Hägglund i Almedalen: Sympatiskt och vardagsnära

Göran Hägglunds tal i Almedalen lär inte gå till historien. Inga väldiga utspel eller storslagna visionära tankar. Ändå tror jag att det var ett tal som gick hem rätt bra bland de vanliga väljare som lyssnade. Hägglund hade en sympatisk framtoning, han talade enkelt och vardagsnära. Det var enkelt att förstå.

Intressant var samtidigt vad han inte tog upp. Det var inte ett ord om vårdnadsbidrag. Inte heller något sades om äldreomsorgen.  Det var klokt respektive oklokt.

Klokt när det gällde vårdnadsbidraget, eller barnomsorgpengen som den nya termen lyder. Partiledningen fick fria händer att utreda frågan om barnomsorgspenga vid rikstinget nyligen. Den bör få fortsätta att fundera i fred. Därför att bakom pratet om barnomsorgspeng finns tämligen svåra motsättningar om hurúvida samhället i högre grad skall stödja föräldrar – i praktiken mammor – som vill stanna hemma på heltid och om kommunerna skall tvingas att införa ett sådant stöd.

De som talar högst om barnomsorgspeng i partiet hoppas att detta skall resultera i ett i praktiken fördubblat vårdnadsbidrag, som dessutom skall bli obligatoriskt för kommunerna. På rikstinget framträdde dessutom starka krafter som ville återinföra sambeskattningen – en klassisk kvinnofälla innan den avskaffades.

Det torde inte finnas några vinster att göra för KD att i nästa val framträda som hemmafrupartiet. Det är fullt förståeligt att Hägglund höll sig borta från detta område i sitt tal.

Desto mer oklokt var det att inte alls ta upp frågorna kring äldrevården. Jag vill påstå att inget parti i svensk politik har så hög trovärdighet i äldrefrågorna som just KD. Det går ända tillbaka till Jerzy Einhorn och hans engagemang i frågan. Nu har man Maria Larsson som ansvarig minister.  Kravet på en värdighetsgaranti för äldre är något KD borde känna odelad stolthet över. Andra partier är hästlängder efter. Och frågan har inte mist i aktualitet i takt med nya avslöjanden om missförhållanden.

Jag har vid åtskilliga tillfällen påpekat vikten av att de mindre partierna i alliansen utnyttjar de områden de har ansvar för i regeringen. Kristdemokraterna har en i grunden ganska smal väljarbas. Då måste man faktiskt ta tillvara de områden där man har ett faktiskt förtroendekapital bland breda väljargrupper. Äldreomsorgen borde vara en självklar sådan.

Simultanförmåga kallas det att kunna hålla flera bollar i luften samtidigt. KD har nu, sedan det här med Verklighetens folk klokt nog övergivits, bestämt sig för att satsa på frågor kring barn och ungdomar. Det kan  inte få innebära att man bara tappar andra frågor.

Hägglunds avsnitt om barn och ungdomar var tämligen långt, och ganska fritt från applåder. I huvudsak gick det ut på att kräva större ansvar och medverkan av föräldrar när ungdomar hamnat på glid – till exempel obligatorisk närvaro av föräldrar vid domstolsförhandlingar. Det påminde om en del förslag från Folkpartiet, som ju förra året tog upp föräldrars närvaro i skolan när unga ballat ur.

Förlagen var i sig inte så märkvärdiga, men i grunden ganska kloka. Det är klart att föräldrars medverkan är viktig när unga växer upp. Problemet är dock att en del föräldrar inte bryr sig, och att ungas problem  just har en koppling till detta.

Hägglund har länge varit känd som riksdagens humorist, om än passerad av Håkan Juholt enligt en aktuell undersökning. Skämt blev det också den här gången. Hägglund ställde frågan, mot bakgrund av Juholts vinglande i bland annat Libyen-frågan, hur denne skulle fungera som GPS för bilister. Det skulle bli ett vinglande hit och dit, men slutligen en entydig order om att backa – tillbaka in i 70-talet.

Inte så avancerat skämt, men ändå småkul av det slag som behövs i ett tal av denna karaktär. Och klassen aningen bättre än Juholts lite enklare påståenden om den livlösa regeringen dagen före.

Hägglund avslutade med en allmän uppmaning om samling: Vi skall inte vika ned oss för hot från oppositionen. Vi tar ansvar för framtiden, deklarerade han. En tämligen given uppmaning i situationen med hårdnande motsättningar inför höstens budgetbehandling.

Men ett nyval med jobbskatteavdraget som huvudfråga kan inte vara något önskescenario för KD. Det viktiga för partiet nu måste vara att bredda väljarbasen. Då måste partiledningen och Hägglund bättre se till att marknadsföra de frågor där partiet har ett stort förtroende – och se till att inte ramla ned i hemmafrufällan.

Share on Facebook0Tweet about this on Twitter2Email this to someone

3 kommentarer om “Hägglund i Almedalen: Sympatiskt och vardagsnära

  1. Fredrik !

    Jag är imponerad över att inte mitt inlägg ovan har tagits bort av censuren i Varberg. Med tanke på Malin Lernfelts välformulerade och viktiga krönika i dagens GP, borde Ni på GP:s redaktion skämmas över Er censur. Att kväva yttrandefriheten, en av demokratins viktigaste delar, är inte att värna om demokratin. Inte konstigt att det går bakåt för det ”liberala” Folkpartiet, för vilket GP är det främsta språkröret !

  2. Till Fredrik Tenfält !

    Du skriver att KD ska ”marknadsföra de frågor där partiet har ett stort förtroende”.

    Sanningen är ju att förtroendet för KD är mycket litet. Det var därför som inte fler väljare röstade på KD i de två senaste valen.

    KD står inte för människors lika värde och värnar om religiösa dumheter. Därför lägger så få väljare sina röster på KD. Svårare än så är det inte och detsamma gällde för V, C och FP.
    Klarar GP:s censur att inte stryka detta inlägg ?

Kommenteringen är stängd.