building ten years ago. My first real estate deal. Sold it two years later, made an $800,000 profit. It was better than sex. At the time I thought that was all the money in the world. Now it’s a day’s pay.”

”When I get a hold of the son of a bitch who leaked this, I’m gonna tear his eyeballs out and I’m gonna suck his fucking skull.”

”It’s all about bucks, kid. The rest is conversation”

Källa: filmdatabasen IMDb

Göteborg är en bakvänd stad. Ligger på fel sidan älven. Norrvänd. Det tycker Ulf Lundells alter ego (?) Ugg i senaste boken Allt är i rörelse.

Staden borde vridas 180 grader, placeras på andra sidan vattnet och slutta mot söder. Man vill inte ha det norrvänt i Skandinavien, säger han (möjligen utan kunskap om vad som finns på Hisingen) i ett av de ändlösa resonemangen om meningen med livet som Lundell fyller bok efter bok med.

Egentligen skriver han väl samma bok om och om igen, låter publiken glutta in i det mest privata utan att veta om just detta verkligen är privat eller bara påhittat. Ältar. Gräver ned sig. Problematiserar i ett ständigt bättreförrperspektiv.

Göteborg har en mycket liten roll. Knappast tänkbar som bostadsort. Skulle möjligen vara på södervända Kungshöjd då.

Den komplicerade hatkärleksrelationen med hemstaden Stockholm är som vanligt ett huvudnummer. Kan inte leva där. Kan inte släppa den. Kan inte hålla sig därifrån.

Det är svårt att slita sig även från Lundell, om inte annat för att få en möjlig förklaring till den inställda turnén. Och den lilla intressanta iaktagelsen om Göteborgs väderstreck blev en oväntad krydda i läsningen.

Annars kretsar mina dagar just nu kring konkreta pengafrågor. Mina pengar. Alltså inte mina egna pengar, utan snarare GP:s privatekonomiska uppslag Mina pengar, som det är min tur att fixa om någon veckan. Vad tycker du att jag bör ta upp?

Men först sysslar jag med pengar från en helt annat perspektiv. Jag tar en titt på Finansgöteborg. Finns det? Eller har det också blivit felvänt, på fel sida älven?

Ända sedan den stora finans- och fastighetskrisen på 90-talet har Göteborg dragits med skamfilat rykte som finansstad. Dåtidens stora finansfiaskon drog en smula vanära över staden. På senare år har Sjätte AP-fondens problem bidragit till att underhålla myten om Göteborgs finansiella oskicklighet.

Men hur är det egentligen med den saken? Är det allvar eller bara en envis vandringssägen? Var det bättre förr, och är det illa nu?

Till helgen tar jag tempen, som vi lite för ofta säger i nyhetsbranschen, på Finansgöteborg. Hur hett är det med jobb, mandat och beslutskraft, kompetens, riskkapital och stora aktörer i staden med de stora internationella handelshusen och globalt aktiva industrikoncernerna?

Som vanligt tar jag gärna emot inspel från läsarna. Jobbar du själv i finanssektorn får du gärna höra av dig. Eller du kanske är en av finanssektorns kunder, och har synpunkter?

Netto ser underskottet i Saabkonkursen ut att hamna på cirka 9,4 miljarder kronor. Men det förutsätter att konkursförvaltarna lyckas realisera tillgångar för 3,6 miljarder. Och att konkursboet kommer ut som vinnare i en tvist med GM som handlar om ett par miljarder.

Det är tisdagsförmiddagens största ekonominyhet i Västsverige. Beloppen kommer inte som någon överraskning, men det blir ändå nästan smärtsamt tydligt vilket ekonomiskt moras den alltid lika optimistiske Victor Muller trampade omkring i.

Det här är förstås bara början på en lång utredningsfas om vad som hände i Saab under Mullers tid vid makten.

Den andra stora västsvenska ekonominyheten direkt efter påsk är att börsnoterade Gevekos koncernchef Stefan Tilk lämnar företaget.

Gevekos omställning från investmentbolag till renodlad industrikoncern med omfattande tillväxtambitioner ser ut att ha misslyckats. Sedan i vintras har Geveko befunnit sig på defensiven med avvecklingar av förlustverksamheter i Storbritannien, Polen, Rumänien, Slovakien och Tjeckien.

Bolaget, som är specialiserat på vägmarkeringar, backar tillbaka till två affärsområden, Geveko Material och Entreprenad Norden som uppges ha god orderingång och förbättrad lönsamhet.

Då behövs inte längre en övergripande struktur med koncernchef och ett antal andra ledande befattningar på huvudkontoret i Göteborg. Det är motivet till att Stefan Tilk lämnar sitt jobb för att istället tillträda som Senior Vice President på AB Volvo Bussar i Göteborg.

Efterträdare som vd blir Gevekos finanschef Göran Eklund. Tilk föreslås till Gevekos styrelse vid stämman i slutet av månaden.

Men satsningarna i Storbritannien och Östeuropa sprack alltså. Enligt Gevekos pressmeddelande beror det på marknadssituationen och att kostnadsbesparingarna och åtgärder för att utnyttja synergier mellan dotterbolagen inte räckte till.

Tidigare har Geveko berättat om en hårdnande konkurrenssituation, höjda råvarupriser och uteblivna investeringar i vägbyggnad och vägunderhåll i centrala och östra Europa.

Uppdrag granskning drar ett nytt varv med Blåvitts huvudsponsor Nils Wibergs Prioritet Group.

I programmet som sänds på onsdagskvällen säger Finansinspektionens enhetschef Johan Terfelt att myndigheten inte alls har friat Prioritet från misstankarna om att göra affärer med kriminella.

Inslaget är ett svar på Prioritets pressmeddelande för några veckor sedan. Det hade rubriken ”Finansinspektionen friar Prioritet Finans”.

Där slår Nils Wiberg fast att Finansinspektionen inte funnit någon anledning att rikta kritik mot bolaget och att det bedöms ha en ”tillfredsställande regelefterlevnad” när det gäller att förhindra penningtvätt.

”Vi har under hela processen välkomnat all granskning och vi har bistått alla granskande myndigheter på bästa möjliga sätt. Därför känns det extra bra att det inte finns något skäl för de anklagelser som tidigare riktats mot oss”, fortsatte Nils Wiberg.

Wiberg andades ut offentligt, och Håkan Mild och övriga IFK Göteborg andades ut i det tysta. Nils Wibergs pengar är en viktig komponent i storsatsningen som IFK Göteborg gör. Det står Prioritet Finans över hela bröstet på årets matchtröja.

När jag träffade Prioritets chefsjurist på Blåvitts sponsorsträff för ett par veckor sedan förklarade han hur lättade alla var över att hela den här historien nu var över och att sanningen hade segrat.

Men nu kommer frågan om Wibergs affärsmoral upp en gång till – i ett av de medier som har störst nationellt genomslag. Uppdrag granskning gick till källan och ställde frågan direkt till Finansinspektionen, om Prioritet har rätt i påståendet att myndigheten friat bolaget från anklagelserna.

Svaret är jobbigt för Wiberg, Prioritet och i förlängningen för IFK Göteborg:

”Det är i så fall, åtminstone enligt vår uppfattning, ett felaktigt påstående. För vi gör ju inte den typen av granskningar”, svarar Johan Terfelt på Finansinspektionen.

Uppdrag gransknings reporter Ali Fegan ställer följdfråga i programmet:
”Vem ska göra den här utredningen då?”, och syftar på de exempel på märkliga affärer som visades fram i det första programmet.

Johan Terfelt svarar:
”Det är i så fall en polisiär utredning som skulle behöva göras för att gå till botten med de här ärendena. För att se om det är ett brott gentemot penningtvättslagstiftningen.”

Det är alltså Prioritets rutiner som har godkänts av Finansinspektionen. Myndigheten har inte tittat närmare på olika affärer. Det är inte Finansinspektionens roll att göra brottsutredningar. Det får polisen ägna sig åt.

Samtidigt talar Johan Terfelt om att det han såg i programmet var ”ytterst graverande” och ”indicier” på penningtvätt.

För Prioritet Finans innebär det här också att inslagen från det första programmet, med märkliga samtal och köp av fakturor inför dold kamera och mycket annat, sänds en gång till i kort sammandrag.

Som en påminnelse om att misstron finns kvar.