Stjernkvist och Rörelsen

Socialdemokraternas förre partisekreterare Lars Stjernkvist är en klok person och ofta intressant skribent. I en krönika i centerpartistiska Skånska Dagbladet (12/12) tar han upp det väbekanta begreppet att ”lyssna på Rörelsen”. Att lyssna på Rörelsen anses ju vara bland det finaste som finns för en partiledare.

Men, konstaterar Stjernkvist efter att ha lyssnat på Mona Sahlins avskedstal, det är inte odelat positivt att lyssna på Rörelsen. I Sahlins fall tvingades hon föra en politik hon i väsentlig omfattning inte trodde på. Hon ville ha en annan kursriktning, men i partiet ville man inte ha någon förändring.

Också Göran Hägglund har problem med konservativa partimedlemmar som vill att allt skall bli vid det gamla. Att han ifrågasatt vårdnadsbidraget som fortsatt framkomlig väg har till och med lett till avgångskrav.

Det är sällan Rörelsen åstadkommer förnyelse, konstaterar Stjernkvist och pekar på Moderaternas förändring: det var inte partifolket utan Fredrik Reinfeldt själv som initierade och drev igenom övergången från systemskifte till välfärdskramande.

Kloka ord som jag i hög grad delar. Jag har tidigare i någon krönika påpekat att det egentligen är ytterst sällsynt att någon av alla dessa valanalysgrupper eller kriskommissioner åstadkommit något av bestående värde när det gäller nytänkande och förnyelse. Alltför ofta blir det kompromissprodukter som går ut på att egentligen var det mesta inte så dåligt, fast man inte riktigt nådde ut, eller nådde ut på rätt sätt.

Mona Sahlin besatt uppenbarligen en hel del politisk klarsyn. Men hon lyssnade för mycket på Rörelsen. Och då lyssnade Rörelsen inte på henne.

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

Kommentarer om “Stjernkvist och Rörelsen

  1. Stjernkvist är ju inte direkt sosse, han är en borgerlig karriärsjagare som egentligen borde vara med i dom gamla moderaterna tillsammans med Bo Lundgren.

Kommenteringen är stängd.