Kungahuset skall vara bärare av våra svenska traditioner. Det är en av de grundpelare som utgör själva meningen med att ha en kungafamilj. Trots detta planerar nu kronprinsessan Victoria och hennes Daniel en brudöverlämning vid bröllopet i juni. Annika Borg, präst i Svenska kyrkan och teologie doktor är med rätta upprörd och skriver i en debattartikel i DN:
”Brudparets önskemål är att kungen skall leda Victoria in i kyrkan och överlämna henne till Daniel. Om det blir så till slut, bryter kungahuset mot svensk tradition och Svenska kyrkans ordning som säger att brudparet ska gå uppför altargången tillsammans. Denna gamla tradition visar att kvinnan är myndig att fatta egna beslut och står bredvid sin man av fri vilja. Frågan är central för kyrkan och djupt symbolisk. Vi lever förvisso i en tid med individuella vigslar och trender och yta. Dessa inslag behöver inte kungahuset bidra till att förstärka.”
Det är pinsamt och samtidigt sorgligt att landets kronprinsessa inte har mer kunskap om svenska traditioner och dess ursprung än att hon väljer att försöka iscensätta någon form av filmbröllop a la Hollywood. Förhoppningsvis tänker kronprinsessparet dock om, och går in tillsammans enligt Svenska kyrkans ordning i en akt av samhörighet och gemenskap. Som de bärare av svenska traditioner de faktiskt är.
En annan som även hon är kritisk till Kronprinsessans val är stilexperten Magdalena Ribbing.
Malin Lernfelt
Gör ditt val och köp här
Nej jag håller med.
OK, jag tycker förvisso en gnutta synd om kungafamiljen som mer eller mindre tvingas in i ett liv i rampljuset. De flesta växer ju upp med någon slags press från familj och umgängeskrets – press att studera eller inte göra det, press att välja en viss sorts jobb, en viss sorts partner, kanske att bosätta sig nära eller att absolut ge sig ut i världen. Vi har kanske alla vissa begränsningar i de val vi gör i livet, men barn som växer upp i en kunglig familj väldigt mycket fler. Visst går det att avsäga sig titlar och så vidare, men det är inte det lättaste och skapar snarast ännu mer uppmärksamhet.
Hur som helst, med det sagt tycker jag ändå att det är en ganska tråkig inställning att välja att göra en brudöverlämning. Inte bara för att vår svenska tradition har en sådan fin symbolik, men också för att ursprunget är någon slags internationell dröm som, i ärlighetens namn är väldigt tillplattad. Det finns så många platser i den här världen, så många traditioner. Att ta in en exotisk tradition har jag inget alls emot, men det här är en stereotyp som är så starkt förankrad i filmens värld. Det är bara platt och tråkigt. Ett försök att göra något annorlunda som slutar i likriktning, helt utan anledning eller djupare insikt.
En ledare om vikten av att värna de gamla fina svenska traditionerna hade passat bättre i SD-kuriren.
Who gives a shit.