Ibland förstår man inte hur det gick till. Mitt ute på den stora långsmala sjön Lelångs snötäckta is i nordvästra Dalsland fumlade jag upp mobilen utan att kunna se skärmen i solljuset.
Ändå hamnade horisonten hyfsat rakt och harmonin blev väl näst intill fullkomlig. Stora orörda ytor har alltså sin absoluta charm, apropå helgens lilla diskussion om hur vi skall ha det med Heden i Göteborg.
Tack för flera kloka kommentarer! Det går att vända och vrida på Hedenfrågan på många sätt. En sak kan vi väl vara överens om? Den stora tomma ytan i centrala Göteborg är en tillgång som de flesta andra större städer bara kan drömma om.
Men sedan är frågan om den är en tillgång i sin nuvarande användning eller som potential för något helt annat.
Johan skriver: ”Förstör inte detta unika, utnyttja det! (mer än idag) Marknader, cirkus, boule, konserter, drive-in bingo, brännboll, dansbana. Bara fantasin sätter gränser. Men tar man bort det unika, blir Göteborg en mindre intressant stad.”
Fredrik svarar: ”Är det inte väldigt mycket mysigare med marknader på Gustav Adolfs torg, boule i Hagaparken, konserter på Trädgårdsföreningen och dansbana på Liseberg?”
Martin skriver: ”Heden är chansen för Göteborg att bli nyskapande och utvecklas. Vi behöver inte jämföra eller kopiera. Men vi behöver utvecklas.”
Stimar skriver: ”Jag vill påminna om Central Park NY. En otrolig tillgång, men så har omgivningen ju tillåtits att växa sig tät och hög.”
Andreas skriver: ”Heden är en tragisk asfalts/grusöken, och ett sorgligt exempel på Göteborgs brist på handlingskraft. Tänk vad mycket mer citykänsla vi hade fått med en bebyggelse över hela detta område. När ska någon ta tag i detta…”
Moo skriver: ”Heden samlar ljus! Stan behöver denna öppna härliga yta. Låt bilarna grävas ner och gör resten lite grönare. Utnyttja Exercishuset, tänk er en liten uteservering framför!
Om vi förstör Heden är det väl inte långt kvar förrän man vill bygga på torg och i parker – nej, vänta, Skanstorget är redan hotat… Slottsskogen nästa? Gott om tomtmark där.”
För att ta några exempel från läsarkommentarerna.
I resten av världen är det ingen stor sak att Göran Johansson talar ut. Men här i Göteborg lägger vi märke till det.
Jag tycker att det var otroligt intressant att läsa Christer Lövkvists välskrivna intervju med Göran i söndagens GP.
Av någon anledning gick mina tankar till Zlatans bok om Zlatan. Han sa som han tyckte att det var. Utan omskrivningar och utan hänsyn till enskilda personer som han upplever har behandlat honom orättfärdigt.
Både Zlatan och Göran J är personer som hela tiden tycks värdera sin omgivning – är han eller hon med eller emot mig?
Båda har anlag för långsinthet. Båda har extraordinär talang på var sitt sätt, men ifrågasätts för hur de använder den för att nå sina mål.
Nu ser jag fram emot att Anneli Hulthén tar bladet från munnen. Jag förstår att det här är en diskussion som är mycket smärtsam för S.
Men för oss som bor i Göteborg är det välgörande att det nu öppet ventileras vad alla har pratat om under så lång tid.
Oavsett vad man tycker om det som Göran Johansson säger är han värd respekt för att han uttrycker det han känner utan omskrivningar. Luften behöver rensas.
Mitt råd till Anneli Hulthén, om hon nu skulle lyssna på det, är att ta chansen att tala öppet, utförligt och helt utan prestige. Utan bitterhet och bara med avsikt att kommunicera och förklara.
Slutligen, en notering från Göteborgs industri:
SKF:s koncernchef Tom Johnstone har investerat i nytt varumärke och ny produktionskapacitet.
Inte i Göteborg, förstås. För 125 miljoner dollar har han kommit över amerikanska konkurrenten General Bearing, med anor från 1955.
Är det ett tecken på ett uppsving i USA? Inte alls. General Bearing har bara 140 av 1750 anställda i USA. Resten finns i Kina.
Genom att köpa ett företag i USA kommer SKF i Göteborg över fyra nya fabriker i Kina.
En för tillverkning av kullager, två för tillverkning av koniska rullager och en för tillverkning av precisionsrullager.
Det säger en hel del om hur världen har förändrats.
Kul för SKF!
Flyttade från Göteborg för tio år sedan. När jag kommer tillbaka så är det inte Heden jag vill se. Det är inte heller Heden som jag visar för min stockholmsuppväxta fru när vi promenerar i Göteborg. En tom yta mitt i staden är inget man vill visa upp.
En tät, myllrande storstad har charm. En frusen, dalsländsk sjö som känns långt borta från civilisationen har också charm.
Mellantinget – ett vindpinat Heden med tjugo människor på och med Avenyn ett par hundra meter bort – har försvinnande lite charm.