När orden tar slut tar nävarna vid lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Om man överför det till dagens Sverige skulle man kunna översätta det till: Där resonemangen och det kloka åsiktsutbytet mellan oliktyckande tar slut, tar näthatet vid. Näthatet och betongväggshatet och hoten, kränkningarna och våldet mot människor som tar ställning och som genom sin övertygelse försöker förändra landet åt det håll de tror är bäst.

Man behöver inte hålla med politikerna. Vare sig om vägen vi bör ta eller målen vi skall nå. Alla har vi rätt att tycka att någon är dum, korkad eller helt ute och cyklar.  Men vi bör visa respekt för att det finns personer som tagit sin övertygelse på allvar och gjort det till sin uppgift att ta ansvar för det samhälle som tillhör oss alla. Ingen, oavsett parti, skall behöva avsäga sig sitt uppdrag av rädsla för oliktänkande. Ingen, vare sig hen är sverigedemokrat, moderat eller kommunist skall behöva uppleva att hat drabbar ens familj och barn. Ingen skall skrämmas till tystand. Det är fullkomligt oacceptabelt.

De människor som ägnar sig åt hat och hot mot politiker är  ett hot demokratin. De sparkar och spottar på den och förstör det finaste vi har.

I dag skrev den moderate riksdagsmannen Edward Riedl från Umeå på sin blogg om det han utsatts för: ”Jag väljer den här gången att faktiskt prata om det här eftersom jag hoppas och tror att de flesta som gör sådant här innerst inne är kloka och empatiska människor. Det är inte jag som far illa av det ni gör. Det är framförallt en 13-årig tjej.”

Det gör ont att läsa sådant. Ni som tycker att det är kul att skriva på väggar eller på nätet att politiker skall få spö och dö. Tänk om det var er förälder hoten riktades mot? Eller om det var ert barn som fick det upptryckt i ansiktet? Då vore det kanske inte lika skojigt?

Jag skäms å era vägnar och jag hoppas att ni en dag har vett att göra detsamma.

Jag skrev en krönika i förra veckan. Den handlade om organisationen Pantrarna och deras förstamajfirade. Krönikan tog också upp det okritiska hyllandet av Pantrarna generellt och de märkliga påståendena om att ingen lyssnar på ungdomarna i förorten, när det faktiskt finns oändligt många bevis på motsatsen.

I texten nämndes en av organisationens förgrundsfigurer, Majsa Allelin, och hur hon i tal och intervjuer tar avstånd från etablissemanget och människorna i inne i stan. Jag ställde mig frågande inför detta eftersom det för mig är ganska givet att hon, som bor i en bostadsrätt i välmående halvcentrala Kålltorp och är anställd av kommunen, också är en del av etablissemanget.

Min poäng var just den att jag tror att samarbete och utbyte mellan stadsdelar och människor är det som kan lyfta förorten. Inte att elda på utanförskapet, vilket jag uppfattar i Pantrarna i viss mån gör. Jag tror inte på att utmåla samhället som något man måste slåss mot eller att människor i Biskopsgården i grunden skiljer sig ifrån människor i andra delar av staden.

Nu har Majsa Allelin kommit med en replik i tidningen ETC. I den skriver hon: “Malin Lernfelt vill söndra och splittra en rörelse utifrån en logik som handlar om att ta sig rätten att bestämma vad en ”godkänd blatte” är.”

Vad hon fått det i från vet jag inte. Det jag ifrågasatte var just varför de som bor eller vistas i innerstan inte skulle vara värda att lyssna på eller samarbeta med. Jag undrade vad poängen var med att så tydligt markera avstånd? Med andra ord, raka motsatsen till vad Allelin hävdar. Jag skrev i krönikan om hur Pantrarnas grundare berättar i Sveriges Radio om hur väl samarbetet med kommunen fungerat och hur bra detta är.

En annan sak Allelin hakat upp sig rejält på är att jag överhuvudtaget nämner att hon bor i bostadsrätt. Det är hon för övrigt inte ensam om. En rad vänsterdebattörer har i sociala medier högljutt beklagat sig över detta faktum. Så får man tydligen inte skriva.

Jag undrar om vänstertyckarna var lika kritiska och ifrågasatte syftet med att nämna boendeform när Pantrarnas Johannes Anyuru på SVT Debatt 15/3 skrev: “Människor med dyra bostadsrätter sitter i slutna rum och talar. De säger ord som affärsplan, rättssäkerhet, verkställning, kapital, renovering. Varje ord de uttalar förbrukar mänskliga kroppar, varje stavelse kastar ut ytterligare några av oss i kylan och mörkret som verkar ligga utanför strukturen men som i själva verket är en del av strukturen – som kanske är strukturens hjärta.”

Gissningsvis inte. Men så är han ingen “ondskefull borgarbracka” heller.

Inte heller tror jag att någon kommer att ställa Majsa Allelin mot väggen för att hon påpekar att: “Lernfelt verkar leva i en bubbla där bostadsmarknaden inte är ett faktum som gör att fler tvingas ta lån och skuldsätta sig för att få bostad. Men vad vet en villaägare vid havet?”

Personligen har jag svårt att svara på vad en villaägare vid havet vet och inte vet. Men jag, som bor i ett litet ganska slitet radhus på relativt långt avstånd från havet (vilket Allelin ganska enkelt hade kunnat ta reda på om hon nu är så noga med att rätt skall vara rätt), vet definitivt hur det är att tvingas ta lån för att köpa en bostad. Jag vet också hur det är att bo svart i andra hand. Det gjorde jag när jag var i Allelins ålder, eftersom jag då inte hade råd att köpa någon bostadsrätt.

Jag vet att Pantrarna och Allelin gör mycket bra. Och jag tycker att det är utmärkt om det nu är som Majsa Allelin skriver att medlemmarna består av en mångd olika sorts människor, med olika bakgrund, utbildning, ålder och boende. Det betyder inte att jag tycker att allt Pantrarna står för är bra eller att man bör förhålla sig okritisk till en organisation som trampar i klaveret lite då och då, vilket Pantrarna gjort. Att ifrågasätta Pantrarna är inte heller samma sak som att ifrågasätta människor som bor i förorter eller deras engagemang. Tvärtom.

Jag som liberal har, tvärtemot vad Allelin hävdar,  inte heller några som helst problem med att se, förstå eller diskutera stukturer. Däremot ser jag inte bara strukturer utan också individer. Men det är kanske är svårt att förstå för någon vars hela idévärld grundar sig på att i alla sammanhang se människor som ansiktslösa offer för förlamande strukturer.

Låt en “jobbpeng” följa den arbetslöse, skriver centerpartisterna Annika Qarlsson och Martin Åhdal på DN debatt. De vill att arbetslösa själva skall kunna välja jobbcoach eller utbildning, och på så sätt slippa vara hänvisade till företag vars tjänster arbetsförmedlingen köpt in.

Ja, alla sätt är bra utom de dåliga, som man brukar säga.  Och Arbetsförmedlingens sätt har under lång tid visat sig vara ganska dåliga. Många är de arbetslösa som kunnat vittna om meningslösa åtgärder, så kallad “pysselsättning”, och inkompetenta jobbcoacher. Statistik som kom häromåret visade ju dessutom att antalet förmedlade jobb per arbetsförmedlare var så låg att det var under all kritik.

Om det förslag centerpartisterna presenterar har visat sig fundera i andra länder är det väl värt ett försök. För varje dag en människa är arbetslös är en dag för mycket.

Första maj närmar sig med stormsteg och i ETC Göteborg ondgör sig redaktören Karin Annebäck över att fel sorts människor förväntas gå i S tåg: “En rapport som visar vilka som går i S och LO:s tåg på första maj i Göteborg (eller gjorde 2012): En majoritet är över 45 år, de är födda i Sverige, har högskole- eller universitetsutbildning och bestämde sig för att demonstrera mer än en månad  innan första maj. Jag vet ju inte, men jag tror att Socialdemokraterna vill att andra än svenskfödda, välutbildade medelåldershen skall demonstrera”. skriver hon.

Annebäck menar också att den musik som är planerad att spelas inte är tillräckligt, ja vad skall man säga, hipp, ungdomlig, rätt…jag vet inte. Hon förordar istället ett förstamajfirande som organisationen Pantrarna anordnar i Biskopsgården och som tydligen är mycket mera äkta  än det “skådespel” som kommer att pågå i centrala staden. Ett “skädespel” där förortsborna enligt Pantrarna görs till “publik”.

För det första. Jag tror att alla partier oavsett färg är tacksamma över de människor som faktiskt engagerar sig tillräckligt för att komma på olika arrangemang. Oavsett vad de har för bakgrund. Och varför en medelåldershen skulle vara sämre än någon annan förstår jag inte. Vill man anordna ett förstamajfirande som alla  vänstermänniskor i Göteborg kan känna sig delaktiga i så är det dessutom ganska naturligt att det hålls i centrala staden.

För det andra. Vill man vara mer än publik så får man själv se till att bli den som agerar. Jag tror att alla de där medelålders sossarna i tåget på onsdag mer än gärna skulle gå i armkrok med Pantrarna om det är samma sorts samhälle man är ute efter. Och Pantarna kanske skulle kunna ha ett och annat att lära av de där som faktiskt verkar ha varit med dett tag.

För det tredje. Alla i förorten gillar inte samma musik. Faktiskt inte.