Skall vi vara rädda för drogpåverkade busschaufförer, eller pedofiler i förskolan?
Denna relevanta fråga på Vänsterpartiets kongress får snart svar. Alice Åström, partistyrelsen, äntrar talarstolen och markerar att rätten att vara privat är en avvägningsfråga.
– Var är vår solidaritet? Vi möter unga med övervakningskameror och dömda brottslingar med utdrag ur brottsregistret när de söker jobb, hon.
Men tryggheten då? Barnens säkerhet?
– Vi ska bemöta problemen på andra sätt. Som genom att öka personalstyrkan på dagis.
Det låter ju vettigt… Undra bara hur många anställda som krävs för att hålla sovstunden fri från övergrepp, eller toastunden, eller… Och hur pressande kan det inte kännas om ansvaret att hålla koll på jobbarkompisarna åläggs de anställda.
De flesta kvinnor och män inom barnomsorgen gör ett fantastiskt jobb. Men det dyker upp rötägg där, liksom i kyrkan och inom hemmets fyra väggar. Allt kan vi inte skydda oss från. Men som många ombud med erfarenhet från omsorgsyrken också klokt påpekade: Vems behov skall ha företräde? Är det inte den svagaste parten, det vill säga det lilla barnet eller den gamla tanten?
När Vänsterpartiet i valplattformen ifrågasätter urinprov, eller registerutdrag av integritetskäl görs det i så svepande formuleringar att de förbättringar som gjorts för att öka tryggheten för våra mest sårbara individer, plötsligt anses oviktiga.
Det är skönt att även Vänsterpartiet vill slåss för vår rätt till integritet. Och visst är det illa om forna synder, som ett snatteri i struliga ungdomsår, ska bli ett evigt hinder för jobb.
Lika fel kan det gå om myndigheternas samkörning av register utökas så som en motionär förespråkar. Det är lika mycket av övervakning i det, som när FRA gräver efter nyckelord i vår nätkorrespondens.
Överdriven integritetsiver som drabbar en sårbar tredje part bör dock undvikas. Ibland är kontroll viktig.
Maria Haldesten
Gör ditt val och köp här
Fattar ingenting…vad vill du ha sagt med detta tomma inlägg. Insinuerar du att det är ett övergripande problem med övergrepp på dagis som behöver kontrolleras? Att det bara är dömda pedofiler som utsätter barn för övergrepp?
Eftersom ni journalister använder ordet ”pedofil” i var och varannan rubrik, kanske det hade varit smart om ni hade kollat upp med en sexolog vad det betyder? Pedofil syftar på en sexuell böjelse, inte på det sexuella beteendet. Ordet ni söker här torde därför vara ”barnvåldtäktsman”, ”barnsexutövare” eller ”potentiell barnsexutövare” vilket inte är exakt samma sak. Är okunnighet ett grundkrav för att bli journalist?
Vilken förvirrad krönika. Menar Maria Haldesten att vi skall ha kameraövervakning på dagis, eftersom personalen inte kan övervaka varandra hela tiden?
Att dömda sexbrottslingar inte får jobba inom barn och omsorg är numera helt okontroversiellt inom alla partier. Däremot är ett brottsregister förmodligen irrelevant om du söker jobb som golvläggare, butiksbiträde eller på skattemyndigheten (om det inte gäller ekonomisk brottslighet, men då är i andra sidan sexbrott helt irrelevanta).