De nya moralisterna

Under nästan alla tider har äldre förfasat sig över de yngres vanor. Antingen är de oförskämda, ociviliserade eller otacksamma. Deras dansbanor, rockmusik, diskotek, videovåld, ovårdade språk och rollspel är alla tecken på deras förfall. Många är de unga generationer som varit  föremål för moralpanik, hysteriska rubriker och oförstående föräldrar.

Men hur ofta händer det att de unga är drivande i moralpaniken? Allt vanligare tyvärr.

Nyligen har det dykt upp en sällsam trend. Den har inte riktigt någon bra beskrivning på svenska. På engelska talar man om ”trigger warnings”. Det är ämnen, företeelser, språkbruk och annat som anses förminskande, exkluderande eller på något sätt kränkande.  Det har blivit populärt att på universitet i Storbritannien och i USA aktivt söka freda sig mot kränkande och obehagliga ämnen.

I en omfattande genomgång beskrev den brittiske journalisten Brendan O´Neil en rad exempel han själv stött på i sitt hemland. En universitetsdebatt om abort fick ställas in. Det var nämligen två män i panelen, varav den ena var O´Neil. Det spelade ingen roll att det var en mycket oenig panel. Den skulle ställas in då den kränkte publiken.

Ett annat exempel är strävan på Cambridge att slippa sexistisk pop, det understödde  nämligen en osund våldtäktskultur, O´Neil invände i ett samtal med studenterna att det påminde om det på 90-talet vanliga påståendet att rapmusik ledde till gängvåld. En av studenterna invände att det kanske stämde.

Snabbt tycks dagens påstått progressiva unga förvandlats till 90-talets moralpredikande konservativa i USA. Cambridgestudenterna hävdade att de har en rätt att vara ”trygga och bekväma”. Det är självklart. Men är trygghet att slippa vara på samma universitet företeelser som inte faller en i smaken?

Ett annat exempel är University College Londons  studentkår som  2014 röstade för att förbjuda universitetets Nietzscheförening. Skälet var att föreningen ville diskutera Nietszsche, Heidegger, Evola och en rad andra europeiska författare som ansågs ligga för långt ut till höger. Skälet var att föreningen ansågs skapa en plattform för extremhögern. I detta fallet var förbudet ett led i kampen mot fascismen. Trigger warnings verkar alltså vara en omfattande katalog av åsikter och företeelser som någon kan uppfatta som stötande.

Det senaste exemplet är att ett par studenter vid Columbiauniversitetet gärna slipper läsa den romerske poeten Ovidius som en del av litteraturhistorian. I hans berömda bok Metamorfoserna beskrivs nämligen våldtäkten av Persefone, guden Zeus dotter.

Studenterna hävdar att beskrivningen är en ”trigger” och att det är ett kränkande material som marginaliserar studenternas identitet i klassrummet.  Det förklaras även av studenterna att denna typen av texter, fulla av ett: ”narrativ av exkludering och förtryck” kan vara ”svår att läsa och diskutera som en överlevare [av våldtäkt], en färgad person eller som student från en låginkomstbakgrund”.  Denna typen av känslighet är inte helt okänd i Sverige. Minns strävanden att skydda barn från Hergés tidigare Tintinalbum som gav uttryck för en kolonial och förtryckande tidsanda.

Det har alltså blivit höjden av progressivitet att kringskära, korrigera och helst slippa litteratur och historiska verk och uttryck som inte passar in. Det märkliga är att man inte ens försöker förhålla sig till dessa verk på ett kritiskt och kontextsökande sätt. Man vill prompt slippa utsättas för sådant som kan vara obekvämt och potentiellt kränkande.  Tänk om detta applicerades brett på undervisningen? Slippa läsa om förintelsen eftersom det är obehagligt. Undantas från undervisningen om fattigdom eftersom det påminner om ens eget liv. Vilken del av världslitteraturen blir kvar? Det blir snabbt dags att stryka såväl Primo Levi som Charles Dickens från litteraturlistan. Tillsammans med några tusen år av litteratur, musik och poesi. Vår historia är varken mild, snäll eller sanerad på det mörka. Tack och lov för det.

Men det handlar inte bara om obehag. Rädslan finns även att dessa verk och i fallet med den sexistiska popmusiken även indirekt kan understödja våldtäkter och ren brottslighet. Vällovlig strävan i sådana fall. Men kommer verkligen Ovidius poesi göra någon till våldtäktsman? Det låter lika tveksamt som att det var datorspelen och Marilyn Manson skapade Columbinemördarna.

Det är olyckligt att man bemöter sådant som man inte tycker om eller kränks av med krav på förbud, sanering och korrigering. Det är som om man trodde att företeelser skulle försvinna om beskrivningar av dem samtidigt gjorde det. Förutom att det är riktigt dumt så tyder det på en märklig sammanblandning mellan det skildrade och faktiska händelser. Det obehagliga försvinner inte för att vi slutar läsa om det.

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

13 kommentarer om “De nya moralisterna

  1. Patrik, jag är inte en gammal gubbe. Vi är av samma generation. Folk får tolka saker o ting hur dom vill. Just därför applicerar vi kritik mot detta, för att vi tolkar det på vårt sätt. Triggerwarnings är bland det flummigaste och dummaste påhitt jag har stött på i modern tid, det är bara början på en stor våg av censur. Så länge folk blir kränkta av minsta lilla så kommer det bara att bli värre o värre.

    Du och många andra kommer se hur vi får mindre o mindre att kunna tala om medans politiker blir mer o mer strikta. Det börjar med censur o slutar med otroliga hemskheter. Läs historia, läs vad som händer under tider då folk försökte censurera eller ta bort saker. 30-talet i USA? Nazis? Ta inte bort historia för att det inte passar.

  2. oj oj oj. att kritisera nya generationer som kritiserar de äldres syn på världen känns bara så otroligt inskränkt. ett eko av varenda äldre generation genom tiderna. hur skulle det vara att försöka fundera kring kritiken istället? världen förändras och dagens studenter och unga måste få lov att själva tolka och utveckla den. hur hade det sett ut annars?

  3. Det är ett sant nöje att läsa GP nu för tiden. Jag har länge bojkottat blaskan pga urusel journalistisk kvalitet, speciellt på ledarsidan. Men nu, det är en fräsch och modig publikation. Antagligen Sveriges bästa dagstidning. Synd bara att Lernfelt är kvar.
    Nybliven prenumerant

  4. Det är nog ingen direkt tillfällighet att fenomenet ”trigger warnings” först dök upp på olika radikalfeministiska bloggar.

  5. Närliggande exempel: Jag läser en lärarutbildning på universitetet. I ett seminarium om utbildningspsykologi fanns det elever som protesterade mot innehållet i en kursbok, bl.a. att det freudianska begreppet penisavund nämndes i ett avsnitt om historiskt inflytelserika teorier. Boken, som är från 2006, fick också kritik för att den använde förkortningen HBT istället för HBTQ. Studenterna ville ta upp valet av kurslitteratur med universitetsledningen. Helst såg de att boken försvann ur litteraturlistan.

    GP publicerade en ledare på ett liknande tema den 5 mars i år: ”Ämneskunskap före allt”, som jag kan rekommendera.

    I en annan kurs tog föreläsaren upp de politiska partiernas syn på utbildningspolitik. Någon frågade om SD:s valframgångar hade påverkat de olika positionerna. Det blev en viss diskussion kring detta. En annan student protesterade och menade att SD inte fick nämnas i diskussionen eftersom det var reklam för partiet.

    Jag har ingenting emot en kritisk hållning mot partier som SD. Men enlig mig handlar en diskussion om ståndpunkter och argument, inte om att vissa ord inte får förekomma. Framför allt handlar det om att erkänna att det finns meningsmotståndare och motbilder. Utan dem blir det ju ingen debatt.

    För övrigt tycker även jag att GP:s nya ledarsida är uppfriskande. Skribenterna formulerar sig väl och håller en civiliserad ton. Inbiten s-väljare som jag är kan jag inte hålla med om allt, men nu måste jag åtminstone tänka igenom varför.

  6. Bildningsnivån på ledarredaktionen gör mig glad. Vassa intellektuella inlägg som problematiserar samtidsföreteelser gör ledarsidan till uppfriskande läsning. Nymoralismen och lättkränktheten kan lätt bli krav på censur. Jag är rädd att vi går mot en inskränkt yttrande- och åsiktsfrihet. Den unga generationen ser ofta också positivt på övervakningskameror i det offentliga rummet. Har vi flyttat de moraliska koderna som uppfostran borde ha byggt in i våra hjärnor till yttre kontrollsystem? Det ligger nära till hands att tro det, eftersom triggerbegreppet förutsätter att människor inte har inre spärrar utan endast reagerar på yttre stimuli. Då blir allt tillåtet så länge ingen kommer på dig.

  7. Usch för dessa ”trigger-warnings”. Kommer skapa ett samhälle av folk som lever i en lalla-värld där inget kan skada dom så länge dom är kvar i lallandet.

    Dom har ungefär lika mycket att bidra oss som åsiktspoliser, ja, alla gillar inte alltid vad man skriver eller säger men vi har väl fritt tal o fri skrift? Är detta svar på att vi inte får ha det?

    Ska långa människor behöva gräva sig vallgravar eller korta skaffa sig platåskor så att alla är lika långa? Eller är det kanske bra att vi har konflikterande åsikter så att vi kan utvecklas?

    Nä alltså, om något så håller jag med den blivande högskolestudenten som kommenterade under mig. Jag hoppas verkligen inte att detta sprider sig hit. Med tanke på att Sveriges militära försvar är så gott som borta och andra stora verkliga sociala problem så anser jag att vi bör koncentrera oss på dessa; på ett riktigt sätt istället för att försöka ignorera det dåliga.

    Jag tycker väldigt synd om ”trigger” generationen, att inte kunna handskas med vardagliga konflikter är inte att föredra för någon alls.

  8. Det är inte bara i natten det är vår och nystart. Även på GPs redaktion har vårstädningen gjort stor nytta. Ljust fräscht och friskt! Lycka till på den inslagna vägen, ledarsidan är till slut spännande att läsa.

  9. Trigger warnings triggrar mig!

    Hoppas detta inte sprider sig hit, eller det kanske det redan har?

  10. Intressant och kanske outtömligt ämne. Men har ni inte mer närliggande exempel?

  11. Underbart att vädringen inne på ledarredaktionen har givit mer än önskvärt resultat! Friska tankar åt alla håll, och framför allt ett debattklimat som är bra mycket högre i tak än tidigare. En tid då fakta till stora delar lyste med sin stora frånvaro. En tid då ledarredaktionen lade mer tid på att fostra läsarna än att lyfta fram vedertagen sanning.

    Idag vågar ledarredaktionen lita på läsarna och läsarnas intelligens, att läsarna själva har begåvningen att kunna anta eller förkasta olika händelser, oavsett ledarredaktörens egna politiska hemvist.

    Jag är själv grön-blå i hjärtat och har givetvis stora sympatier för den/de som är utsatt eller i underläge. Det är inte alltid jag håller med vad tidningens medarbetare lyfter fram. Men jag upplever det som att GP har tagit ett stort kliv fram till att vara ett politiskt oberoende organ där nyheter och fakta förkunnas – utan det sedvanliga rödfiltret.

    Sakta, sakta kanske upplagorna ökar, i och med att källkritiska och normalbegåvade läsare hittar tillbaka till tidningen. Jag har börjat läsa ledarkrönikorna med stor behållning och ser på framtiden med betydligt mera positiva ögon. En framtid på tidningen där fortfarande empati och medkänsla finns närvarande, trots kritikernas påstående om motsatsen. Det är inget motsatsförhållande att vara empatisk och samtidigt ansvarsfull.

Kommenteringen är stängd.