Alla pratar om ungdomsarbetslösheten. Men få gör något åt den. Därför är det initiativ AB Volvo (lastbilstillverkaren) tagit om att under tre år ge sammanlagt 1 200 ungdomar en ettårig betald utbildning ett både glädjande och lovvärt initiativ.

Bolaget ger undomarna både praktisk och teoretisk utbildning, 70 procent av ingångslönen, och sammantaget en utbildning som ungdomarna anställningsbara både i Volvo och andra delar av industrin.

En win-win-situation för alla. Ett aktivt bidrag mot ungdomsarbetslösheten men också för rekryteringen av duglig arbetskraft till industrin, delvis ett problemområde på senare år. Så visst har Volvo ett egenintresse i frågan. Men här kombineras egenintresse och allmänintresse på ett föredömligt och tilltalande sätt. Scania har redan provat i mindre skala. Fler storföretag bör följa efter.

Europadomstolen slog i går fast att svenska staten inte gjort sig skyldig till något rättsövergrepp mot professor Christopher Gillberg som 2005 dömdes för tjänstefel efter att ha vägrat lämna ut känsligt medicinskt forskningsunderlag till en sociolog och en barnläkare som varit kritiska mot hans forskning om barn och ungdomar med adhd. I stället för att låta kritikerna granska underlaget lät professor Gillbergs medarbetare strimla hela forskningsmaterialet för att skydda de barn och unga som under löfte om sekretess deltagit i studierna.
Det är bara att beklaga domstolens beslut. Än värre är att grundproblematiken kvarstår. Enligt normal forskningsetisk praxis faller inte underlag under offentlighetsprincipen. De människor som deltar i känsliga studier måste kunna lita på att deras uppgifter inte kommer ut till obehöriga. Det seriösa forskare som är kritiska till resultat kolleger kommit fram till brukar göra är en jämförande studie. På så sätt kan man visa om något inte stämmer. Det som däremot inte görs är att kräva att få detaljgranska andras underlag.
Skulle det framöver visa sig att svenska forskare i framtiden bör räkna med att i princip vem som helst, från läkemedelsbolag till nyfiken allmänhet, kan begära ut varje del i ett material är det ett hot mot hela forskningssamhället.

Det finns ett samarbetsavtal med Saudiarabien från 2005, men det finns inget projektavtal som möjliggör bygget av en vapenfabrik med svensk hjälp.

Det var kärnan i försvarsminister Sten Tolgfors argumentering när han vid en presskonferens försökte reda ut turerna mellan Försvarets forskningsinstitut (FOI), ett bulvanföretag och Saudiarabien.

Enligt Tolgfors gick FOI för långt i två hänseenden. Dels utlovades uppbyggnad och produktion av antistridsvagnsvapen. Dels lämnades ett gammalt forskningsavtal över som exempel. Detta uppfattades av Saudiarabien som ett förhandlingsbud.

För detta fanns inget bemyndigande från regeringen, hävdar Tolgfors som krävt en förklaring från FOI. Om sista ordet i ansvarsfrågan därmed är sagt är svårt att veta. Men så långt står Sten Tolgfors pall.

Dock återstår det viktigaste. Den svenska lagstiftningen angående vapenexport behöver förtydligas och skärpas. Export av svenska vapen och svensk vapenteknologi skall endast vara tillåten till demokratier. Sverige skall inte beväpna diktaturer.

Kristdemokraterna vägrar att medverka till en lagändring som ger ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning i Sverige. Det är en meningslös strid. Ensamstående kvinnor kan sedan länge få inseminationen gjord i Danmark – med sämre rättigheter för barnet än i Sverige.

Hur mycket bättre vore det inte om Kristdemokraterna i stället och äntligen satte kraft bakom kravet att papperslösa skall ha rätt till subventionerad sjukvård efter behov. Det är en strid värd att utkämpa.