Han kommer från en helt annan värld. Ryska biltillverkaren GAZ svenska vd Bo I Andersson.
Ja, ni vet killen som gjorde karriär från stenhård inköpschef på gamla Saab (satte tumskruvar på leverantörerna) rätt upp i GM:s koncernledning.
57-årige Andersson är i Göteborg under torsdagen, för att tala på Stora leverantörsdagen på Chalmers.
Det här är ett blogginlägg direkt från åskådarplats och ett resultat av en offrad kafferast.
Jag har hört honom i liknande sammanhang tidigare. Och det är samma intryck. Man kan se honom som en uppriktig handlingskraftig stålman som fixar lönsamhet i ett krisbolag, gör Putin riktigt nöjd och tar hand om sina anställda på en och samma gång.
Eller så kan man se honom som ett spöke från en svunnen tid. En klassisk patriark som stortrivs i Ryssland där en mans ord är ett helt företags lag.
Det är olika samhällen och olika människosyn. Man kan ha synpunkter på det, eller med stort intresse konstatera att det är så det ligger till.
Det befriande med Bo Andersson är att han berättar så öppet och nästan aningslöst inför en svensk publik som håller andan inför vad han skall säga härnäst.
Det jobbiga är att han gör det distanslöst. Med humor, visst, men också med stor självgodhet.
Han verkar snarare njuta av provokationen – amerikansk hårdhet i ett ryskt auktoritärt och korrumperat samhälle, ställd mot svensk mesighet.
“Är man full eller stjäl avskedar vi folk direkt.”
För att ta ett av alla kärnfulla uttalanden som rinner ur Bo Andersson under en dryg halvtimmes föredrag.
Förra året avslöjade han företagets säkerhetschef, en gammal KGB-officer, med fingrarna i syltburken.
“Jag litade aldrig på den killen. Nu åtalade vi och satte honom i fängelse. Han skickade ett vänligt sms på min födelsedag “en dag kommer rättvisa att skipas”, jag får väl lämna landet när han kommer ut.”
Bo Andersson gjorde sig av med nästan hälften av de 100 000 anställda i GAZ när han tog över. Han har lagt ned, rensat ut, strukturerat om hela affärslogiken, höjt priser och krävt moralisk upprustning och stenhård disciplin från alla som han jobbar med.
“Det är inte lätt att jobba med mig, men jag är hårdast mot mig själv. Jag jobbar aldrig mindre än sexton timmar om dygnet.”
I utbyte har han levererat vinster till oligarken som äger, och bättre arbetsförhållanden, med duschar och nya toaletter, till de som är kvar, säger han.
Men han berättar också om anställda som får välja mellan hälsovård, och sommarkoloni för barnen, och löneökningar varje år.
Ett typiskt Bo Andersson-uttalande är när han berättar om hur han ser till att riva gamla onödiga byggnader på de stora fabrikerna. En medarbetare som säger att det blir dyrt att riva får svaret:
“Ge mig fem sprängpatroner och en borrmaskin så kan jag spränga själv.”
Och apropå moral: GAZ bygger lastbilar som utrustas militärt och säljs till “Rysslands vänner”. Länder som Irak och Syrien.
För Bo Andersson, som också är amerikansk medborgare, är det genant och riktigt besvärligt.
“Jag måste hålla mig långt borta från allt sådant.”
Det har han löst genom att lastbilarna säljs till ett statligt bolag som sköter den militära utrustningen och sedan står för exporten.
Ryssland är en utmanande marknad med stor potential, låter Bo Andersson oss förstå (“men undvik agenter”). Ett svårt land, säger han, men mycket mer pålitligt att göra affärer i än Kina.
Så skickar han en passning till alla de som så länge hoppades att Kina skulle rädda Saab.
“Jag är lite avundsjuk på Victor Muller som kunde åka till Kina och få ett avtal över en helg. För mig tog det 18 månader att få kontrakt med min gamla arbetsgivare GM.”
Tillhör du den ironiska generationen, frågade dagens moderator Lennart Ekdal?
“Jag är obeslutsam och ödmjuk”, svarade Bo Andersson med ett snett leende innan han berättade att han för två veckor sedan skickades till London som talesperson för den ryska regeringen.
I förbifarten hade han då också hunnit med att avslöja att han en gång i tiden var påtänkt som koncernchef för General Motors.
