Lavön, Gullholmen, Sotenäs, Smögen. De finns överallt längs kusten. Sjöbodarna som säljs för miljonbelopp. De är listade under “fritidshus” på såväl blocket som hemnet. I bland står det längst ned i annonsen, lite som i förbifarten, att “man får inte bo i sjöboden”.

“Men det är bara att strunta i” kunde annonsörerna lagt till. För det är det de menar. Tyvärr orkar kustkommunerna av någon anledning inte hålla efter otyget med boende i sjöbodar, och för varje sommar blir kusten allt mer privatiserad. Det är för sorgligt.

Jag tror jag har skrivit om det förut. Men för mig var den lilla flicka jag träffade för i ett kustsamhälle för några somrar sedan ett oerhört tydligt exempel på vad som är på väg att ske: Min då  treårige son hade hittat några fina snäckskal och stenar på marken bakom en bod precis nere vid vattnet. Då dyker denna några år äldre flicka upp och säger att det är hennes snäckor och hennes stenar eftersom de ligger bakom hennes hus.

Nu kan man så klart inte begära att en 5-6-åring skall förstå saker som allemansrätt och kommunal mark. Men det är tydligt vilka signaler det skickar till det uppväxande släktet när föräldrar (i det här fallet flickans far) bosätter sig i en sjöbod hela sommaren och bygger ut staket och ett stort trädäck.

Det finns en del som hävdar att det är avundsjuka som gör att man är emot sjöbodsboende. Inget kunde vara mer fel. Däremot värnar jag liksom övriga ledarredaktionen om den närhet till vattnet som alltid funnits i de bohuslänska kustsamhällena. Vattnet har varit tillgänglig för alla och inte bara för några få.

Personligen förstår jag inte heller varför människor, om de nu vill bo vid havet, inte kan köpa sig ett riktigt hus. Det finns flera sådana till salu. Varför ägna sig åt sådan olaglig idioti som att bo i en redskapsbod?