Lågaffektiv replik och svar

Lågaffektiv replik på ledare i G-P

Den 21/4 skrev ledarskribenten Csaba Bene Perlenberg på ledarplats om händelsen i Malmö i vintras där en 9-årig pojke brottades ner av flera ordningsvakter och poliser. Perlenberg refererar till åklagare Ulf Hanssons beslut att inte väcka åtal mot de ordningsvakter som var inblandade i händelsen. Perlenberg skriver att ”väktarna gjorde sitt jobb”, och avslutar sin ledarartikel med orden ”alla skulle hålla lika hårt i dem som vakten gjorde”.

Vi som står bakom den här artikeln är alla medlemmar i det rikstäckande nätverket ”lågaffektiva psykologer”, och flera av oss har på olika sätt uttalat oss i media om händelsen på Malmö centralstation i vintras. Vi känner oss starkt oroade över den utveckling vi ser i samhället idag där våld mot barn mer och mer accepteras och sanktioneras från viktiga makthavare. Så som sker när åklagare inte väcker åtal mot väktare som har använt övervåld mot en 9-årig pojke. Eller när en ledarskribent på den tredje största dagstidningen i landet beskriver övervåldet med orden ”[han] gjorde sitt jobb”.

Vi har all respekt för att ordningsvakter har ett svårt, komplicerat och många gånger utsatt arbete. Vi beundrar de ordningsvakter som oftast löser situationen på ett icke-våldsamt sätt. Det är vi övertygade om är det vanligaste, och det de flesta ordningsvakter strävar efter. Men situationen på Malmö Centralstation kan inte ses som något annat än ett misslyckande. Situationen går från lugn till livsfarligt våldsam på mycket kort tid. Vi som skriver detta har sett hela det så kallade bakgrundsmaterialet som finns på film (som Lars GW Persson presenterade i tv-programmet ”Veckans brott”). Där ser man tydligt att pojken i början sitter lugnt och stilla på en bänk, och att ordningsvakten verkar ha någon form av samtal med pojken. Därefter sker en snabb upptrappning av ilska och våld, som utan tvekan hade kunnat avvärjas flera gånger under händelseförloppet. Förloppet slutar med ett övergrepp av en vuxen mot ett barn, vilket leder till att barnet får panik och tycks kämpa för att få luft. Vi tänker att detta är en oerhört sorglig utgång av en från början lugn händelse. Sorglig för alla berörda, ordningsvakter, pojken själv, alla som tittade på.

Den snabbt upptrappade våldsspiralen hade kunnat avvärjas genom att använda de väl utprövade, väl fungerande metoder som finns idag, nämligen de lågaffektiva. De lågaffektiva metoderna har beskrivits i andra sammanhang, och finns beskrivet i olika forum. Kort beskrivet handlar de om att känslor smittar, och är du själv lugn smittar du andra med ditt lugn. Reser sig någon upp för att hen är på väg upp i känsloläge (ilska, oro, ångest) kan det fungera lugnande om motparten sätter sig ner. Om någon börjar veva med armar och händer (som skedde under händelsen på Malmö centralstation) kan det lugna om den andre tar ett steg tillbaka. Och, det kanske viktigaste, försöka avleda personen som är på väg upp i känsloläge. Börja prata om något som den andre tycker om osv., i syfte att få den uppjagade personen att börja tänka på nåt annat och få ner känslointensiteten. I fallet med 9-åriga pojkar brukar det finnas massor att prata om. Fotbollsproffs, dataspel osv. osv.

De lågaffektiva metoderna är inget som lärs ut varken under polis- eller väktarutbildningen idag. Vi som skriver det här tycker att detta är anmärkningsvärt. Dessa metoder har på ett betydande sätt fått ner farligt, våldsamt beteende när de har använts strukturerat och metodiskt inom t.ex. boenden för vuxna med olika former av psykiska funktionshinder. Att inte ens överväga att införa metoder som minskar risken för våld i ett så viktigt yrke som att ordningsvaktsyrket blir för oss en oroväckande liknöjdhet med ett samhälle som allt mer sanktionerar våld mot samhällets mest utsatta.

Och att viktiga makthavare, som åklagare och journalister bara godtar våldsanvändningen gör oss riktigt mörkrädda. Vill vi verkligen ha ett samhälle där det är okey att sitta på en 9-årig pojke, hålla över hans mun och dunka hans huvud i marken? Är vi beredda att ta konsekvenserna av ett sådant samhälle?

Psykologer i nätverket Lågaffektiva psykologer

Christian Bergbom, leg psykolog

Maria Bühler, leg psykolog/specialist i neuropsykologi

Malin Holm, leg psykolog

Annica Kosner, leg psykolog/under specialistutbildning i neuropsykologi

Annnika Kylberg-Johnson, leg psykolog

Ylva Larsson, leg psykolog

Amelie Planck, leg psykolog

Carita Smyth, leg psykolog

Karin Torpadie, leg psykolog

SVAR DIREKT:

Det finns väldigt lite att invända i sak mot det som skribenterna anför. Att undvika våld är alltid en prioritet. Men när det ändå inte går, oavsett metod, så har ordningsvakter rätt att bruka våld för att fred sig själv och/eller andra.

Som påpekas i texten är det obehagliga bilder. En ordningsvakt måste rimligtvis ha rätt att försvara sig även mot ett 9-årigt barn som är våldsamt. Det finns delade meningar om vaktens förfarande, och skribenten kan endast hänvisa till de källor inom både polis och ordningsvakt-kåren som den pratat med och som hävdar att inga fel begåtts.

Dessutom bör det påpekas att det även gjorts en polisanmälan om våld mot tjänsteman mot pojken.

Csaba Bene Perlenberg, ledarskribent GP

 

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

8 kommentarer om “Lågaffektiv replik och svar

  1. Vi behöver en större vision om ett socialt hållbart samhälle än den snäva syn som jag upplever att GP-s ledarskribent står för här. Det finns uppenbarligen metoder som fungerar i liknande situationer och som leder till mindre våld. Då är huvudfrågan för mig inte om det begåtts några fel i laglig, formell mening. Att reducera frågan till ett så snävt synsätt som att hävda en ordningsvakts lagliga rätt att försvara sig mot en 9- eller 11-årig pojke, hjälper i min mening inte till att driva fram en dialog om hur vi förbättrar vårt samhälle. Så höga tankar har jag om GPs ledarskribenter, att de med sin journalistiska expertis ska hjälpa till att driva fram en sådan dialog. Vem ser ett fel i att använda dessa sk lågaffektiva metoder om de nu fungerar utifrån vad som ska uppnås i situationen, OCH leder till mindre våld och därmed skyddar integriteten hos både pojken och ordningsvakten? Frågan för mig är snarare vad som hindrar oss från att utbilda ordningsvakter och polis i dessa metoder. Är det en resurs-fråga? Har vi råd med integritets-skyddande metoder? Vidga syn-sättet GP! Bidra till att driva fram dialog kring vägen till ett bättre samhälle!

  2. Att det går så pass långt att vakten använder sig av våld tyder ju på att det finns stora brister i dennes kompetens att bemöta och hantera ett barn i synnerhet och människor i allmänhet anser jag. Att möta någon som befinner sig i ett affekterat tillstånd ställer givetvis stora krav på den som befinner sig i någon form av myndighetsutövande eller yrkesutövande position. Att någon som är ledarskribent på en stor tidning till och med försvarar vakten – den starke i det här fallet tycker jag visar på ett barnperspektiv som känns sorgligt och kallt. Vad vill vi ha för ett samhälle som sagt!? Grovt sett ett där hårdhandskarna tas fram mot trasiga barn med små möjligheter att påverka sina liv eller ett där vi vuxna använder oss av vår kanske mer utvecklade förmåga att finns kreativa lösningar på de svårigheter som finns för barnen i samhället..!? Men som sagt – det kräver ju mer av oss vuxna – att vi behöver vässa till vår smarthet på andra sätt än de våldsamma.

  3. Reportrarnas försvar går helt i linje med ”journalister har alltid rätt”. Om någon påtalar motsatsen ler dom överlägset och säger -jaha så allt är medias fel. Nej det är det inte men så som händelsen rapporterades i framför allt kvällspressen blev det en helt felaktig slagsida som förvisso säljer bättre men främjar definitivt inte journalistförtroendet att hänvisa till polis och ordningsvaktskåren är lika dumt som att fråga brottslingen om han gjort något fel. Våld eller tvångsmedel är aldrig lösningen i en situation som den i Malmö. Läs Bo Hejlskov ordentligt och titta sedan på sekvenserna från omhändertagandet igen, bilden blir något annorlunda.

  4. Hej.
    Du har som person inte rätt att med våld försöka frita dig själv eller annan person om denna kvarhålls av polis eller vakt. Om du har agerat på ett sådant sätt att ett ingripande har motiverats, och du anser att ingripandet/motivering var ogrundad skall du bestrida detta via relevant myndighet eller rättsväsendet.

    Som vakt är ens mål att snabbt och säkert stoppa en våldsspiral. Det mest effektiva och för samtliga inblandade säkra sättet är att göra angriparen oförmögen eller ovillig att fortsätta nyttja våld o/e hot. Jag vill uppmana samtliga som tror sig kunna stoppa en våldsam angripare med ord att inte försöka detta i praktiken, då ditt eget och andras liv kan komma i fara. Larma polis, inte psykolog.

    Kamratliga hälsningar, Rikard

  5. Man kan ju alltid jämföra med USA, där polisen sköter sig jobb, och värjer sig med att skjuta folk (och det är inte heller olagligt).

  6. Efter att ha läst artikeln är jag väldigt tacksam för att Polisen med assistans av auktoriserade väktare, upprätthåller ordningen i landet och inte ett ”gäng” psykologer!

  7. ”Börja prata om något som den andre tycker om osv., i syfte att få den uppjagade personen att börja tänka på nåt annat och få ner känslointensiteten. I fallet med 9-åriga pojkar brukar det finnas massor att prata om. Fotbollsproffs, dataspel osv. osv.”

    1. Enligt killen själv är han 11 år, givet att man ska lita på Sydsvenskans reportrar.

    2. Vakterna och pojkarna talade olika språk vilket inte direkt underlättar kommunikationen. (Svenska och engelska respektive arabiska och spanska.)

    3. Det kanske är jag som har fördomar, men när jag tänker på hemlösa barn är inte min första tanke att datorspel är något de har särskilt mycket kunskaper om.

  8. Alla som har ögon att se med såg att han inte dunkade pojkens huvud i marken. Det var pojken som försökte resa sig upp och hölls milt tillbaka.
    Kanske bättre att handfängsla folk runt en stolpe tills polisen kommer?

    Som sagt finns det inget att anföra mot vad som sagts ovan vilket man kanske kan göra i en perfekt värld. Problemet är att den inte finns.
    Vakten utförde mycket riktigt de order som polisen hade gett honom. Tänk om alla i vårt samhälle kunde lyssna på vad polisen säger….

Kommenteringen är stängd.