Svallvågorna går höga efter SVT:s Debatt på torsdagskvällen om tvååriga Haddile. En namninsamling har till och med startat för att få programmet nedlagt.
Programmets ansvariga utgivare hävdar däremot i ett långt inlägg att Debatt svarat för väsentlig journalistik. Det pompösa uttalandet saknar förstås helt värde när det kommer från de ansvariga själva. Lite eftertanke borde inte skada.
Själv tycker jag att det är viktigt att inte tappa bort några viktiga aspekter i det här fallet. Haddile övergavs av mamman strax efter födseln. Fyra månader gammal togs hon om hand av de sociala myndigheterna för placering i fosterhem. Hon var då undernärd och hade blödningar i hjärnan som tydde på misshandel. Jag har svårt att tänka mig något mer avskyvärt än misshandel av ett fullständigt värnlöst spädbarn. Nu befinner sig Haddile i en trygg och kärleksfull fosterfamilj. Det är detta perspektiv som måste styra på hur man ser på den här affären.
I Debatt dyker då upp den man som påstår sig ha haft hand om Haddile de första månaderna. Förlåt mig, men inte känns det seriöst att ge sig till känna genom att dyka upp i ett debattprogram tillsammans med en tolk. Jag tyckte mig höra honom påstå att han lärt känna mamman via universitetet, men han pratar alltså varken svenska eller engelska utan är beroende av tolkhjälp.
Det är den här mannen som alltså skall haft ansvaret för barnet och därmed också för de skador som uppkommit. På de trevande frågor som ställs om detta svarar han svävande att han inte vet hur de uppkommit, men det kan ha att göra med att han lämnat in flickan hos olika familjer och att något kan ha hänt i samband med detta.
Hur seriöst känns detta? Vi har alltså ett spädbarn som utsatts för uppenbar vanvård. Nu ger sig flickans mamma till känna och förklarar att hon lever i Algeriet med sin familj och att hon vill ha flickan tillbaka.
Det är minst av allt någon självklarhet. Kvinnan hävdar att hon inte sökt sig tillbaka till Sverige av rädsla när mannen som skulle ta hand om barnet blivit häktad för misstänkt vanvård. Inte minst då borde kanske omsorgen om dottern ha tagit över?
Debatt må känna stolthet över att ha grävt fram den tillfällige vårdnadstagaren. Men nu är det inte fråga om vuxnas välfärd. Frågan gäller ett barn som övergivits, misshandlats och funnit en kärleksfull trygghet. Hur värnar vi bäst hennes framtid?
Fredrik Tenfält
I Debatt dyker då upp den man som påstår sig ha haft hand om Haddile de första månaderna. Förlåt mig, men inte känns det seriöst att ge sig till känna genom att dyka upp i ett debattprogram tillsammans med en tolk. Jag tyckte mig höra honom påstå att han lärt känna mamman via universitetet, men han pratar alltså varken svenska eller engelska utan är beroende av tolkhjälp.
Flickans framtid värnas så klart bäst om hon får återförenas med sina föräldrar. Det är ju en självklarhet och det är vad barnkonventionen kräver. Tenfält verkar ha den uppfattning som många journalister har, att det bara är i Sverige som man kan få en bra uppväxt. Att återvända till sitt hemland, det är som det värsta tänkbara för en människa. Att inte sociala myndigheter i Lund gjort något på två år för att hitta mamman är skandalöst och jag hoppas att Socialstyrelsen riktar skaprp kritik mot detta.
Det börjar nästan bli lite löjligt vad vi har blivit känsliga och “fina i kanten”. Följden blir att vi varken vill eller vågar diskutera någonting.
I detta finns sannolikt även orsaken till ängsligheten, som gör att vi har så svårt för att föra en grundlig, förutsättningslös och mycket viktig diskussion om den svenska invandringspolitiken.
Jag brukar titta på COOPS (TV6). Där visas helt hämningslöst polisingripanden utan “skygglappar”, något fullständigt otänkbart i svensk TV. Tilläggas bör att även jag har full förståelse för att brottslingars identitet avslöjas först efter att dom avkunnats, utom möjligen i få undantag.
Men det angelägna är vad lagen säger. Den tar inga hänsyn av det slag som lyfts fram i kolumnen. Lagen handlar om den biologiska mammans rätt till sitt barn. Det var därför journalistiskt riktigt att Debatt ville lyfta fram den sidan av saken.Lyckligtvis fick man inte tag på den som mamman utpekade personen via telefon i direktsändning i tv. Debattprogrammet tänjde gränsen för det uthärdliga men än sen. Om det
verkligen är flickans biologiska mamma som nu har hittats och som säger sig vilja ha dottern tillbaka är flickans dagar i Sverige räknade det säger lagen. Efter senaste Debatt är det alltså
lagen som ska granskas och tv- programmet finnas kvar. Debatt har inte agerat annorlunda än andra samhällsinriktade program i västvärldens tv.