Göteborg är kallt. Just nu. Bokstavligt talat. Vitpudrat och frostigt.
Dock inte på film. Då skiner solen. Det är konsertsommar. Parkliv. Båtliv. Allt det där goa som vi göteborgare får njuta av under alltför kort tid. Kanske inte ens under den tid gäststudenter befinner sig här!
En målgrupp för marknadsföringsfilmen sägs vara just unga som vill plugga utomlands. Problemet är bara att under sommarlovet, då många av de mest lockande filminslagen är tagna, tenderar ju många att fara hem.
Bättre då att satsa på att locka hit mässor och andra event. Fast det är ju samma krux där. Tänk bara på den pågående läkarstämman. När pågår den. Jo nu. I kylan.
En rättvis film skulle visa mer jul på Liseberg än gig på sommarscenen. Å andra sidan, vilken reklamfilm visar den råa sanningen? Dess syfte är ju att skönmåla. Och det gör förstås den nya pr-filmen, med titeln “Åk och möt världen i Göteborg” – fast uttryckt på engelska förstås.
Viss sanning ligger det i påståendet. Göteborg är en blandstad, en stad som blomstrat tack vare multikulturellt utbyte och inflytande. Kanaler, fartyg, handel, arbetskraftsinvandring… Listan kan göras lång.
Fast är det därför folk kommer hit? Eller ligger lockelsen kanske i det som betraktas som “exotiskt svenskt”. Kanske skulle det vara fler klipp på Smittens nakenbad, Slottskogens älgar och äkta krubb som halv special?
Å andra sidan, då lockas väl fel målgrupp.
PR-filmer i all ära. Marknadsföringsjippot på Bergakungen var ett tappert försk att skapa hype kring en rulle man bara kan rycka på axlarna åt.
Inget kan bättre marknadsföra en stad bland unga eller affärsidkare som ett gott rykte. Ett gott rykte skapas inte på en, tre eller ens elva minuter. Men lyckas en stad få det, är saken biff . Eller en “Whole special”.
Gött mos.
Maria Haldesten
