Serieöversättaren Simon Lundström friades slutligen i Högsta domstolen för sitt innehav av japanska serieteckningar, vilket tidigare bedömts som ringa barnpornografibrott i tingsrätt och hovrätt.
En av tvistefrågorna har gällt huruvida Magafigurerna kan anses föreställa barn eller inte, och mot den bakgrunden får den friande domen ses som en seger för förnuftet.
Men någon riktig klarhet i var gränsen går mellan tillåtet och inte skapas inte av domen. En av teckningarna bedöms av HD vara pornografisk, men Lundströms innehav anses ändå berättigat då han är forskare.
I de lägre rättsinstanserna bedömdes ett betydlig högre antal teckningar vara pornografiska, vilket illustrerar i vilka svårorienterade tassemarker man befinner sig i när det gäller dessa frågor.
Till de komplicerade gränsdragningsfrågorna om vad som kan anses pornografiskt eller inte tillkommer därmed också frågan om vem som kan vara berättigad att inneha material eller inte.
Svenska PEN är en av de föreningar som protesterat mot hela rättsprocessen. Men risken förefaller vara stor att liknande processer, lika svårbedömda, kan följa.
I samband med att fallet togs upp i HD skrev barnpornografiutredaren Björn Sellström på Rikspolisstyrelsen i Svenska Dagbladet att det borde finnas viktigare uppgifter – framför allt att utreda verkliga övergrepp på barn – i stället för att ödsla tid på att bedöma om en tecknad fantasifigur kan anses vara barnpornografisk eller inte. Utgången av HD-målet kan bara bekräfta detta.
Fredrik Tenfält
