En sextiondedel av pengarna motiverar inte en sådan etikett

img_6328

Jag hamnade härom veckan på Historiska museets kafé i Stockholm och köpte mig en flaska mineralvatten. Det blev ingen sedvanlig Ramlösa eller Loka. ”Be good” hette flaskan som hamnade på min bricka.

Var det en uppmaning att bli en bättre människa? Nej, en närstudie av etiketten gav svaret: Min goda insats var att genom att betala 30 kronor för vattnet så skulle 50 öre gå till att ge fattiga i världen rent vatten och toaletter.

Hade fem kronor gått till välgörande ändamål hade jag köpt idén, men en sextiondedel av pengarna kändes som ett skämt. Men jag kom på en lösning: Jag sparar flaskan och fyller den med kranvatten och tar med om jag skulle bli törstig ute på stan. Och för varje gång jag fyller flaskan ger jag 30 kronor till Oxfams hjälporganisation som har ett 90-konto och där det efter en snabbkoll visar sig att 92 procent av insamlade medel går till programverksamheten.

Jag tycker om att ha koll på min egen ekonomi. Då vill jag förstås gärna ha koll även på hur mina donerade pengar används.