Forsman & Bodenfors förlorade Ikeakontot. Efter sexton års samarbete och varumärkesbyggande. Det är en av de större lokala nyheterna i Göteborg på min första arbetsdag efter semestern.
Kunder kommer och går. Det är naivt att tro att de alltid består. Ungefär så tänkte F&Bs vd Erik Sollenberg högt när jag fick tag på honom på måndagsförmiddagen.
Det är tråkigt att tappa en kund som Ikea. Ett så lustfyllt samarbete, som det har varit. Men det är mer konstigt att de har kunnat ha Ikea som kund så väldigt länge, man måste bejaka förändring, resonerar han.
Det gör han förstås rätt i. I varje fall när han pratar med oss i medierna.
Skadeglädje kanske andra ägnar sig åt. Men internt på Göteborgs reklambyråstolthet måste det svida ordentligt att bli bortvald av Sveriges mest välkända varumärke. I en tävling av historiskt slag. Ikea har aldrig någonsin tidigare spelat ut olika reklambyråer mot varandra.
I bland får reklambranschen oproportionerligt stort utrymme i medierna (även om de som jobbar i branschen nog tycker att det är på tok för lite). Kanske beror det på att vi i medierna lever nära reklamen. Kanske är det för att reklamfolk är bra på att skaffa sig uppmärksamhet.
Vi skulle ju inte toppa gp.se/ekonomi med nyheten att Ikea har bytt ut en annan leverantör i samma storleksklass vad gäller ordervärde.
Ändå är det här en viktig nyhet. Viktig för Göteborg, för att Forsman & Bodenfors är en motor i det som numera så ofta kallas de kreativa näringarna. Den så ofta prisbelönta reklambyrån har ett värde för sin hemstads attraktionskraft, eller hur man nu skall uttrycka det.
Viktig nyhet för Sverige, för att varumärket och loggan med I för Ingvar, K för Kamprad, E för Elmtaryd och A för Agunnaryd, är det största vi har på området handel. Med blågul färg, köttbullar och produkter som heter saker som Stockholm, Karlstad och Storsele.
Det är alltså inte vilken kund som helst som Forsman & Bodenfors nu måste ersätta. Men byrån står inte och faller med Ikea.
Annars går tankarna mycket till Almedalen den här veckan. För två år sedan var jag där, mitt i politikens och lobbyismens gycklarmarknad. Jag har aldrig förr eller senare trivts så bra med mitt jobb trots att det pågick dygnet runt i en veckas tid.
Politikerveckan är ett fantastiskt ställe att vara på om man är samhällsintresserad. Det finns mängder med tillfällen att lära sig nya saker. Plus möjligheten att personligen få tag på i stort sett vilken makthavare som helst inom tio minuter.
Valåret 2010 var extra hett med Sven-Otto Littorins spektakulära och tårfyllda avsked, Gudrun Schymans sedelbränning och blockpolitikens peak performance.
I år har Västsveriges lobbykrafter samlat ihop sig på ett sätt som vi inte tidigare sett. Vi har vant oss vid ett inbyggt konkurrensförhållande mellan Handelskammaren och Business Region Göteborg i att bäst företräda västsvenska intressen.
Nu är det mycket mer samarbetsinriktat. De båda har slagit sig ihop och fått sällskap av Chalmers, Göteborgs universitet och Västra Götalandregionen. I Almedalen uppträder de under det gemensamma namnet Västsvenska Arenan. Det är en kostsam storsatsning för att nå fram i ett brus där medierna nästan enbart är intresserade av det politiska spelet på riksnivå och politikerna nästan enbart är intresserade av att nå fram till medierna.
Frågan är vem som då verkligen lyssnar på Västsverige?
Bortsett från det är det ett befriande grepp att Västsverige äntligen uppträder som en enad aktör. Splittringen och de olika budskapen har tidigare varit skäl till att den här delen av landet inte alltid tagits på fullt allvar.
