I en demokrati får man uppföra sig som en fähund, men man måste inte. Man får driva med religiösa symboler och man får kränka det som andra håller för heligt. Men man behöver inte göra det. Framför allt kan man välja rätt tillfälle och ha ett bra skäl.
När fotografen Elisabeth Ohlson Wallin i utställningen Ecce Homo framställde Jesus som homosexuell sårade hon en del kristnas djupaste känslor. Men hon hade ett bra skäl. Hon riktade strålkastarljuset mot homofobin och det utbredda förtrycket av homosexuella i de kristna kyrkorna.
Konstnären Lars Vilks har ritat profeten Muhammed som rondellhund. Vad jag förstår utan annat motiv än att visa att han törs. Han har inte problematiserat någonting – utöver att muslimer tar illa upp om man visar ringaktning för profeten. Det är inget bra skäl.
Nu hotas Lars Vilks till livet av muslimska extremister. Han har blivit huvudperson i sin egen installation, skulle man kanske kunna säga.
Självklart skall Vilks ha allt polisskydd han behöver och det är bra att potentiella mördare åker fast. Ingen skall behöva leva under mordhot för att ha utnyttjat yttrandefriheten. Men som symbol för samma yttrandefrihet är Lars Vilks ett dåligt val. Han har ju bara uppfört sig som en fähund.
Gert Gelotte
Gör ditt val och köp här
Lars Vilks karikatyrteckning från 2007 fortsätter att generera konst i och med uppmärksamheten och diskussionen kring verket óch hotbilden mot Vilks – allt detta också socialkonstruktivistisk konst.
Vilks avsikt med verket har varit att ”visa på den hyckleri” – som Vilks kallar det – att man inte får beröra ”sådana saker som den muslimska världen”. Lars Vilks ger ordagrannt följande motivering (ur intervjun i GPtv:n):
”Det handlar ju om politisk korrekthet i konsten, alltså, att du kan få … få alltså beröra allting som handlar om … li-… ligger på kritik mot högersidan, mot kapitalismen, men alltså sådana saker som den muslimska världen … det är ju palestina och allt det där som är involverad, alltså det, den … den sidan får du inte beröra och jag tyckte att det var ett hyckleri alltså att inte kunna tillåta det, va.”
”Alltså” … Vilks avsikt i första hand var att slå ett slag för yttrandefriheten. Detta valde han att göra genom att göra narr av profeten Muhammed och religionen islam, med den oundvikliga följden att såra den musliska befolkningen. Man kan nog påstå att Vilks i en sann socialkonstruktivistisk anda, även har velat skapa uppmärksamhet och diskussion kring sitt verk och kring sig själv som verkets upphovsman, samt kring frågan om hur heliga får religiösa föreställningar vara?
I söndags (14.3) möttes bl. a. Guillou och Vilks i Agenda angående att Vilks genom sitt provocerande konstverk dragit ett mordhot över sig. (Ett mordhot är självfallet förkastligt!)
När Guillou uttryckte sin åsikt om verkets efterdyningar replikerade Vilks ungefär: ”Du vet mycket, men om konst vet du ingenting” varpå Guillou i ett miniföredrag presenterade för oss den socialkonstruktivistiska konsten och pekade på att det är totalt ofarligt att göra narr av minoriteten muslimer här i Norden medan ett verk som gör narr av kristendomen eller judendomen hade kostat Vilks sitt konstnärskap – han skulle blivit bannlyst som konstnär – ett påstående som Vilks bestred.
Jag får en känsla av att konstnärer idag sitter i sandlådan. Dessa konstnärer – som i likhet med Vilks – döljer sina uppmärksamhetsskapande jippon som avsiktligt sårar andra, bakom repliker såsom ”konsten skall testa gränser, öppna för insyn.. etc.” har sjunkit långt under sandlådeåldern i sin intellektuella professionalitet.
Att konsten skall testa gränser, ifrågasätta och skapa diskussion, leda till omvärderingar, skapa insyn, etc., etc. är i sig mycket viktigt och riktigt, men då vi utelämnar estetiken helt och hållet från konsten, såsom det idag i mångt och mycket har skett, förfaller också etiken och det moraliska omdömet:
Kvar blir individen – konstnären – och hans personliga rop: ”Om jag nu slår spaden i skallen på någon – ser samhället det här och det här?” Verkets kanske från början goda avsikt blir banal och faller i skymundan bakom upphovsmannens personliga kändiskapsgloria.
Sedan är det en helt annan fråga vad vi själva tycker till exempel om religiösa föreställningar! Och det är inte första gången som vi vet att mycket ont har skett i religionens namn!
Och yttrandefrihet – i lika grad som frihet överhuvudtaget – innebär yttrandefrihet alltid ansvar! Frihet kan inte finnas utan ansvar. Ansvar – i sin tur – innebär att man beter sig mot varandra med respekt och hänsyn! Något som borde vara självklart för den vuxna befolkningen – inklusive konstnärer!
Så till syvende och sist visar Lars Vilks verk sålunda på västvärldens moraliska förfall – västvärlden där profittänkandet som inte skyr medel för länge sedan har vunnit över moraliska betänkligheter.
Men med ovan ord menar jag INTE att islam – eller någon annan religion eller person för den delen – är fri snedvridna värderingar. Jag menar att vi måste skilja på personliga åsikter och strävan efter det som generellt är sant, gott och skönt. Vi måste tänka oss för med vilka medel vi strävar mot det sanna, det goda och det sköna.
Klockrent skrivet Gelotte! Det är märkligt att den självklara poängen är så svår att begripa, inte minst om man läser kommentarerna. Lars Vilks har såklart all rätt att försöka blåsa liv i sin falnande (?) karriär genom mediokra provokationer. Rondellhundsteckningen är nästan pinsamt övertydlig som sådan. Jag har heller aldrig förstått vad den ska bevisam förutom det vi redan vet; att en del religiösa människor blir förbannade när man hånar deras symboler. I jämförelse hade Elisabet ohlsson iallafall en agenda som gick utöver den simpla kränkningen med sina bilder. Så visst har Vilks rätt att göra sin grej. Men vi andra har också rätt i att kritisera honom för den simpla spekulationen i hur man flyttar in sig själv i debattens centrum genom att slå ner på en redan utsatt etnisk minoritet. Yttrandefrihet funkar liksom åt bägge hållen.
Lars Vilks tillhörde konsteliten långt före rondellhunden, MW. Och Gert Gelottes argumentation är för sorglig. En sak hänger jag upp mig på extra mycket: denna hävdan att Vilks teckning blott och bart är menad att provocera muslimer. Varför inte ta Vilks på orden istället: att det är fråga om en provokation mot konsten? Varför är det en rondellhund på bilden? Kanske p.g.a. att just rondellutsmyckningarna är vår tids folkkonst? Och vad betyder det för konsten, att den är något som är såväl inkorporerad i och ändå betydelselös för det vardagliga kommunikations- och konsumtionssamhället? Vilka möjligheter har en bred konst att verkligen uttrycka något, att säga något, att beröra. Det är sådana frågor som är centrala, som jag uppfattar bilden.
Vilks slog två flugor i en smäll, först han känd och kan numera räkna in sig i ”konsteliten” och kommer nog att dra goda förtjänster framöver.
Men han visade Gelotte vad som faktiskt händer när Islam tar över och styr, och det är underligt att han inte vill se detta ur svensk synvinkel. Om 50 år är Sverige kanske till 40 % Islamskt coh då har nog Vilks tjänat färdigt kan man gissa.
Lars V, vari ligger det oriktiga i att angripa, skoja med religioner som betett sig som fähundar i mer än 2000 år? Heja Lars V och Elisabeth O Wallin det behövs fler som ni inte färre.
Jag vet säkert att Gelotte är allt annat än en ryggkrökare, Bo L. En del som kröker ryggen bättre sitter dock i Sveriges Riksdag. Imorgon har Sveriges Riksdag möjlighet att rösta för att erkänna Folkmordet på Armenier och andra minoriteter som mördades 1915 i Turkiet. Det är en frihetsfråga och viktigt med tanke på Turkiets EU-medlemskap i framtiden. Nästa vecka kommer Turkiets premiärminister på besök i Sverige. Jag hoppas att även GP:s ledarredaktion har möjlighet att ta upp den frågan.
Vänliga hälsningar
Annika Beijbom
Elisabeth Ohlson Wallins skäl var säkert detsamma som Lars Vilks, att få uppmärksamhet. Båda två är utmärkta exempel på hur man, när inte skickligheten räcker till, bär sig åt som en fähund för att därigenom få uppmärksamhet och uppnå berömmelse.
Gert Gelotte försöker rättfärdiga Ohlson Wallins gärning genom att hitta ett ”behjärtansvärt” motiv.
För Vilks kan det i så fall vara att ”han riktar strålkastarljuset mot det bland muslimska fundamentalister utbredda sättet att tysta kritiker och genom hot eller avrättning.”
Väl så bra skäl som Ohlson Wallins.
Såga gärna båda fähundarna.
Verkar som om herr Gelotte anser att religioner är viktigare än människor. Tragiskt. Tur att han blir mer och mer ensam i debatten.
Konstnärer ska inte behöva redovisa något motiv för det de gör. Att man känner för att göra det, tycker det är kul, räcker. Vilks tyckte väl att det var roligt att framställa Mohammed som rondellhund. Religioner som inte tål sådant är det inte mycket med.
”I en demokrati får man uppföra sig som en fähund, men man måste inte”. Man får driva med nazister och komunister och förlöjliga deras symboler, men man måste inte. Man får ifrågasätta diktaturer och deras övergrepp, men man måste inte. Undrar om herr Gelotte anser att man är en fähund om man bryte mot ovanstående oxå?
B
Som symbol för yttrandefriheten är GP ett dåligt exempel, så vitt jag vet tordes man inte/valde att inte publicare Muhamed teckningarna. Varför skall religiösa villfarelser stå utanför yttrandefriheten och inte kunna ifrågasättas som andra åsikter. Hade varit uppfriskande med självständiga och frispråkiga journalister i stället för ryggkrökare som Gelotte.
B