Ett bra beslut lägga ner de litteraturpriserna

Göteborgs stads litteraturpriser avvecklas. Beslutet fattades av Göteborgs kulturnämnd på torsdagen och det var ett modigt beslut. Att inrätta ett pris eller satsa pengar på en ny verksamhet är väldigt lätt, men det är mycket svårare att utvärdera och lägga ner när det inte fungerar. För så klart blir det alltid högljudda och vältaliga protester.

Att stödja litteraturen och författarnas ensamma och underbetalda arbete är förstås utmärkt, men jag har sedan priset inrättades för tre år sedan kritiserat utformningen av de litteraturpriser som delats ut i Göteborg.

• Priserna är nationella. Första året gick priset till en essäist i Stockholms skärgård och en barnboksförfattare i Malmö. Varför ska göteborgarnas kommunalskatt gå till att stödja personer bosatta och verksamma i helt andra delar av landet?

• Varje år har två priser à 100 000 kronor delats ut, men nästan en tredjedel av totalkostnaden på 280 000 kronor går till juryarvoden och andra kringkostnader. De pengarna har tagits från det fria kulturlivet.

• Priset inrättades för att sätta Göteborgs nyinrättade litteraturhus på kartan, men har aldrig delats ut i lokalen. Priset skulle också sätta Göteborg på kartan, men uppmärksammades aldrig utanför vår egen stad.

• Priserna skulle ”förstärka tillgången till litteratur i Göteborg och få fler berättelser att skrivas, läsas och lyssnas på i vår mångkulturella stad”. Någon sådan effekt har i alla fall inte märkts under de här tre åren.

I somras konstaterade kulturförvaltningen dessutom att jurymedlemmar kunnat föreslå sina egna böcker vilket vållat jävsproblem och skadat trovärdigheten. En utvärdering av priset gjordes då, förra månaden kom förvaltningens förslag att avveckla priserna och på torsdagen tog politikerna det definitiva beslutet. Pengarna ska istället användas till andra stöd inom det lokala litteraturområdet, bland annat ett nytt lokalt arbetsstipendium på 50 000 kronor för essäister verksamma i Göteborg.

Jag hoppas nu på fler utvärderingar av kommunala och även regionala satsningar. Minns en fruktansvärd teaterkväll med en nystartad teatergrupp i Kortedala för några år sedan. I beskrivningen av projektet gick det att pricka in varenda punkt som krävdes för att få kulturstöd, ”stadsdelsteater”, ”mötesplats för Kortedalaborna”, ”lokal förankring” …
Själva höll vi på att missa föreställningen eftersom ingen visste var teaterlokalen fanns och skyltar saknades.

Dessutom spelades Faust. Någon som tror just den pjäsen ger lapp på luckan för en ny stadsdelsteater i Kortedala? Nej, just det. Förutom oss var det bara ytterligare fyra personer i salongen, varav två var skådespelare från en annan teater i stan.

Hur ofta är kulturpolitiker ute och ser med egna ögon vilka projekt de stödjer? Eller vart projekten tar vägen efter något år eller två?

Men politikerna i kulturnämnden i Göteborg verkar ha tänkt till även i den frågan. För på torsdagen bestämdes också att det nya sättet att fördela pengar till litteraturen ska utvärderas efter två år. Gott så!