Jag brukar läsa ett magasin som heter ETC Göteborg. Det är en vänstertidning som ungefär till hälften innehåller intressanta artiklar och till andra hälften innehåller diverse drapor om hur förfärlig regeringen Reinfeldt och alla andra människor och företelser med anknytning till borgerligheten är.
Dock brukar även en hel del av draporna vara relativt välskrivna och jag gillar att läsa artiklar skrivna av människor som har totalt annorlunda världsbild än jag själv. I det senaste numret (28/2010) hittade jag dock en av de underligaste krönikor jag någonsin läst.
Skribenten heter Emil Jensen och är någon sorts artist och skådespelare (att han inte är journalist kan ingen ta fel på). Han argumenterar väldigt förvirrat men så mycket förstår jag att han tycker att det är förfärligt att det finns människor som viftar med svenska flaggor, eftersom det inte finns något som vi svenskar kan eller ska vara stolta över.
Jag vet inte vad som är Emil Jensens problem. Han har ju rätt att aldrig ta i en flagga om han vill, eller? Varför blir han då så aggressiv av tanken på att andra männsikor kanske tycker att det finns saker som vi som svenskar har rätt att vara stolta över. Saker som vårt jämställda samhälle, den väl utbyggda föräldraförsäkringen och allas rätt till vård. Eller våra traditioner med midsommar, påskbrasor och luciafirande.
De flesta människor behöver känna att de hör hemma någonstans. Att de är en del av ett sammanhang, något större. Det är inget negativt, tvärtom. Oavsett var man kommer ifrån finns det ofta en stolhet över den kulturella och nationella identitet man bär med sig. Och så länge det inte handlar om att utesluta människor, är den stoltheten av godo.
Kan man inte acceptera att människor (oavsett ursprung eller nationalitet) är stolta över sin kultur och sitt arv så är man faktiskt (och det här är Emilj Jensens egna uttryck) ”en politiskt korrekt glädjedödare med för spänd ringmuskel”.
Emil Jensen kanske själv skulle pröva på att ställa sig och vifta med valfri flagga lite då och då så kanske han skulle bli en lite gladare och mindre bitter människa.
Malin Lernfelt
Gör ditt val och köp här
Är detta en text värdig en ledarskribent? Man sätter verkligen inte ribban högt på GP! Att vitsa om laxermedel går bra, men att inte ens orka googla på Emil Jensen(Sveriges okrönte spoken word-kung och en ordmästare av rang)utan istället kalla honom för bajsnödig (och inte ens orka komma på nåt själv utan stjäl istället HANS formulering)..ja jag vet inte om jag ska skratta eller bara bli deprimerad. Skäms på dig, din sopa. Skriv nåt eget nästa gång!!
Är föräldraförsäkring och halvhygglig vård det som vi svenskar ska vara stolta över?
Inte konstigt att svensken älskar att se ned på sitt eget land.
[...] uppmärksammat Göteborgspostens ledarskribent Malin Lernfelt när hon skrev den utmärkta artikeln ”Glädjedödare med för spänd ringmuskel” som kritiserade vänsterspektaklet Emil Jensens underliga krönika om svenskhet i [...]
Läs även Politiskt Inkorrekt .
Birk: Har jag skrivit det att man ALDRIG får ifrågasätta flaggviftande? Aldrig. Klart att man får göra det (till exempel när det går överstyr eller viftas för att hylla någon död krigshetsande kung som man tror symboliserar Sverige av i dag fast han inte gör det).
Men om man kritiserar flaggviftande på det sätt som Emil Jensen gör, är man definitivt en bitter typ som borde köpa sig lite laxermedel.
Emil Jensen skriver: ”Ja, man måste få vifta med svenska flaggan och sjunga nationalsången. Självklart, vifta så det ryker. Men man måste också få låta bli. Och när ska man äntligen få ifrågasätta flaggviftande utan att bli kallad politiskt korrekt glädjedödare med för spänd ringmuskel?” ALDRIG! Inte enligt Malin Lernfelt i alla fall!
Vi som inte har någon kultur utan är individualister då? När får vi leva som vi vill?
Oavsett vilken definition av flumbegreppet ”kultur” som man använder, är kultur av ondo, oavsett om den består av krukdrejning på folkets hus, islams gammaldags synsätt på sex och hedonism, eller homokulturens intolerans mot de homosexuella som inte följer queer-normerna.
För övrigt är det alltid lika komiskt med GP’s ledare, i vilken ni försöker antyda att ni inte alls skulle vara vänsterliberaler. Inte i ledaren kanske, men samtliga artiklar ute i tidningen har ju samma extrema vänstervridning som svenska journalistförbundet dikterar.
Haha Malin! Du kallar en av de trevligaste och ödmjukaste personer jag nånsin haft äran att råka ihop med för tråkig och bitter, du kan inte ha mycket kontakt med verkligheten. Men har man inget att skriva om så får man väl krysta ihop nått…
Har också läst ETC-artikeln..funderar över var Emil Jensens ringmuskel sitter. I frontalloben?
[...] Lernfelt har för övrigt också skrivit den utmärkta artikeln ”Glädjedödare med för spänd ringmuskel” (lysande rubrik f.ö.) där hon kritiserar dom politiskt korrekta dumheterna om att svenskar inte [...]
Det som chockerar mest är att GP som annanrs är så förtvivalt PK tar upp ämnet och låter oss äga rätten att vara stolt över bl a vår svenska midsommar. Detta i kontrast till vad dels Mona Sahlin om vår kultur tidigare uttalat i negativa termer, dels Fredrik Reinfelt å sin sida. Det får mig att undra om undertecknad är semestervikarie eller om det pågår ett s k röstfiske för att styra över de människor i detta land som anser att mångkulturen har nått vägs ände. SD är i övrigt det enda trovärdiga alternativet till ett Sverige där man tillåts att vara svensk och dessutom att vara stolt över detta. FP är aldrig och kommer aldrig att vara ett alternativ. Det såg Bengt Westerberg och Birgit Friggebo till redan på tidigt 1990-tal.
Utan att ha läst artikeln så kan jag spekulera i att det är den gamla vänstertanken om nationalism som verktyg för förtryck och utnyttjande av arbetarklassen, en variant av söndra och härska helt enkelt.
Ju mer man kan söndra arbetarklassen desto enklare att styra, bara dela upp den i kön, ålder, sexuell läggning, ursprung och religion och låta de olika grupperna slåss inbördes istället för att enas och kämpa för det de har gemensamt.
En gång i tiden försökte man sammanföra arbetarklassen från olika länder genom Internationelen (inte sången), men gång på gång föll den sönder eftersom man satte nationella intressen främst (1:a och 2:a världskriget) vilket är varför många från vänsterhållet är lite bittra över nationalism
Studerar man historien kan man se hur nationalism ofta plockas fram och putsas av i samband med att det nalkas krig, hur kungar och politiker skickar sitt folk att dö ”för nationens skull” medan det i verkligheten handlar mest om att ge överklassen mer makt/rikedomar etc. (och det är sällan överklassen som dör för nationen, det brukar man låta arbetarklassen göra…)
(Har du mycket tid över så läs lite andra historieböcker någon gång, väldigt kul att se hur utlandet betraktade våra stora ”krigarkungar” och hur det försvarade landet, Karl XII massavrättade krigsfångar etc.)
Nationalism handlar om att skapa en stolhet (och offervilja) för det egna landet, det svåra är att belansera så det inte övergår i nedvärdering av alla andra nationaliteter… Är jag bra så kan ju det tolkas som att andra är sämre eller hur?
ulla-britt niklasson är ett levande exempel på att den rödgröna röran i kommunen måste röstas bort.
Att vifta med en flagga tolkas här som ett uttryck för stolthet. Stolthet över; ”vårt jämställda samhälle, den väl utbyggda föräldraförsäkringen och allas rätt till vård. Eller våra traditioner med midsommar, påskbrasor och luciafirande”.
Beroende på vem man frågar får man troligtvis olika svar på exakt hur jämställt vårt samhälle anses vara. Vissa skulle jämföra valda siffror om kvinnors löner och slå sig för bröstet när våra siffror ändå nästan nådde upp till 95 % av männens. Andra skulle vilja se det i ett globalt perspektiv och då hävda att världen aldrig tidigare varit mer ojämställd i bemärkelsen skillnad mellan vi och dem.
När det gäller vår föräldraförsäkrning är den säkerligen välutbyggd, men jag tror knappast att det är någon flaggviftare som höjer sin fana med just den i tankarna.
Allas rätt till vård är något som ingen svensk kan höja varken fana eller snapsglas till. Det finns idag ett stort antal människor som saknar den rätten och som tvingas uppsöka hemliga kliniker där sjukvårdspersonal arbetar frivilligt och utanför lagen för att ge dessa människor vård. Något som är garanterat varje människa i FN:S deklaration för mänskliga rättigheter.
När vi sedan pratar traditioner tror jag vi är fenomenet på spåret. Jag tror det handlar mer om att hylla en historia om en nation uppbyggd på heroisk krigföring, svält och umbäranden. Med historiska institutioner som successionsordningen som i en modern demokrati tvingar människor till ett liv de inte själva valt eller någonsin strävat efter.
Missförstå mig inte, Sverige och svenskheten är på många sätt något att vara stolt över, men jag väljer att förvalta mitt stolta arv genom att fortsätta förändra det till något ännu bättre snarare än att okritiskt vifta med färglagda tygbitar vissa dagar om året.
Vi behöver ingen flagga! De Röd/Gröna behöver en egen tidning där dom kan framföra sitt budskap och de framtidsvisioner dom har! Skippa alla facktidningar och PRO-tidningar = Samla Er till en gemensam tidning som når ut till folket! Alla kan ju inte nå den idag bästa tidningen Dalademokraten! Göran Greider säger att S har tappat den ideologiska kompassen! Wanja Bonus har klippt navelsträngen till Arbetarrörelsen! Hur många anställda på GP har en far eller farfar som jobbat där? Jobba Er upp istället för att uttrycka åsikter som Ni inte vet något om! Snacka om mygel och nepotism! Även inom S i Göteborgs-toppen!! GRR BRR
Flaggviftning är ett intressant ämne. Personligen tycker jag att det är utmärkt att som inbiten demokrat vifta frekvent med såväl blågula flaggor som röda fanor. På så vis låter vi inte dessa vara en symbol för odemokratiska krafter såsom gamla högerpartister, nynazister eller stalinister.
Istället låter vi dessa symboler representera vår demokrati och våra sociala framsteg. Fram med mer av blågula flaggor och röda fanor så att de inte övergår till att bli de mörka krafternas symboler!