Nimbus grundstötning kom inte oväntad. Och den väcker inte oväntat en hel del känslor. Inte minst i Långedrag.

På företagets industriorter, som i Mariestad och i småländska Ryd, finns självklart en oro för jobben.
Här i Göteborg handlar det mer om frustration över att fina kvalitetsmärken kunde sjunka så lågt som till konkurs.

En och annan Nimbusägare oroar sig säkert över andrahandsvärden och garantier.

I bolaget Nimbus ägarkrets, förutom Altor och Hans Mellströms Viamare, har också funnits några välbärgade och välkända privatpersoner i Göteborg. Bland dem finns Roger Holtback, Nimbus tidigare vd Lennart Svantesson och Semcons förre vd Hans Johansson.

Det är två stora snackisar nu:

Vem kommer att ta över, blir det någon/några från den gamla ägarkretsen?

Och har Altor gjort ett bra jobb med Nimbus?

På den sista punkten finns det en hel del synpunkter har jag förstått av de läsarkontakter jag har haft i går och i dag.

Altor lade, på riskkapitalägares vis, en stor andel lånade pengar på att strukturera om, flytta produktion och hantera båtbyggarkompetens på ett som kan uppfattas som slarvigt. Och hur vältajmade var de påkostade stora exportsatsningarna?

Dessutom har företagsledningen lämnat besked om utvecklingen som inte riktigt stämt överens med verkligheten i den akuta situationen.

Så sent som för två veckor sedan kallade Fredrik Strömholm, som ansvarar för Altors investering i Nimbus, en konkurs för “en icke relevant fråga” och pratade om vinst nästa år.

Till GP sa Nimbus styrelseordförande Bengt Kvarnbäck i måndags kväll att uppgifterna om konkurs inte var riktiga. Då var konkursbeslutet redan fattat, och det visste självfallet Kvarnbäck om. Ansökan lämnades in på tisdagsmorgonen.

Jag intervjuade Magnus Andersson på Nimbuskoncernens då nya fina fabrik i Mariestad februari 2009. Mitt under finanskrisen.

Då handlade frågorna om precis det som till sist tog knäcken på Nimbus: Stora lån, litet eget kapital, en ägare som har svårt att ställa upp med nya pengar, de stora förhoppningarna på exportmarknaderna och kunder som tänker sig för mer än en gång innan de göra stora kapitalköp i osäkra tider.
Redan då hade banken DnB börjat dra åt tumskruvarna på Nimbus.

Efter en stor konkurs framtvingad av banken brukar det ofta bli en diskussion om det var nödvändigt eller ej. Den lär finnas även den här gången.

På Nimbus finns uppfattningen att banken hade för bråttom, att bolaget var städat och förberett med lägre kostnader och att det fanns lovande förhandlingar om nya ägare som ännu inte var körda i botten. Med mer eget kapital och lägre räntekostnader skulle bolaget ha gått att rädda.

Till skillnad mot många andra bolag som tvingas i konkurs hade Nimbus inte likviditetsproblem. Bolaget kunde fortfarande betala sina räkningar.

Banken har uttryckt en annan uppfattning både i GP och i andra medier.

Vem kommer då att ta över? Det saknas inte spekulanter. Det gjorde konkursförvaltaren Rickard Ström klart i min intervju för gp.se.

Både utländska intressenter och ett svenskt konsortium har hört av sig. Då återstår att se om det blir någon som håller ihop helheten, är branschkunnig och genuint intresserad av Sveriges finaste motorbåtstillverkare.

Eller om det blir en finansiell gam som vill kalasa på resterna.

Kategorier: Okategoriserade |