Vårdnadsbidraget är ett svek mot kvinnor och invandrarbarn. Och följaktligen är kristdemokraterna de värsta svikarna av dem alla. Om man får tro DN:s ledarskribent Hanne Kjöller.
Tyvärr är hennes självinsikt lika med noll. För i samma stund som hon går till storms mot kristdemokraterna för deras familjesyn, blottlägger hon samtidigt sin egen inskränkta syn på hur ”riktiga mammor” bör bete sig.
Dit hör uppenbarligen inte invandrarkvinnor. För de ser inte till sina barn bästa. Enligt Kjöller, alltså. På annat sätt kan man inte tolka hennes slutsatser, som går ut på följande:
En invandrarkvinna som inte sätter sitt barn i förskola utan låter barnet vara hemma fram till treårsdagen ger sin unge en sämre start i livet. Och de kränker indirekt barnets rättigheter.
Sug på den!
Hanne Kjöller har delad vårdnad om en dotter som älskade att vara på dagis så mycket att hon grät när mamma skulle hämta – inte lämna.
Men Hanne, för väldigt många är det inte så!
Den som tänker längre än näsan räcker kanske kan se ett tryggt hem, i en trygg svensk förort, kanske är precis den helande upplevelse en invandrarfamilj behöver. Det kanske är mycket bättre för det enskilda barnet än en dagisgrupp på nära tjugo ungar. Om man förmår se till den lilla individen och inte till personliga uppfattningar om kvinnors bästa, vill säga.
Men ungarnas språkutveckling då? Tja, vårdnadsbidraget betalas bara ut till dess barnet fyllt tre år. Och skolan börjar barn vid sex. Så det finns ännu tid för förskola.
Den som vurmar för förskolans betydelse för språkutvecklingen bör dock betänka alla de varningar om kvalitetsförsämringar som kommit på senare tid. De stora barngrupperna i förskolan tenderar att hämma de minsta barnens språkutveckling!
Och låt oss vända på steken. Vad är egentligen bäst för barnt? Att lämna en unge som knappt fyllt ett år i en barngrupp som är så stor att stressnivån riskerar att försämra den lillas hälsa, eller att stanna hemma med ett barn tills det fyllt tre?
Vårdnadsbidrag passar inte för alla. Det är ett slags solidariskt barnomsorgsstöd som utgår till några få. I vår familj hade det aldrig varit aktuellt, ens om det hade gått att söka. Men förskola passade inte heller. Det blev dagmamma – för vår infektionskänsliga dotter var alla andra alternativ otänkbara när hon var som yngst. Men dagmamma är tyvärr en grovt underskattad barnomsorgsform.
I andra familjer förs andra resonemang vid köksborden. För familjer inte bara ser olika ut, de gör också olika livsval – av en rad skäl. Och det tycker jag man skall respektera och vara öppen för, inte klanka ned på med inskränkta och missvisande argument.
Maria Haldesten
Gör ditt val och köp här
Ibland undrar man varför många människor skaffar barn. Allt är tydligen grund till problem, från barnpassning till vårdnadsbidrag.
Det ältas till höger och vänster om pappaledighet, tvång hit och dit, och allt vad nu är och man får ju avsmak för hela baletten.
Självklart skall människan själv bestämma hur den vill leva, men vill man inte ha barn för att ”mannen” (eller kvinnan för den delen) så får man väl komma överens om att strunta i detta – eller helt enkelt byta partner.
Vill man inte ha sitt barn på dagis får man väl bestämma det sjäkv också.
Detta malande om den skall göra det och den skall göra det gör att jag beklagar mina barns framtid och jag kommer råda dem att skriva avtal om ALLT och det innan de skaffar familj.
ja, Hanne Kjöller oroar sig för att arbetslösa invandrarkvinnor skall få vårdnadsbidrag. Problemet är bara att om man är arbetslös så har man A-kassa eller socialbidrag och då är man inte berättigad till vårdnadsbidrag!
@Matilda Johansson: Kan du utveckla hur du menar att den förälder som är hemma och själv ansvarar för vården och omsorgen om de egna barnen ska faktureras?
Hemmafamiljen betalar ofta mer i skatt än familjen med två heltidsarbetande och det pga särbeskattningen. Men vad får de sedan ut av skattekakan?
Idag behöver du inte arbeta för att få del av dagissubventionen på ca 100 000 kr/barn och år – du kan lika gärna vara föräldraledig, sjukskriven, arbetslös eller hemmaförälder.
Skattepengar går alltså även till de som inte arbetar om de gör ”rätt” och sätter barnet på dagis.
Menar du att de som INTE arbetar (utan är sjukskrivna, arbetslösa, föräldralediga eller hemmaföräldrar) och har barnen på dagis ska faktureras – de får ju ett jättelikt ”dagisbidrag” på 100 000 kr/barn och år. Vårdnadsbidraget är RÄTTVIST och klokt för det utökar möjligheten för familjer att pussla så att de hittar en balans mellan jobb och familj när barnen är små. Vb är rättvist för där får du i alla fall en subvention (om än låg) för att du själv ansvarar för vården och omsorgen om de egna barnen!
Den socialistiska tanken handlar även om att var och en ska få efter behov. Vem ska avgöra förmåga och behov? En sosseelit som inte råddat barnomsorgsfrågan iland eller de enskilda föräldrarna? Jag jobbar själv på en skola i en typisk invandrartät förort och skulle ALDRIG sätta mina barn i varken den förskolan eller skolan, något många av områdets föräldrar, båda svenskar och invandrare inte heller väljer att göra. Välkommen till min arbetsplats och se hur språkutvecklande det är där!
I grunden gäller att man skall bidra efter förmåga, dvs ha förvärvsplikt, producera och betala skatt i förvärvsarbetande ålder.
Att inte jobba utan att uppbära bidrag utgör alltså ingen nolllösning utan är detsamma som att fullt arbetsför sitta i den gemensamma båten och inte ro.
Hemma på övertid med barn borde alltså inte generera bidrag utan snarare faktureras.