Man skall kunna leva på sin lön. Och då behöver de flesta jobba heltid. Ofrivilliga deltider är alltså ett otyg. Det tycker även oppositionsledaren Mona Sahlin.

I radions lördagsintervju förklade hon att en lag om rätt till heltid brådskar:

- Vi har pratat alldeles för länge, tillade hon. Men kanske borde hon ha sagt jag i stället för det oskyldigare vi. För pratat har Mona Sahlin.

Första gången hon hotade med lagstiftning var 1999. Då hade hon tänkt på frågan i nio år, var minister och kunde handla. Men det blev ingenting.

2001 vill hon snabbutreda.

2003 skulle frågan utredas och resultera i skarpa förslag.

2004 jobbade Mona Sahlin vidare med lagstiftning i sikte.

2006 röstades hon bort från regeringsmakten. Då hade Mona Sahlin på 16 år vid makten inte ens åstadkommit direktiv till en utredning om rätt till heltid.

- Det är svårt att hitta en bra lagstiftning, förklarade hon.

Men nu är det valrörelse och då skall det lagstiftas - igen.  Det är ju en bra plakatfråga. Upp till kamp! Men hur lagstiftar man om rätt till heltid? Hur skiljer man frivillig från ofrivillig deltid. Och hur skiljer man onödig deltid från nödvändig deltid – i lagtext?

Jag tror det är bättre att lösa detta problem förhandlingavägen mellan arbetsmarknadens parter.