Så var det då klart, efter turer fram och tillbaka. Tories David Cameron tar över som brittisk premiärminister med stöd av liberaldemokraterna, som också kommer att ingå i regeringen.

För både Englands och Europas sak är det värdefullt att en ny regering är på plats. Med närmare 12 procent av BNP i budgetunderskott är den brittiska ekonomin i akut behov av ingripande åtgärder. Frågan är med vilken kraft den nya regeringen kommer att kunna angripa problemen.

Det är en lång uppförsbacke som väntar och det är lätt att se olika stötestenar på vägen. Cameron har i och för sig lyckats en bra bit med att modernisera sitt konservativa parti, men han har inte kommit lika långt som Fredrik Reinfeldt hunnit med sina moderater vid det svenska regeringsskiftet. För en del partimedlemmar och väljare är bara tanken på att behöva gå i koalition med ett annat parti svårsmält, och liberaldemokraterna är därtill inte den mest attraktiva partnern för alla.

Till detta kommer att det är hårdhänta åtgärder som behövs. Anders Borg bedömde i morse i en tv-intervju att britterna behöver nedskärningar i statsutgifterna på några procent och en till två procent i skattehöjningar. Det senare lär svida mest i konservativa hjärtan. Frågan är också hur mycket kallt stål liberaldemokraterna tål när de nu för första gången är i regeringsställning. Det är ju reformer de flesta partier i sådana lägen vill åstadkomma, inte åtstramningar och skattehöjningar.

I vassen lurar också labour, nu i opposition. Vilket samhällsansvar är man där beredd att ta, med en ny partiledare, och hur mycket lockar rollen som missnöjesparti i tider av nedskärningar?

Om konservativa och liberaldemokrater kan enas om ett kraftfullt paket – det är förmodligen lika bra att svälja så mycket av den beska medicinen direkt – är utsikterna trots allt rätt goda för att den brittiska ekonomin skall kunna repa sig. Jämfört med exempelvis Grekland finns ju en väl fungerande statsapparat och ett väl fungerande civilt samhälle. Höjs skatter exempelvis kan man också räkna med att det får genomslag i ökade intäkter.

Just nu är det skakigt i Europa. Men kanske kan viss grund för optimism ändå finnas. Stödpaketet för Grekland är i hamn. I nästa vecka skall Spanien och Portugal vid Ecofin-mötet redovisa åtgärder för att komma till rätta med sina underskott. Och Storbritannien har fått en regering, om än fortfarande ovisst med vilken kraft den kan verka.

Fredrik Tenfält

Kategorier: Okategoriserad |